Det nya året har knappt börjat och jag har redan behövt göra en stor ändring i årets mål. Vid årsskiftet skrev jag:
Lilly:
Morganhäst, nio år gammal.
- Minst tre tävlingar/onlinetävlingar. Som med Viva, det ger mig motivation.
- Dra släpa, däck och pulka. Lilly är körd med vagn tidigare, men det var väldigt längesedan och en av de sista gångerna släppte skakeln från vagnen så vi behöver börja om igen. Hon kanske aldrig blir en sportkörningshäst framför vagn med hjul, men hon ska åtminstone kunna dra grejer så hon kan sladda ridbana och ploga snö.
- Sätta igång i alla tre gångarter. Först var hon skadad, sen blev jag skadad, så nu hoppas jag att vi kan hålla oss hela och komma igång ordentligt igen detta år. Steg ett är att fixa ridhuskort, eftersom det nu är blankis överallt och hon går barfota.
- Delta vid minst två tillfällen för tränare. Uppsuttet eller avsuttet, inom en tävlingsgren eller något annat, det återstår att se.
Nu får jag ta bort alla dessa, för Lilly ska inte tränas mer. Vi har satt igång lugnt och försiktigt, och ändå så funkar det inte. Hon avlastar sina kvarstående besvär från tidigare sparkskador och överanstränger på andra ställen. Efter senaste sparkskadan, hösten 2021, har hon aldrig varit igång fullt igen. Redan då sa veterinären att han inte visste om hon skulle bli ridbar igen. Men vi har testat lite lugnt, hon har fått vila mycket efter att jag själv skadade mig rejält, och nu står hon ännu en gång på Metacamkur efter att det inte fungerat denna gången heller.
Vi har rehabbat mer eller mindre konstant sedan november 2018, efter att hon fick en rejäl spark som orsakade ett stort överben och en muskelskada med efterföljande ärrvävnad på höger bakben. Hon fungerade ganska okej sommaren 2019, sen märktes överbelastningsproblem i frambenen eftersom hon avlastat sitt höger bak. Efter att ha provat om och om igen med olika metoder, med återkommande hältor p.g.a. överbelastning, röntgen av alla benen och testat några olika veterinärer bestämde jag mig för att betäcka henne. Då skulle hon få mer vila, men ändå en uppgift, och veterinären höll med om att det lät som en bra idé. Hon sattes igång lugnt och försiktigt under samma period, och det fungerade helt okej. Hon tränades korta stunder, inte hårt och var sitt finaste jag sedan skadan inträffat. Sen kom Viva, dom placerades på lösdrift och efter några månader fick hon hösten 2021 en ny rejäl spark på höger has, där ultraljud visade att ett ligament såg fult ut.
Efter det har hon inte kommit tillbaka igen, och tanken på henne som tävlingshäst är bara att lägga på hyllan. Istället ska hon få gå som avelssto. Hon har en stam som egentligen inte krockar med något annat än hennes egen pappa, fina resultat från utställning, hon har gjort ridprov som fyraåring, visats på löshoppning och har framförallt en väldigt fin avkomma i Viva. Utöver det vi har siffror på vet jag även vilken fantastisk individ hon är som ridhäst, en riktig arbetsmyra som är extremt lättlärd.
I år kommer hon att lånas ut till en annan uppfödare, eftersom jag inte har möjlighet att ha dräktigt sto på ett bra sätt (det står flera tävlingshästar i vårt stall, och det blir svårt för mig att fölvaka när det väl är dags). Och så hoppas jag att förutsättningarna ser annorlunda ut framöver.