Målkomplettering

När jag ägnade gårdagen åt att städa här hemma kom jag fram till att jag skulle lägga till ytterligare ett mål till årets lista:

  • Läsa minst fyra av mina böcker, pärm till pärm, och recensera dom här.

Nu låter det som att jag har en samling skönlitterära verk, men så är inte fallet. I detta hem finns nämligen en hyfsat imponerande mängd fackböcker inom ämnet häst och ridning. Jag brukar använda dom som uppslagsverk, och det är ganska få som jag faktiskt läst från början till slut. Det tänkte jag ändra på nu. Men eftersom facklitteratur har en tendens att vara ganska tungläst och ofta stolpigt upplagd så känns en bok per kvartal rimligt, åtminstone utifrån hur livet ser ut just nu.

Jag borde även göra en lista över alla böcker igen. Sedan det gjordes sist (många år sedan, men listan finns någonstans här på bloggen) så har det både tillkommit och fallit ifrån ett gäng titlar. Det hamnar dock på att-göra-listan här hemma istället, så förhoppningsvis kommer en uppdaterad lista att synas här inom kort.

Äldre bild på ett gäng böcker som varit ute på salusidor, dvs titlar som jag kunde tänka mig att rensa bort för att ge plats för annat. Tror dock att de flesta ändå finns kvar.

Annonser

Här var det kort

Som utlovat, här kommer ett gäng av de kort jag tillverkade under 2018. Somliga med lite mer tid och tanke bakom, andra gjorda under tidspress. Det fanns fler egentligen, men jag verkar ha glömt att fota dom innan dom lämnats över till mottagaren.

Jag hade egentligen mycket mer storslagna idéer för mina kort, men det blev någon slags kombination av prestationsångest och inspirationsdöd och vips var det svårt att få till något alls. De tolv julkort jag har som mål att färdigställa i år har jag lite lösa idéer för, men ska försöka fokusera mer på att det ska vara roligt och rogivande än att tvunget bli något som lockar fram ”ooh” och ”aah” från betraktare. Det sistnämnda är ju faktiskt bara en trevlig bonus, inte målet i sig.

På bilden längst ned är det ett gäng bakgrunder som vid fototillfället inte dekorerats färdigt. Det längst fram är tänkt att föreställa rymden, och det står fortfarande halvfärdigt. Men snart så. Lite vitt stänk som stjärnor och en text, sen är det redo för avfärd.

 

Hopphästen

Igår påbörjade jag vägen mot det ena årsmålet, nämligen att ta oss runt en pay and jump felfritt. Lilly har tidigare travat över ca 30 cm med ryttare helt odramatiskt, som sig bör, vid ett eller två tillfällen. Denna gång var dock första försöket med ordentliga hinderstöd, så det kändes lite mer ”på riktigt” eftersom jag tidigare använt små sockerbitar (för icke hästvana: sockerbitar är inte vad det låter som, utan små fyrkantiga ”lådor” i plast med utskurna former att lägga bommar i, förut gjordes dom främst i vitt och såg därför ut som gigantiska sockerbitar).

Vi började med ett litet kryss på 30-40 cm, som hon tog utan minsta problem när vi travade över det några gånger. Bytte sedan till ett rättuppstående på modiga 50 cm, och styrde emot. Jag hade dock alldeles för dålig fart, så hon blev nonchalant i sina benlyft och lyckades riva. Då fick jag säga till mig själv att skärpa mig, ska man hoppa unghäst får man inte vara osäker. Så vi satte upp ett betydligt bättre grundtempo, och då hoppade hon helt fantastiskt över det lilla hindret. Så då var det bara att berömma och sitta av, för man ska avsluta när det går som bäst. Tror att jag satt i sadeln i ungefär 20 minuter, ibland går det fort att uppnå dagens mål.

Hon har fortfarande något av en viloperiod, eftersom jag p.g.a. min hals inte vill/vågar anstränga kroppen så mycket. Ser väldigt mycket fram emot när jag är fit for fight och kan börja träna hennes kondition och styrka på allvar igen.

Hon verkar gilla hinder, trots att hon ibland varit lite osäker vid löshoppning, för hon sög verkligen tag i det och bjöd fint. Fortsätter vi på det spåret så lär jag vara tillbaka på tidigare hoppnivå på nolltid (hoppade då vanligen 90-100 cm, gjort enstaka språng på 130) och då kan vi börja tävla på riktigt när hon är redo. Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att snart ha en tävlingsbar häst i rätt storlek igen.

Foto från löshoppning förra våren

 

Mål 2019

Varje år sedan 2012, här kommer årets mål. Och som vanligt är det inga nyårslöften, utan just mål som jag ser fram emot att försöka uppnå under året som nu precis börjat.

Detta år blir det många hästrelaterade mål, och ett större antal totalt än vad jag haft tidigare. Har försökt att göra dom så tydliga som möjliga, och de flesta är dessutom rätt lätta att uppnå, för i år ska allt bara gå på räls är min plan. Motgångar känns väldigt 2017-2018. Jag har även lagt in lite inslag av att prova nya saker, för att inte harva på i samma gamla spår.

  • Starta en dressyrtävling med godkända procent (p&r räknas också). I dagsläget skulle det inte gå, men det ska definitivt vara görbart innan året är slut.
  • Starta en hopptävling och rida felfritt (p&j räknas också). Felfritt som i utan rivna hinder, vägringar eller avfallningar alltså, för den som inte är insatt i ridsporten. Sen får det se ut hur det vill, så länge vi kommer runt. Syftet är främst att träna på tävling, och att piloten ska våga sig över annat än bommar på marken igen.
  • Rida en WE-träning. WE = Working Equitation, och träningen som åsyftas här ska vara för tränare. Jag har aldrig ridit/tränat WE tidigare, men det ser väldigt roligt ut och jag tror att Lilly skulle gilla det.
  • Rida en trail-träning. Trail är en av westerngrenarna, och den grenen har jag heller aldrig provat. Sedan många månader har jag varit med i en facebookgrupp som fixar just trailträningar här i närheten, men inte kunnat få till att åka iväg och delta. Det är dags att ändra på det.
  • Lastträna Lilly så att vi kan åka iväg själva. Den här punkten hänger ihop med det ovan. I dagsläget behöver jag ha en medhjälpare för att lasta, vilket gör det hela betydligt omständligare att komma iväg. Så nu är det skärpning för oss två, och dags att träna lastning tills det går som en dans.
  • Sätta Lilly för vagn. Det här blir årets utmaning tror jag, men skriver jag det här så måste jag ju jobba mot det. Vi är i alla fall anmälda till ett första träningstillfälle gällande inkörning redan i januari, sånna hålls nämligen på gården där hon bor. Min reservplan är att skicka iväg henne på inkörning, för jag vill ha en körbar häst.
  • Lära Lilly minst två nya trick. Precis som det står, två nya trick till vår repertoar.
  • Dekorera två nya pannband (till träns). Första kreativa punkten utanför stallet. Jag har ”tomma” pannband som hänger hemma, nu ska jag bara få tummen ur och dekorera med fina stenar/pärlor så dom kan komma till användning också.
  • Genomföra vårruset (eller motsvarande). Ta sig fram 5 km i valfritt tempo, och sen belönas med medalj och en banan. Går ju inte att motstå.
  • Göra 12 julkort. Det kanske låter simpelt, men det är det inte när man sitter där med stressen hängande över en i december. Vips är alla idéer helt bortblåsta och deadline flåsar en i nacken. Så min plan med det här målet är att sprida ut det lite mer, eftersom det blir i snitt ett julkort per månad. Det ska inte vara några problem att hinna med, egentligen.
  • Prova nya grejer med textil-/skyltvinyl. Trycka på annat än t-shirts, bodys och tygkassar. Jag har bland annat i åtanke att sätta glitter på ett schabrak, reflex på rockarden och göra fina kalas-servetter.
  • Göra något jag längtat efter. Den här punkten är ganska luddig, ja. Men den är öppen för förslag. Hoppa fallskärm, åka till någon plats jag länge velat besöka, köpa och använda en pryl jag velat ha i flera år. Det är dags att göra slag i saken gällande nån av alla grejer som ligger där bak i huvudet som någon slags bucket list.

Tolv mål, att genomföra på lika många månader. Nu välkomnar jag 2019!

Tillägg 6/1-19: Jag bestämde mig för att lägga till ytterligare ett mål.

  • Läsa minst fyra av mina böcker, pärm till pärm, och recensera dom här. Jag har fler böcker om hästar och ridning än vad jag kan bära, dvs ett rätt stort antal. Det är dags att se till att några av dom blir ordentligt genomlästa istället för att bara fungera som uppslagsverk.

Här nedan kommer ett gäng bilder som representerar mål och drömmar jag uppfyllt tidigare år:

Fröken brun 2012, min medryttarhäst som tog mig tillbaka till ridsporten efter ett ofrivilligt uppehåll. Hon heter egentligen något annat.

2013 skaffade jag gymkort och kom igång med träningen. På bilden ett tomt rum för gruppträning, innan ett pass bodybalance satte igång.

Vårruset 2014, med Ninna.

Göteborgs tågstation en solig höstdag 2014 , det var då jag påbörjade fysioterapeututbildningen.

Tågluff i Europa 2015, sex länder på två veckor.

Islandsresan 2016, med Danne.

Wally, morganhästen jag längtat efter att få äga sedan mer än tio år och äntligen fick hem 2017. Den drömmen gick ju dock i kras senare, men vårt halvår ihop var definitivt kantat av ren och skär lycka.


London 2017, staden jag velat besöka i hur många år som helst – mest för att få mata ekorrar i Hyde Park.

Lilly på riks 2018.

Mål 2018, utvärdering

Då var 2018 nästan slut och utvärderingen av årets mål kvarstår.
När jag skrev ner dom var tanken att fokusera på psykisk hälsa med hästar och kreativitet, eftersom jag fortfarande hade en hel del problem med bäckensmärta vid förra årsskiftet och inte visste om det skulle funka med träningsrelaterade mål. Vi trodde då att vi skulle få komma hem från sjukhuset ganska fort, och att allt skulle vara frid och fröjd. Riktigt så blev det ju inte, eftersom vi blev kvar där flera månader till. När vi väl fick komma hem var det bara kaos i hela hjärnan, och psykologen genom mödravården förklarade att det man varit med om kommer ikapp en när man kommer hem. Det gjorde det verkligen. Sen kom sommaren med sin orimliga värme och förstörde såväl sömn som aktivitetsplaner. Jag sökte jobb, fick det och började. Och med en dryg timme i resväg åt varje håll har det inte blivit mycket tid över, samt en del stress för att ändå hinna med allt som måste hinnas med. Så den där psykiska hälsan ligger fortfarande lite på efterkälken, men det är hanterbart. Hästar har det blivit en hel del av det här året, det är ju svårt att undvika när man har en egen, men även där har det blivit oplanerade avbrott p.g.a. bland annat sparkskadan. Kreativiteten har fått stryka lite på foten, tyvärr, men dygnet har ju bara 24 timmar och något måste prioriteras bort när man vill och måste för mycket.

Men åter till målen. De där punkterna som knåpades ner ganska hastigt, när vi satt i ett rum på sjukhuset i Uppsala och inte riktigt visste hur någonting skulle gå. De som jag trodde att jag skulle behöva komplettera senare, för att jag skulle hinna färdigt i alldeles för god tid. De som ändå visade sig bli lagom i slutändan.

De som klarats av vid tidigare avstämningar står utan text bakom.

  • Förbereda Lilly väl inför MorganRiks.
  • Starta Lilly i minst en tävling utöver MorganRiks. P.g.a. Lillys skada blev det inte riktigt som jag tänkt med tävlingsplanerna. Men så dök det upp en inbjudan till en träningstävling på gården där hon står uppstallad, lämpligt nog planerad till en av årets sista dagar. Så för att kunna bocka av det sista målet skickade jag in en anmälan. Hon genomförde den med bravur!
  • Sy minst tre olika typer av plagg.
  • Tillverka minst tio kort. Definitivt avklarat. Nu ska jag bara försöka få tag i bilder på dom också så ni får se.
  • Ta fram fotostudioutrustningen vid minst två tillfällen. Det här gjordes på slutspurten. En julkortsfotografering och en extra inför nyår.
  • Genomföra minst en ordentlig fotosession med Lilly.

Precisionsridning

Har man inte prioriterat att köra in hästen så blir det uppsutten precision istället. Lilly var mycket skeptiskt till ett plastband som spärrade av vid publiken, men förutom det skötte hon sig fantastiskt bra. Hon förstod snabbt vad det hela gick ut på, och tog på eget initiativ någon extra port av bara farten.

Vi fick fint beröm av personer som sett henne. Dom tyckte bland annat att hon verkade ha ett väldigt bra psyke, och att jag lotsade henne fint genom banan trots det livsfarliga plastbandet. Himla roligt att höra!

Hon fick i stort sett välja tempo själv, så det blev till och med lite galopp genom sista porten. Vi hade nog lika roligt båda två. Himla synd att det inte är en riktig tävlingsgren vid ridning!

Nästa år hoppas jag att vi kan vara med som körekipage, det här är nämligen ett återkommande evenemang på gården där hon är uppstallad. Vi är anmälda till vår första träning med inkörningssyfte om två veckor, sen är det bara att fortsätta på den vägen.

Dressyrträning

Igår stod dressyrträning på schemat. Det är första vettiga ridpasset vi genomfört sedan jag fick århundradets mest hopplösa förkylning. För bara några dagar sedan velade jag om jag skulle vara med eller inte, men tänkte sen att en lugn träning inte lär påverka så mycket (speciellt som jag inte haft feber på över en vecka nu).

Så vi gick ner i ridhuset, med snygga benskydd och hela kittet. Satt upp medan gruppen innan gjorde sina sista övningar och började skritta igång. När dom sedan stod still och utvärderade träningen skulle jag rida runt i resten av ridhuset, var min plan. Lilly tyckte dock att hon också borde få stå still med övriga, och gjorde sina första större ifrågasättanden. Inte så pass att jag ens var i närheten av att tappa balansen, men ändå att hon vägrade gå bort från dom (i ungefär tre sekunder, sen gjorde hon som jag sa ändå) samt försökte fara iväg i högre hastighet för att smita dit. Jag kan inte låta bli att se det som en liten fördel ändå, att hon vågar ifrågasätta och försöka hitta på något eget, hellre en häst med glimt i ögat och några egna idéer än en som blint lyder varje vink och ser död ut. Sen ska vi bara hamna på samma spår också, då blir det fint!

Och det där med spår leder oss in på vad träningen kom att handla om. Lilly är nämligen sned, som så många andra hästar, och puttar gärna in rumpan åt vänster i framförallt vänstervolterna, men även till viss del runt fyrkanten. Så istället för att gå på två spår (två framben, och bakbenen går i samma spår) går hon på tre eller fyra (bakbenen i egna spår). Så jag fick jobba med att putta ut rumpan, och att hålla emot högerbogen. Höger bog mot vänster bak, det var mantrat.

Vi fick även jobba lite med några galoppfattningar. Där har jag nu blivit tillsagd att höja nivån ett snäpp. Inte nöja mig med att få en galopp och att det blir rätt sådan. Numera ska hon gå i en riktigt rund trav innan, sedan fatta galopp direkt på hjälpen och vid avbrott snabbt komma tillbaka till den runda traven.

Jag fick beröm för min sits, men ska tänka på att vara still med handen när Lilly blir obalanserad. Dvs inte försöka rädda upp henne, utan låta henne hitta balansen själv. Och framförallt inte bli hängande i vänstertygeln, eftersom det är då hon hamnar i sin snedhet.

Lilly fick goda lovord inför framtiden. Varje tränare vi ridit för hittills har sagt att dom gillar henne och att vi har fina förutsättningar inför framtiden, det är roligt! Dom brukar anse att hon har en bra ridmodell och är ambitiös, och att våra problem är de klassiska unghästproblemen som kommer ge sig med mer träning.

Bild från sommarens riksutställning, foto Sara Alvrud