Arkiv

Jag har ju glömt att berätta

För några dagar sedan var jag ute och sprang en sammanhängande liten slinga för första gången på nästan ett år. Dvs första gången efter skadan i benet. Jag skulle egentligen ut på en promenad, men testade att jogga lite för att se om det fungerade. Och det gjorde det. Någonstans mellan 500-1000 meter knåpade jag ihop. Mer exakt är svårt att säga, eftersom jag inte hade igång någon gps-mätare och heller inte tittade på klockan. Men det gick i alla fall bra, och jag märkte inte av några ökade problem i muskeln efteråt. Himla skönt att det äntligen blivit varmt ute så benet fungerar igen!

Nästa gång jag bestämmer mig för att snöra på mig löparskorna så ska gps-klockan med och logga rutten, så jag kan kolla hur min baseline ser ut på en kilometer gällande både tid och puls. Sen är det bara att börja träna mer för att höja nivån igen. Jag kanske får lära Wally att springa snällt intill mig, så jag kan rasta honom i samma veva.

Min plan att tappa de kilon jag gått upp har inte gått något vidare hittills. Jag blev ju av med ett, men det har jag säkerligen hämtat upp igen. Att skriva uppsats kräver nämligen stora mängder godis, för att muta hjärnan. Det finns säkert de som säger att det går lika bra på annat sätt, men dom har fel. Punkt. Men om en månad är uppsatsen inlämnad, förhoppningsvis godkänd och examinerad – sen har jag faktiskt ingenting att skylla på längre. Då är det beach 2018 som gäller (detta året känns ju rätt kört, om jag inte sätter en jäkla fart från och med idag).

I år bryter jag min tre år långa tradition att springa Vårruset. Jag hade gladeligen hasat mig runt det enligt bästa förmåga i år också, men när det går av stapeln i Västerås så befinner jag mig i Göteborg och vice versa. Det kanske får bli ett blodomlopp i Västerås framöver istället, det genomförs först i slutet av augusti så då borde jag till och med orka springa hela vägen om benet sköter sig.

På gång igen

I torsdags var jag förbi gymmet för att teckna nytt gymkort, och idag var det dags att inviga det. Danne gjorde gymdebut på den här kedjan (han har varit på ett annat ställe för ca 2 år sedan, sisådär 3-4 gånger totalt) och jag återvände, eller hur man nu ska uttrycka sig.

Sisådär 35 minuter landade det på i alla fall, rätt lagom start sådär. Så nu är jag äntligen igång igen. Vänsterbenet skötte sig någorlunda så förhoppningsvis ska det funka att sätta igång och sen långsamt höja träningsnivån igen. Det borde gå lite bättre nu när det är varmare ute, eftersom det främst är kyla som gör att det krånglar.

Innan gymmet var jag i stallet och ägnade tid åt min gula springare. Han börjar se mer och mer vettig ut nu, när vinterpälsen lossar för fullt. Inte alls lika maläten som innan. Han fick rasta sig lös på ridbanan en stund, där vi också tränade lite halter. Han kan det rätt bra (när han vill), ena gången hade han satt fart i galopp när jag bad om en halt och hans reaktion var då att sätta sig på rumpan och tvärstanna. Jag kan lova att han fick rejält med godis för en så snabb reaktion. Det märks dock att han växer, för då är han inte lika sugen på att dra iväg några snabba repor. Testade en inkallning när han stod på andra sidan av ridbanan också, och smackade för att se hur han skulle tolka det. Då kom han rakt mot mig i trav, så även fast vi inte tränar momenten särskilt mycket så verkar dom sätta sig rätt bra ändå.

Guleböjen fick möta bäcken igen för nån vecka sedan (eller ja, det är ganska standard att vi går ner där). Vattnet har sjunkit undan ganska mycket nu när all snön smält bort och runnit iväg. Jag hoppas att det ska bli mindre grumligt sen, så jag kan se om det är lämpligt att öva på att kliva ner i vattnet också.

Skärpning

Idag ställde jag mig på vågen för första gången sedan den dag då en hund hade sönder mitt ben, i mitten av juni förra året. Efter det har jag inte kunnat träna på i närheten av samma nivå som jag gjorde innan, eftersom jag inte kan springa, inte cykla i backar eller vid regn/minusgrader, inte köra gruppass på gymmet och inte träna själv på gymmet ens hälften så hårt eftersom det leder till smärta som inte ger med sig förrän efter flera dagar. Ibland funkar det att gå på promenader, men det är inte helt sällan som även det leder till smärta på en sån nivå att det bokstavligt talat leder till att det inte går att stödja på benet.

Med andra ord har jag fastnat i stillasittandeträsket, vilket ytterligare förvärrats genom mycket godis och hämtmat (inte så mycket i Göteborg, men desto mer med Danne i Västerås). Det hela har orsakat en viktuppgång på strax över 5 kg på den här tiden. Och nu tänker någon ”men 5 kg, det är ju inte så mycket..”, nej, själva siffran 5 är inte så stor. Men om man då tänker på hur mycket muskler jag tappat, vilket ersatts med fettvävnad, och sen dessutom ökat 5 kg utöver det så blir det en hel del.

Jag kan fortfarande använda samma kläder som jag brukar (smidigt med stretchiga träningstights), så det är nog ingen i min närhet som egentligen tänker på det. Men det stör MIG. Jag vill vara tränad, ha muskler och en stark kropp. Speciellt med tanke på tidigare knäproblem, som kräver ett visst mått av lårstyrka för att hållas i schack.

Så nu blir det skärpning. Nu är det slut med godis på vardagar, som ett första steg. I nästa vecka ska jag möta ortopeden för att få veta vad magnetröntgen visade, det kan hjälpa för att kunna lägga upp träning i lagom dos framöver. Danne har ju dessutom skaffat gymkort, så jag ska återaktivera mitt och försöka förtränga vilka vikter och pass jag tidigare kört och börja om från noll igen. Om benet jävlas för mycket så får jag väl skaffa rejäla armmuskler istället. Jag vet nämligen att när träningen kommer in i vardagsrutinen så blir matintaget bättre automatiskt, eftersom bra mat gynnar träningen. Dvs fokus på träning, inte fokus på viktnedgång genom endast ändrade matvanor för då blir det inget bra resultat för min del.

Så snart foten funkar igen efter hovtrampet blir det nytt gymkort, sen kan jag åter igen fylla kylskåpet med babyspenat och ägg och göra mig av med mina extrakilon.

Som lite pepp till mig själv kommer här en bildkavalkad, från innan skadan inträffade:

gbggiro

Efter målgången på Stadsgirot 2016, 7 mil på cykel, backe upp och backe ner.

wpid-2015-04-01-22.15.51.jpg.jpeg

På väg ut på en kall löptur.

gymvikt

Gymmaskinen som till slut bemästrades fullständigt.
  wpid-img_20140811_104835.jpg

Badminton med Ninna på Fyrisfjädern.

  udcpole

Poledancing i Uppsala.

wpid-img_20140307_150624.jpg

Evig träning i dragapparat för att stärka knäna.

  20130426-095854.jpg

Roligaste mag- och ryggträningen, i sadeln på Ray.

wpid-received_9908739075988032.jpg.jpeg

En av mina tre vårrusetmedaljer.

Två kilo senare

Det är nästan så jag har skavsår i händerna. Jag blev nämligen precis klar med att göra köttbullar av nästan två kilo färs. Men jag kan lugnt säga att jag har matlådor för en bra stund framöver nu!

Resten av dagen har till stor del spenderats i skolan. Idag har vi gått igenom fördjupningsavsnittet gällande nacken, så nu ska vi förhoppningsvis kunna ett gäng nya undersökningsmetoder och behandlingar att ta till. Imorgon blir det bröstrygg och nästa vecka ländrygg. Superspännande och användbart!

Sen har jag genomfört ett bodypumppass. Jag trodde först inte att det skulle gå, med tanke på hur benet känts de senaste dagarna. Men jag kom på det för sent, så det gick inte att avboka och fick vackert pallra mig dit ändå för att inte få en varning. Det gick faktiskt helt okej ändå, jag vet hur jag kan ändra positionerna för att passa benet bättre, och tog små pauser där det behövdes för att inte utmana ödet för mycket. Med andra ord var det främst armar, mage och rygg som fick jobba. Så imorgon lär det väl vara träningsvärk i ryggen, vilket inte alls lär vara så skönt när vi ska öva manipulationstekniker på varandra. Men man får inte muskler genom att slappa, så det är bara att gilla läget.

makeyouproud

Fredagsfys

OLW hittade på fredagsmys, så träningsvärlden kom med fredagsfys. Det har jag och Angelica ägnat oss åt idag.

Efter en heldag med försök att plugga inför måndagens tenta, där jag renskrivit alla föreläsningar och tittat igenom dom, tog jag cykeln ner till stan. Där mötte jag upp Angelica, vi klev in i gruppträningssalen och körde en omgång bodypump. Det var väldigt längesen jag var på ett sånt pass, och det var hennes första. Men det gick helt okej! Jag fick ta det försiktigt i delarna som krävde benstyrka och skippa utfallsstegen eftersom det gjorde vansinnigt ont annars – men i övrigt funkade det bra!

Så totalt blev det en timme svettigt gympass och 55 minuter cykling. Vägen hem gick lite långsammare än annars eftersom benet var ganska smärtpåverkat då, men jag tog mig igenom det på endorfinruset.

Nu ska jag parkera mig i soffan och streama nån film som verkar bra (den lagliga vägen, såklart).

wp-1453289638655.jpg

Gammal bild från ett tidigare bodypumppass, men nu ska jag förhoppningsvis kunna få i ordning ett vettigt gymbesöksschema

Simning, check!

Idag genomförde jag den sista delen jag hade kvar i Icaklassikerns Vansbrosimning. Jag har tidigare gjort en liten sväng i bassängen vid Parken Zoo på 250 meter, samt 1 km i ett av Islands geotermiskt uppvärmda bad. Idag blev det 2 km i ett badhus i Västerås, så jag har nu klarat mina 3 km med en bit tillgodo.

Nu är det bara att invänta höstens etapp, vilket är Lidingöloppet. Den 24 oktober drar det igång, och pågår i sex veckor.

vansbroica

 

15+17 km

Idag blev det strax över en och en halv timme på cykelsadeln, fördelat på två turer med en lunchpaus i mitten. Benet fick sig en bit kinesiotejp över det onda området, och då fungerade det helt okej! Det gör fortfarande ont när jag kör över en kant, men nu gick det åtminstone att åka grusväg utan att behöva ta det försiktigt för att slippa smärta. 32 km idag med rätt bra fart ändå alltså, jag är rätt nöjd.

Benet blir alltså bättre och bättre, men det lär dröja innan det funkar som förut. Det är fortfarande svullet, ömt och har en lila ton, trots att det är en månad och tio dagar sedan det inträffade. Allt för att ett pucko inte kunde hålla sin aggressiva hund kopplad på allmän plats.