Strömsholm

Idag är jag på Strömsholm och kollar hästpolomatch. Himla roligt! Man blir ju lite sugen, men det är lite långt att åka till Stockholm så pass ofta som krävs för att träna, och Lilly kan nog inte komma med så mycket inom den sporten. Kanske lika bra det.

Snart börjar uppvisning i working equitation, vilket känns närmre till hands för oss.

Jag har redan varit ute i stallet idag. Vi har övat trick och tvättat manen och svansen. Så nu är åtminstone manen kritvit. Svansen var himla skitig så där behöver vi nog ta till ketchup. Silverschampot gjorde dock manen gnistrande kritvit igen, så nu är hon helt vansinnigt fin. Tog dock bara bild innan det torkat helt, för sen hade jag fullt upp med att fläta för att hon inte ska trassla till det.

Annonser

Lättlärda djuret

Idag blåste det halv storm när jag kom ut till stallet. Åtminstone kändes det så. För en stund övervägde jag att skippa dagens ridpass, men om jag ska hoppa över ridningen varje gång det finns något som kan störa hästen så kommer jag nästan aldrig kunna sitta upp igen. Så hon fick vackert bli iklädd sadel, benskydd och träns. Det senare med bett, dessutom.

I söndags provade jag bett uppsuttet för första gången, men hade då extra tyglar som satt i nosgrimman för att kunna växla direkt till något hon är mer van vid. Jag hann dock bara prova i max tio minuter, för sen började det regna och himlen blev svart. Då satt jag av, gick in i stallet och lyckades precis undvika när himlen öppnade sig fullständigt.

Idag hade jag bara ett par tyglar. Dom satt i nosgrimman först, för att checka av att vi hade en fungerande broms för både hand och röst. När det kunde bockas av flyttade jag tyglarna till bettet och provade det med. Inga problem! Lätt hand och mjuk kontakt, så var det ingen större skillnad. Och blåsvädret påverkade knappt heller. Hon skuttade till vid ett tillfälle, men i övrigt var det som vilken annan dag som helst.

Jag bestämde mig för att prova en till grej, nämligen att flytta bakdelen på henne med skänkeln. Hon har aldrig varit med om det tidigare, och brukar även vara seg att flytta sig åt sidan när jag ber henne göra det från marken. Men testa kan man alltid. Resultatet blev att hon förstod så gott som direkt. Jag provade från halt och fick bromsa framdelen en gång, sen vid första steget i rätt riktning fick hon en hel hög med beröm samt en godis (sånna har jag nästan alltid i fickan när jag rider). Därefter hade polletten trillat ner, och hon gjorde gladeligen framdelsvändningar undan vänster skänkel. Som att hon aldrig gjort annat. Åt höger var hon lite svårare, men vi fick till det där också. Hon är så löjligt lättlärd när hon är på rätt humör, då gäller det att själv inte frestas att avancera vidare för fort. Efter att ha gjort en jättesnygg vändning hoppade jag därför av och skrittade av henne vid hand, samtidigt som jag berättade för henne vilken fantastisk häst hon är.

Bilden är tagen när hon fortfarande gick i vinterhagen, och fick lite halm att sova i när dom började stå ute dygnet runt. Nu går hon i gräshage sedan några dagar tillbaka.

 

Morganhästar i mängder

Idag var det ett extrainsatt medlemsmöte för morganföreningen, med en tillhörande clinic. Så jag åkte med i en bil till Näsudden, där det hela skulle hållas. Väl på plats fick vi lära oss om körning, och vagnarna drogs av en fjording och en dartmoor. Men i hagarna var det morganhästar så långt ögat kunde nå. Himla trevlig syn!

Väl hemma var det bara att bege sig iväg till stallet för att beskåda nästa morganhäst. Min egen alltså. Hon fick komma ut i egen gräshage idag, och firade det med att fara iväg i galopp och sparka bakut. Men så snart hon kommit till andra sidan var det huvudet ner i gräset som gällde, för att få i sig så mycket gräs hon bara kunde. Hon kan dock ta det lugnt, för min plan är att hon ska få gå där och beta bäst hon kan nu.

Jag är om möjligt ännu mer sugen på att köpa mig en till just nu. En påläggskalv som sen är redo för inkörning och inridning när Lilly blivit färdig med den biten och förhoppningsvis kommit en bra bit från där vi är nu. Dessvärre är det ingen realistisk tanke som kommer göras till verklighet inom en överskådlig framtid. Men man kan ju alltid drömma.

På bettet

Lilly håller på att lära sig det här med bett. Hon är inte ett dugg sugen på att överge sina bettlösa alternativ, men eftersom bettanvändning är ett steg i standardutbildningen så är det bara för henne att gilla läget. Därför tömkör vi just nu korta pass med bett i munnen. Hon ska lära sig att acceptera att ha ett bett i munnen, och att följa små signaler genom det. De små signalerna är inga problem alls, hon svarar fint på en väldigt lätt hand. Men om man råkar ta minsta lilla för mycket i henne så reagerar hon direkt med en protest. Än så länge har jag dock inte velat ha bettet när jag rider, eftersom hon reagerar så starkt ibland och jag inte vill riskera att något händer. Vi har ju inget staket på ridbanan heller, så det försvårar utbildningen ganska mycket när man inte kan ta hjälp av att hålla till på inhägnat område. Förhoppningen är att våra små tömkörningsstunder ska leda till att hon slappnar av gällande att ha något i munnen, men känslig får hon gärna fortsätta att vara.

En annan anledning till att det mest är korta och kravlösa pass just nu beror på att hennes hovar ser förjäkliga ut. Hon har nu gått alldeles för många veckor utan att verkas, men det är veterinären som bestämt att det ska vara så för att låta hovarna växa i väntan på tiden till djursjukhusets hovslagare nu på torsdag. När hovarna sedan fixats lär det bli ytterligare några korta och lugna pass, eftersom hon då ska vänja sig vid sin nya hovform. Men sen så, förutsatt att det inte hittas några konstigheter, lär vi kunna köra på som vanligt igen.

Ut på tur

Igår fick Lilly jobba rejält på steglängden. Vi var nämligen ute med en stallkompis och hennes hästar, som med sina lite längre ben höll ett betydligt friskare tempo än vad Lilly brukar göra. Det var första gången på länge som vi var ute ihop med någon annan (det hann bara bli ett tillfälle utan ryttare och ett uppsuttet i höstas), och första gången utan grimskaft och ledare. Min medryttare satt i sadeln, medan jag gick strax bakom för att kunna assistera vid behov. Enda gången jag behövde hålla i var dock när vi mötte en häst som var rädd för travsulkyn, då blev Lilly lite orolig och steppade runt men släppte det så fort den andra hästen passerat.

Planen är att hänga på någon stallkompis ut själv framöver, nu när jag vet att det fungerar bra. Hon är fortfarande lite stressad över att lämna gården själv, men ju mer vi kommer ut och övar desto bättre lär det bli. Speciellt om en trygg häst kan visa henne att det är lugnt och trevligt även längs stigarna i området.

På alla bilder jag lyckades ta så ligger vi en bit efter. Det var många gånger hon fick trava och jag fick jogga för att inte tappa kontakten med travhästarna helt. Bra träning för grundkonditionen på oss båda!

Distress ink kit

När jag fick hem några nya kit med Distress Ink (stämpeldynor) och gjorde en karta över samtliga sådana jag har så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta en bild och ladda upp. När jag försökte hitta färgkartor över vissa lyckades jag nämligen ibland inte alls, och det enda som fanns att gå på var den digitalt ritade varianten som tillverkaren har.

Jag har nu kommit upp i sju stycken kit med Distress ink mini. Dom är 1×1 tum, vilket är rätt lagom i mitt fal eftersom man får fler färger för pengarna och jag inte är någon storförbrukare av stämpeldynor i dagsläget. Och med fler färger kan man göra fler och roligare projekt. Jag har en hel hög med kit jag gladeligen skulle köpa hem, men först ska jag använda de nya jag fått hem. Förutom de bakgrunder jag tidigare visat upp har jag även ett annat spännande kort på gång, som en tills vidare hemlig person har önskat för att ge bort när en närstående till denne tar studenten. Himla roligt att få vara delaktig i en sån grej, så nu hoppas jag att jag kan göra något som lever upp till förväntningarna också.

Nästa gång ska jag visa färdiga alster istället för halvfärdiga projekt, prylar och kryptiska meningar om projekt som måste hållas hemliga.

Men tillbaka till stämpeldynorna. Såhär blev färgkartan, och det enda som stör mig är att jag bara har en nyans av blå (den nedersta i kit 4 är visserligen blålila, men den drar mest åt det lila hållet). Turligt nog har jag några blå märkeslösa stämpeldynor. Dom sjunger på sista versen, trots att dom knappt använts, men hänger förhoppningsvis i en liten stund till.

Varje kit ligger ovanför raden där de ritats ut.
Kit 1: Picked raspberry, Mustard seed, Peacock feathers, Spiced marmalade.
Kit 3: Antique linen, Vintage photo, Walnut stain, Black soot
Kit 4: Spun sugar, Scattered straw, Evergreen bough, Shaded lilac
Kit 10: Tattered rose, Squeezed lemonade, Iced spruce, Bundled sage
Kit 11: Shabby shutters, Festive berries, Tea dye, Milled lavender
Kit 13: Cracked pistachio, Abandoned coral, Mermaid lagoon, Fossilized amber
Kit 15: Wilted violet, Carved pumpkin, Lucky clover, Candied apple

Vinyltryck

Idag hade jag tid och inspiration för ett nytt vinylprojekt. Jag hade köpt en vit body som lämpade sig perfekt för att dekoreras, och fick idén från en annan person som gjort ett nästan likadant tryck. Det står ”Little stinker” i limegrönt, med framsidan av en skunk på framsidan av bodyn. När sparven vänder på sig ser man en skunksvans.

Det är ju tur att hon varken kan läsa eller välja kläder själv än, för då hade den nog fått ligga orörd i lådan. Men nu lär det istället bli ett flitigt använt plagg. Man har inte roligare än man gör sig… eller andra.