Kakan

Kakmonstret (Kakan)
Född 9 maj 2009
Mamma: Monstret
Pappa: okänd
Ras: Huskatt (HCS)
Färg: Blåmaskad med vitt (a 09 33)
Kön: Hona (kastrerad)

Precis som i Bolls fall börjar Kakans historia innan hon föddes. Farmor hade en katt som p.g.a. sitt humör kallades Monstret. Detta Monstret tyckte mycket om mig, för mig bet hon aldrig. Hon låg så gärna i knät och blev klappad när jag var där, och farmor sa flera gånger att jag och den katten hörde ihop. När Monstret sedan fick ungar i den färg som jag alltid velat ha en katt i var det avgjort, jag skulle ha en. Att det blev just Kakan berodde mest på att det var enda honan, och jag hade fått för mig att honor var det jag gillade bäst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Redan som liten var Kakan speciell. Det skulle vrålas, man fick inte lyfta, inte klappa. Klor och tänder användes friskt när damen inte fick som hon ville. Trots det har jag aldrig ångrat att jag tog hem just henne. Snarare är jag glad att hon hamnade hos just mig, eftersom jag kunde hantera det. Hennes beteende hade kunnat göra henne till en farlig katt om hon fått fritt spelrum (ungefär som sin äldre bror, men det är en annan historia).

xx090529150

Även Kakans namn har en historia. En dag när Kakan var ganska ny i hemmet hade jag bakat muffins och ställt dom för avsvalning på bänken. Boll skulle aldrig drömma om att röra någonting, så jag gick iväg in i ett annat rum för någon minut eller två. När jag kom tillbaka låg tre muffins på golvet, samtliga med naggade kanter och en mycket nöjd kattunge intill. Namnet Kakmonstret var ett faktum. Till vardags förkortas det till Kakan.

IDA_0433
Kakan brukar vara den av mina katter som charmar besökare bäst. Hon har sina tjusiga blå ögon, sin ovanliga färg och så är hon inte speciellt feg. Kakan hdock alltid varit lite av ett monster, precis som sin mamma – fast mycket mer. Vi har spenderat oerhört många timmar med toleransträning. Från början gick det som sagt knappt att hålla katten utan att få randiga händer och bitmärken, så jag tog på mig handskar och började träna henne på att sitta still. Det enda jag krävde var att hon skulle slappna av minsta lilla, då fick hon gå. Idag kommer hon frivilligt och lägger sig i knät för att gosa. Det händer dock fortfarande att hon agerar huggorm ibland, så det är bäst att hålla koll på hennes signaler.

IDA_3037li

Kakan har varit innekatt hela sitt liv. Hon tycker mycket om att gå ut på promenader i sele, men bara när det är varmt och fint väder. Men allra bäst är förstås när hon har tillgång till en rastgård och kan gå ut så ofta hon vill.

kakwat

Kakan är även den enda av mina katter som haft ett jobb: extramamma. När jag var jourhem åt tre kattungar från Uppsala Katthem var det Kakan som tog rollen som extramamma, uppfostrare och lektant. Min buffliga, råa surkart till katt blev plötsligt blödig och skulle tvätta sina små djur, gosa med dom och sova med dom. För att sen få en släng av sin vanliga personlighet och dänga dom i backen samt bita så hårt att dom skrek. Men dom förlät henne alltid direkt, och hon var inte alldeles för tuff mot dom så hon fick hållas. Kakan vann mångas hjärtan när den moderna familjens historia delades i realtid här på bloggen (december 2012).

IDA_2737

Hon är helt klart en fantastisk katt, om än med ett jäkla humör!

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s