Tassar igång

Efter riks fick Lilly ett litet sommarlov, med ett stallbyte på mitten. Vi har nu tillgång till två ridhus, jättestor utebana, fälttävlanshinder och diverse annat. När hon inte tränas så går hon på lösdrift i en stor och kuperad hage, drömliv för en häst. Hon fick vila så gott som helt i två veckor (två enkla tömkörningspass för att titta på omgivningen bara), och har sedan ridits kort och lätt vid tre tillfällen. Vi håller det enkelt och på låg nivå, där hon just nu egentligen bara ska gå fram för skänkeln och svänga för yttertygeln.

Nu när nästa mål (att rida en pay and ride på LC eller LB-nivå) är några månader bort i tiden har jag passat på att känna lite på gångarterna och se vad som händer om jag testar olika grejer, eftersom vi inte har någon strikt plan att följa för tillfället. Jag har roat mig med att kolla igenom diverse instruktions-/tipsfilmer på youtube och försökt plocka lite russin att tänka på när jag sitter i sadeln, så vi kan utvecklas i väntan på att komma iväg till dressyrtränaren inom kort.

Vid det senaste ridtillfället la jag upp stigbyglarna i traven för att på riktigt kunna öva nedsutten trav, vilket vi tidigare knappt testat alls. Jag hade lättare att hålla balansen än jag trott, men ser på bilderna som Danne tog att jag ändå tippar lite framåt och tappar hållningen. Blicken är också ofta ned i marken, hade jag kollat upp mer så kanske jag sett problemet i ridhusspeglarna direkt, bara att öva vidare. Lilly gick med ryggen som en gul regnbåge till och från, långt bättre än vad vi presterat tidigare (då vi bara fått till enstaka steg), så om jag bara kan få till min sits tror jag att vi har ett vinnande koncept.

En bild från galoppen slänger jag med bara för att kunna jämföra med senare. Hon orkar inte riktigt hålla den i det här ridhuset, eftersom hon behöver ett högt tempo för att hålla igång och då blir det lite snävt när jag inte sitter bra nog för att balansera upp henne. Åter igen är problemet hos mig.

Vänster varv är enklare än höger. Även där p.g.a. mig. Hon går gärna på tre spår åt höger, vilket matchar med hur jag fördelar vikten om jag inte tänker på det. Så jag har inlett ett träningsprogram för att åtgärda min oliksidighet, det kan nog ge oss ett rejält kliv framåt över tid. Är man bara medveten om sina svagheter och jobbar för att göra något åt det så är man på god väg. Hästen är det som sagt inga fel på, nu är det jag som ska göra henne rättvisa genom att bli en bättre ryttare.

Annonser

Kattvikter

När jag köpte mitt Nintendo Wii för sisådär fem år sedan så fick mina katter var sin användare. Det kanske låter jättekonstigt, men i spelet WiiFit finns faktiskt möjligheten att låta djur ingå i familjen. Dom kan såklart inte spela några spel, men det finns en funktion för att väga och följa deras vikt. Så det har jag gjort med ojämna mellanrum på både Boll och Kakan sedan den gången. När Lillfisk kom in i familjen la jag även till honom i spelet. I helgen var det dags för vägning igen, och då var det strax över ett år sedan sist.

Resultatet var mycket tillfredsställande!
Kakan hade tappat 0,9 kg. Lillfisk stod still på exakt samma. Boll hade tappat 0,1 kg. Mycket bra med långsiktig minskning av vikt för Kakan, och bra att både Fisk och Boll höll sig jämnt. Boll hade gärna fått stå på +-0 hon också, men en sån liten förändring som hon hade kan lika gärna vara borta någon dag senare beroende på tarminnehåll.

Det är himla bra att hålla koll på vikten på djuren ibland, eftersom man lätt blir hemmablind. Dock är det bättre att underhållsväga kanske två-tre gånger per år, istället för att vänta så länge som jag gjort den här gången.

Bild på Kakan från sommaren 2016. Många anser att hon är fet, när det egentligen främst är lös hud som hänger ner under magen. Nu har hon tydlig midja, revbenen känns utan problem (som dom ska) och hon har nått en normalvikt för sin storlek. Hon väger trots det strax över ett kilo mer än dom två andra, men så har hon också en helt annan kroppsbyggnad. Om man jämför med hästar så är hon en ardenner och Fisken en arab, det går liksom inte att sträva efter samma vikt på vågen då.

30-årsdagen närmar sig

30 år. Det är helt galet. Hur kan jag snart vara framme vid den siffran? Oavsett hur det gick till så är planen att fira den här jämna födelsedagen, när det väl är dags i slutet av september.
Så jag har redan nu börjat fundera över en önskelista, så den är lätt att visa för de som undrar.

Den är kort och enkel:

  • En Hit-Air uppblåsbar säkerhetsväst. Dom är löjligt dyra (därav att jag inte köpt en själv), men skyddar ryggen och nacken om man gör en ofrivillig avsittning från hästen genom att en kolsyrepatron fyller upp västen som en airbag. Patronen byter man sen ut och använder västen igen, hållbarheten är ca 10 år enligt tillverkaren (perfekt 40-årspresent också alltså!). I och med att Lilly nu rids mer och vi kommer börja inkludera hinder i utbildningen snart så blir risken för avramling större, så det känns lämpligt att minska risken för problem efter luftfärder.
  • Dressyrträningar. Vill man bli bättre så måste man ha hjälp, helt enkelt.

Det är bara hästrelaterade grejer, för vi har allt vi behöver till hemmet (vilket för övrigt är en konstig sak att tänka på, det är sällan män önskar sig inredning eller saker till köket när dom fyller år om inte matlagning finns som intresse) och det är hästar som är min stora hobby.

Sen önskar jag mig som alltid en till fin häst och en hästgård, men det löser jag själv framöver. Ska bara dra hem en lottovinst först (vilket visserligen kräver att jag börjar spela, det är väl det enklaste i den planen).

Bild från ihopsläppet med Lilly och sin tidigare hagkompis i juni. Lilly står numera på lösdrift på ett annat ställe.

Siser i plural

Nya idéer, nya vinyltryck. Nu senast blev det en body med en cowgirl på. Ursprungligen är det en siluett, som jag sedan delat upp i delar och korrigerat lite så det skulle se bättre ut. All vinyl på denna body är av märket Siser. Det är glitter i färgerna neonblå och aqua i klänningen, svart flockad (luden) på hatt och skor, vanlig slät i färgerna cream och tan på hud, rep och hår.

Innehavaren av den nya bodyn verkade glad. Sen om det beror på bodyn i sig eller alla fula ljud jag fick skapa för att hon skulle titta åt rätt håll låter jag vara osagt.

 

Mål 2018, halvårsavstämning

Över ett halvår har gått sedan jag skrev ner årets mål, och ärligt talat hade jag glömt bort dom. Men nu är det dags att stämma av hur det gått hittills.

  • Förbereda Lilly väl inför MorganRiks. Avklarat. Hade det inte varit för att hon passade på att växa över bakdelen precis innan så hade det kanske gått ännu bättre, men förberedelserna var det inget fel på och hon skötte sig utmärkt på tävlingsplatsen.
  • Starta Lilly i minst en tävling utöver MorganRiks. Så långt har vi inte kommit än, men jag hoppas att vi ska komma ut på någon pay and jump eller pay and ride innan årets slut.
  • Sy minst tre olika typer av plagg. Ett gjort (men i sisådär 15 exemplar), två kvar. Eller räknas svanspåse till hästen som plagg? För i så fall har jag sytt två hittills.
  • Tillverka minst tio kort. Jag har gjort tre tror jag, eller fyra? Sen finns det en hel massa bakgrunder som jag gjort men inte kommit på hur jag ska dekorera än. Det där löser sig!
  • Ta fram fotostudioutrustningen vid minst två tillfällen. Den står längst in i klädkammaren fortfarande, men jag har ju fem månader på mig.
  • Genomföra minst en ordentlig fotosession med Lilly. Fotade nästan hela stallets hästar för en dryg månad sedan, då även min egen.

Lilly på riks, dag två

I torsdags var det som sagt ridprov och löshoppning, vilket jag redan skrivit om. I fredags var det dags för den sista delen för Lillys del, nämligen exteriörbedömningen för ston över fyra år.

Vi knatade in i ridhuset med totalt 13 ston, om jag minns rätt. Sedan väntade en lång stund av bedömningar, när domarna skulle titta på varje häst i tur och ordning. När det var dags för Lilly var hon ganska less, och inte särskilt sugen på att stå tjusigt och vara alert men hon gjorde det hyfsat ändå. Ingen idé att vara på henne för mycket, då blir hon bara på dåligt humör. Sen visade vi skritten, där hon tog för sig fint. I traven blev hon lite väl taggad och for iväg i galopp ena gången, sedan höll hon sig i trav och jag sprang för glatta livet för att hinna med och inte sinka hästen. Därefter en lång stunds väntan igen. Luften var varm och kvav där inne, svetten rann under tävlingstoppen jag hade på mig och Lilly hade tråkigt. För att hon skulle låta bli att äta upp ridhussargen eller trampa runt fick jag vackert roa mig med att stå och klia henne.

Så blev det äntligen dags för domarna att berätta vilka poäng som satts på hästarna. Den svenska domaren var först ut, och gav henne 37 poäng (77887) vilket gav en bronsmedalj (inte att förväxla med plats nr tre, alla hästar mellan 35-37 poäng får brons). Jag hade såklart gärna sett högre, men man får vara lite realistisk när hästen är tillfälligt bakhög. Därefter skulle den amerikanska domaren rangordna hästarna. Hon gör sin egen bedömning, så den kan skilja sig från poängen den svenska domaren satt. Så var det denna gång. De fem främsta hästarna skulle bli placerade. Hon tog fram häst efter häst, och kom till slut fram till den femte. Hon ropade efter nummer 57. ”Jaha, då var det kört att få en placering den här gången” tänkte jag, som stod där med Lilly som hade nummer 61.

Nummer 57 gick fram till domaren, som fortsatte att fråga efter 57 och pekade på oss. Det var Lilly hon ville få fram egentligen. Så snart det stod klart ställde vi upp framför publiken och fick ta emot en grön rosett (vilket betyder femte plats) medan domaren berättade om att hon tyckte att jag har en lovande häst inför framtiden men att hon behöver lite mer tid. När hon lagt ner mikrofonen frågade hon mig om jag rider Lilly, vilket jag ju gör. ”Are you riding her at the show?” frågade hon, och jag svarade att vi i år bara deltagit i gångartsprovet. ”I would really love to see that horse in riding classes!!” sa hon entusiastiskt när jag berättade att planen är att fortsätta att utbilda henne för tävling. Poängen hon fått enligt amerikanska bedömningen var 47 (max 60). Där stod bland annat att hon har en trevlig typ, fint huvud och bra balans i exteriören.
7,5 för typ
8 för huvud, hals, bål
8 för extremiteter
8 för skritt
7,5 för trav
8 för temperament

På protokollet från svenska domaren stod bl.a. att hon är välmusklad, har ett vackert huvud samt välformad hals. Skritten är taktmässig och med god steglängd, traven är även den taktmässig men något tung. När vi pratade senare sa han att hon behöver lite mer tid exteriörmässigt men att hon lär bli en fin ridhäst.

Får hon bara lite tid att växa ikapp i fram igen så borde vi kunna skrapa ihop åtminstone ett poäng till nästa år. Jag roar mig som bäst med att se vilka klasser som kan vara aktuella att ställa upp i då, för att kunna göra upp en plan mot nya mål (det är nämligen inga officiella tävlingar planerade för oss under 2018). Ett steg i det hela är redan inbokat: i höst kommer en kompis till mig hit för att dra in oss i westernvärlden under en helg. Hon som egentligen är helt quarterfrälst tycker att Lilly är en väldigt lovande typ av häst, så pass att hon sa att hon enbart p.g.a. Lilly själv skulle kunna tänka sig att titta efter en morgan. Det var även flera tävlande/besökare på rikset som berömde Lilly för sina prestationer och utseende. Himla roligt att det inte bara är jag själv som ser potential i hästen. Nu ska jag bara lyckas förvalta det väl också.

Steg ett blir att ta tag i mig själv. Snart jobbar jag på fjärde våning, och som vida känt tar fysioterapeuter aldrig hissen. Därtill arbetar jag delvis inne i en gymlokal, så då finns det inga ursäkter att inte använda sig utav det när det är rast. Ett träningsprogram för ryttare ska definitivt skrivas ner!

Halvvägs genom riks

Två av tre starter på riks, där Lilly går fyraårskvalitén, är genomförda. Idag visades gångarter uppsuttet och därefter löshoppning. Resultatet blev 8-7-7 på gångarter (och 7 i allmänt intryck/ridbarhet) och 7-7 i löshoppningen. Tyvärr inte tillräckligt för diplom eller klass 1, men det är inget jag kommer hänga upp mig på. Lilly har nämligen dragit iväg höjdmässigt över korset sedan lite mer än tio dagar tillbaka (finns att läsa om i tidigare blogginlägg), så hon har svårt att bära sig ordentligt, det var oerhört varmt (30+) och hon gjorde sina starter ganska tätt inpå varandra. Det ska dock inte ses som bortförklaringar, för poängen hon fick är ju vad hon förtjänade utifrån vad domaren såg idag. Men med tanke på att det ändå var ganska dåliga förutsättningar så har hon en väldigt bra lägstanivå. Det bådar gott inför framtiden!

På den stora plussidan ligger hennes temperament. Hon skötte sig exemplariskt på framridningen, gick fram överallt inne på banan (tidigare har hon tyckt att läktare är läskiga), ryckte bara till lite vid applåderna och var fullständigt lugn och avslappnad mellan starterna. Jag ser oerhört mycket fram emot att komma ut på träningstävlingar med henne senare i höst/vinter, för själva miljön klarar hon uppenbarligen av galant.

Imorgon väntar exteriörbedömningen, vilket alltså är den tredje och sista delen för henne i år. Då ska hon bedömas av både amerikansk och svensk domare, så förhoppningsvis ska hon falla åtminstone en i smaken.

Avslutar detta inlägg med ett citat från vår löshoppningstränare: det finns dom som löshoppar toppoäng som unghästar och sen visar sig vara värdelösa under ryttare och tvärt om, och den här visningen är ju inte målet för hennes liv.