Hejdå infarten

Så var det då äntligen dags: specialinfarten har dragits!
Nu är det bara sonden kvar, som är kopplad till ett matdropp. Men det är två maskiner och två slangar mindre att hålla reda på, vilket är himla skönt! Planen härifrån är att hon ska äta mer och mer ur flaska, så även matdroppet kan tas bort framöver. Snart får vi förmodligen börja komma hem på korta permissioner. Då kommer sköterskorna mest troligt att koppla bort matdroppet tillfälligt, så vi kan ta en promenad hem och vara hemma en stund. Om allt går enligt planen och inga komplikationer tillstöter så trodde läkaren att det kan vara 2-3 veckor kvar innan vi får komma hem.

Bilden är från i förrgår, då hon fick prova en body som min vän Veronica skickat upp.

Annonser

Söndagens ridlektion

Söndagar = ridlektionsdagar. Åtminstone de senaste fyra veckorna, och även denna. I söndags var det alltså dags för lektion nummer fyra av fem. Tidigare lektioner har jag ridit samma halvblodsdam, men nu blev det dags att prova en annan. Denna häst kallas Molle, han är importerad från Irland om jag inte minns fel och är en rätt bastant herre.

Han var riktigt rolig! Jag brukar fastna för hästarna som inte är jättelätta, och det var han verkligen inte. Han var väldigt bekväm av sig, på så sätt att han inte gärna satte upp högre fart än absolut nödvändigt och helst maskade sig lite halvdant igenom övningarna. Men med lite envishet, timing och mycket beröm fick han lite eld under hovarna till och från. Och efter lite tragglande av volter och annat lösgörande gick han riktigt fint till och från.

Dagens övning var framdelsvändningar, och där blev jag varse om att det ändå fanns en rätt känslig häst inne i den sävliga kroppen. Både jag och ridläraren tolkade det som lite prestationsångest hos honom. Det var som att han försökte förekomma hjälperna, och sedan blev lite förtvivlad när jag bad honom vänta för att därefter bli lite lätt blockerad. Men det gick bättre och bättre. Efter lektionens slut så var ridläraren nöjd med vår prestation, och det var jag också. En trevlig liten häst det där, det ska bli roligt att se vad vi ska hitta på nästa vecka.

Första ensamma uppsittningen

Idag har jag och Lilly genomfört något historiskt. Vi har genomfört uppsittningar alldeles ensamma för första gången.

Till en början höll vi till i stallgången, för att jag skulle kunna se hur hon reagerade på att människan på golvet försvann. Hon fick då även lära sig att man får godis när man står still med ryttare på ryggen. Och denna häst är som sagt världens största gottegris.

Sen gick vi ut till ridbanan. Jag longerade lite enkelt för att se om hon var på vettigt humör även ute, vilket hon var. Sen gjorde vi samma procedur även där. Ställa sig snyggt intill pallen = godis. Stå still vid uppsittning = godis. Att gå framåt för smackning var dock ingenting som hon förstod utan att ha någon som visade vägen. Hon skulle bara ha sitt godis, och godiset fanns bakom huvudet = ponnyn försökte backa. Men hellre backa än bocka, så hon fick hållas tills hon provade att stå still igen och sen tog ett minimalt kliv framåt. Direkt beröm och godis. Vi gjorde två sånna uppsittningar ute, och skrittade kanske 15 meter baklänges och en meter framlänges totalt. Men hon var superduktig på att stå vid pallen, och visade inte minsta antydan till att hitta på hyss så just nu är hon värd sin vikt i guld i mina ögon. Och det bästa av allt är att det nu verkligen känns som att vi kommer någonvart, det här var en rejäl milstolpe!

Tog en snabb bild uppifrån när jag konstaterat att hon var oerhört lugn och tillfreds med situationen. Innan uppsittningarna hade jag dessutom ringt till Danne för att berätta om uppsittningsplanen och sagt att om jag inte hört av mig inom en kvart så skulle han ringa och kolla om allt gått bra. Kan man inte ha både hängslen och livrem så kan man åtminstone ha välsittande byxor, eller nåt.

Tre kilo!

Idag passerade sparven trekilosgränsen, vid 98 dygns ålder. 3030 gram låg hon på strax efter klockan åtta på morgonen.

Sedan igår backar det blod i hennes specialinfart. Det beror på att det blir så lågt tryck i den när hon får rätt liten mängd dropp i den numera. Så förhoppningsvis kan dom dra den imorgon, det är i alla fall var både vi och sjuksköterskorna hoppas på. Läkaren har dock sista ordet. Hon äter nu 30 ml x 8 per dygn i flaska, och får 10 ml per timme genom sonden som går rakt ner i tarmen.

Idag har hon även fått sina ögon kollade. Dom fick fullt godkänt, och därmed behöver hon inte genomgå fler ögonundersökningar här. Helt klart värt att fira, eftersom ögondropparna gör henne illamående och ljuskänslig så tisdagar har sällan varit roliga.

Symaskinen har även fått jobba lite, genom att sy en haklapp till damen. Självklart med kattyg. Den har fleecebaksida och fleecekant för att vara extra mjuk men utan att bli sladdrig.

Ridhästen

Igår hade jag hjälp av en tjej som kommer vara med när Lilly ska börja ridas igen. Planen är att jag står på marken, och hon gör det uppsuttna till en början. Lilly kan nämligen ha en del idéer för sig och inte vilja lyssna på personen på marken, medan hon inte bryr sig ett dugg om att ha någon på ryggen. Därmed känns det bäst att det är jag som håller i snöret tills vidare.

För lite mer än en vecka sedan satt jag upp i sadeln på henne för första gången på några månader, och idag var det premiär för min medhjälpare. Lilly stod helt perfekt vid pallen och rörde inte en fena över att få ryttare på sig igen. Däremot var hon helt galen efter att försöka få tag i godis. När hon är riktigt godissugen så existerar liksom ingenting annat, hon skulle på riktigt kunna gå genom eld för en liten godbit.

Vi fick i alla fall till tre uppsittningar, med en liten volt i skritt mellan varje, och på slutet fick hon gå hela vägen från ridbanan och upp till stallet. Hon brydde sig inte ett dugg, och stod som sagt perfekt vid pallen och inväntade signal för att skritta framåt. Sen hade hon ju dock gärna fått låta bli att nästan klättra över mig i jakt på godiset. Men hellre lite dåligt beteende p.g.a. godis, än att det har med själva ridningen att göra. Hon fick dessutom springa lite lös i hagen mellan uppsittning två och tre, för att jag skulle kunna markera mitt eget space bättre än när jag hade henne i lina på banan. Det gjorde rätt bra skillnad!

Vi har även återupptagit klickerträningen. I helgen gjordes det första försöket sedan i somras, med målet att hon skulle lyfta det ben jag petade på med ett dressyrspö till samma position som hon har när man kratsar. Till en början enbart med vänster fram, och sen enstaka försök med vänster bak. Hon förstod jättefort, så nu när hon tigger ställer hon sig med vänstra frambenet uppe i luften och tycker att hon är jätteduktig. Himla smidigt sätt att slippa skrapande i marken! Det är rätt bra hjärngympa för henne också. Hon är lite för smart för sitt eget bästa, så hon hittar på egna grejer för att liva upp stämningen om man inte aktiverar henne själv hela tiden. Det ska definitivt utnyttjas för att lära in praktiska tricks (cirkuskonster är inte prioriterat i dagsläget). Målet med hovlyften är att hon själv ska lyfta hoven när det är dags att kratsa för att på så sätt underlätta hantering och belastning för både mig och hovslagaren, men även att man får en helt annan precision vid styrning som kan vara användbart vid exempelvis lastning. Framtida grejer att lära in är bl.a. att hon ska ställa upp fint vid pallen, parkeras på matta/ruta och komma på inkallning. Något säger mig att utvecklingskurvan kommer bli väldigt brant uppåt när jag väl har ork och tar mig tid, för hästen är snabblärd som få! Jag brukar säga att hon är hästvärldens motsvarighet till en bordercollie.

Sparvuppdatering

Senaste nytt:

  • Maten ska nu berikas med extra protein i pulverform, eftersom hon tappat i vikt.
  • Hennes handled ska röntgas för att se om det finns någon urkalkning i skelettet. Detta pga ett förhöjt värde på en sådan markör. Det är dock första och därmed hittills enda gången värdet legat över normalt så det deras inte igång några höga växlar förrän man följt upp med röntgen och nya prover.
  • Utomhuspromenaderna fungerar bra, hon sover som en stock i vagnen.
  • Saturationsmätaren används sedan några dagar enbart när vi själva sover.
  • Hon har fått en matta av fysioterapeuten, för att ligga på mage och träna nacken. Det anses att hon är lite kort i musklerna på framsidan och att hon ligger för mycket på rygg med böjda ben.

Beräknat födelsedatum

Igår, den 15/2, var det beräknade födelsedatumet. Det datum då alla från början sa att vi skulle räkna med att vara hemma. Det är vi inte. Sparven har fortfarande både kontinuerlig mattillförsel via sond som går rakt ner i tarmen, plus en specialbeställd smet intravenöst. Det är alltså några veckor kvar som minst, men personalen på sjukhuset vågar inte längre ge någon prognos om hemgång. Först och främst måste i alla fall infarten bort, och där får hon i dagsläget 17% av sin näring.

Vi var ute på en promenad igår igen. Idag blev det ingen eftersom det yrde runt så mycket snö i luften att det hade varit mer jobbigt än roligt att komma ut.

Dannes mamma tog natten till idag på sjukhuset och stannade till efter lunch, så vi fick sova hemma och hinna med att uträtta ett gäng ärenden (bl.a. att köpa en hel kundkorg full med köttbullar-och-mos-matlådor på Ikea). Inatt tar personalen hand om sparven, så förhoppningsvis kan det bli ännu mer välbehövlig sömn för oss båda.