Flyttade hästar

När jag betäckte Lilly så visste jag att det förmodligen skulle innebära en flytt för henne, eftersom stallet vi stått i inte är så lämpligt för just sto med föl. Intagen sköts kollektivt, liksom helgerna, och att då hantera sto med föl är inte alltid det lättaste för någon som tidigare bara hållit på med hobbyridhästar. Hagarna är dessutom platta, och att låta mitt föl växa upp på box var inget alternativ. Så i våras började jag kolla runt efter någon annan lösning, att ta till när fölet väl kommit ut.

Valet föll på en lösdrift en bit ut i skogen, med en stoflock i varierande åldrar där den yngsta just nu är ett år. Så dit har Lilly och Viva flyttat nu. Än så länge går dom i egen hage, och ska sedan stegvis släppas ihop med övriga. Steg två, när hon hunnit landa lite, är att möta de andra på var sin sida av staketet, sedan släppas ihop med sin tidigare bästis och slutligen kommer dom släppas ihop med hela flocken i en större beteshage där alla har gott om utrymme. Det blir nog toppen!

Det blev ett föl till slut

Om man låter något ligga för länge i ugnen, då blir det bränt.

Om man bakar föl i 349 dagar, då kommer det ut en svart. Natten den 18 maj blev det så.

Nåväl, hon var svart långt innan hon kom ut också, men det blev lite extra passande nu. Jag sätter 50 spänn på att hon är gulsvart, och tänker gentesta för att se om jag har rätt (eftersom jag vill ha rätt färg i passet). Fölningen var helt okomplicerad, hon var snabbt uppe på benen och listade ut hur man diar.

Hon har fått namnet Vivacious. Till vardags Viva. Nu ska jag bara bestämma mig för mitt uppfödarprefix också, en betydligt svårare del.

Vi inväntar leverans

Idag är det julafton. Hoppas jag. Inte julafton som i december, dröm om vit snö, glittrig gran och julbord. Men julafton som i ”dags för årets mest spännande paketöppning”. Lilly är paketet, men jag lovar att inte försöka riva upp nåt papper. Jag kan vara moraliskt stöd och jourhavande barnmorska däremot, vilket visserligen inte är så värst julafton-igt, men ändå.

Hon har dessutom lyckats tajma in en stresshuvudvärk som kommer smygande. Misstänker att den beror på för dålig sömn en period, hög grundstress, rejält spända käkar och ett plötsligt koffeinintag som inte hör till mina normala rutiner. Tur att stallet går att använda som nedvarvningszon, åtminstone delvis. Om vi bara kunde få till den där fölningen så skulle det nog bli huvudvärksfritt, för en stund åtminstone.

Nu är bara frågan om det kommer en avisering när det är dags för paketutlämning. Kan man få den via sms?

Jag tror inte på föl

Jag misstänker att föl är som tomten. Man tror på dom i början, men inser sen att dom är påhittade och inte existerar i verkligheten. Åtminstone känns det så just nu, eftersom Lilly fortfarande står ensam i sin box.

Alternativet är att Lilly är sponsrad av energidrycksföretag. Hon får något väldigt trevligt i utbyte mot att knipa igen, så att deras verksamhet ska gå rejält plus. Det känns också som ett troligt scenario just nu.

Hon har en hel massa tecken på att fölningen är på gång. Och så har det varit i ca 25 dagar nu. I flera dagar har hon ägnat sig åt att bära svansen högt, flema, skrapa i marken, fyllt ut juvret, bete sig oroligt – men något föl har vi inte sett skymten av. Föl verkar alltså vara fantasidjur.

Ursäkta, storken?

Jag tror att Lillys stork flugit fel. Antingen fått fel koordinater, knappat in fel i sin GPS eller så tar hen inte sitt jobb på allvar och far iväg på diverse omvägar. Mest trolig är det en han-stork, som inte vågar fråga om vägen heller, för att han kan minsann själv (men det verkar ju inte stämma).

Har funderat lite löst över namn, när fölleveransen väl är utförd (storkbolaget kommer inte få några 5/5 stjärnor av mig inte). Vad sägs om Tidsoptimist, No More Waiting eller Sleepless in Västerås? Om den väntar hela vägen till julafton så ska den definitivt få heta Jesus, oavsett kön (det vågar jag säga för att risken att det händer är obefintlig).

Inget föl i natt heller

Klockan är 05:46, och än finns inget föl i Lillys box. Så vi kunde inte förgylla mammas födelsedag med ett nytt ”barnbarn” (eller ska man kalla det ”barnbarnsbarn”?) i familjen.

Lilly har varit extremt trött och inåtvänd det senaste ca dygnet. Igår kväll när jag skulle fodra inför natten låg hon ner i boxen och ställde sig inte upp när jag kom, något hon alltid gör annars. Jag gick in, satte mig intill henne och klappade. Hon la huvudet i mitt knä, suckade högt, tittade upprepade gånger på magen, suckade igen o.s.v. en bra stund innan jag vackert fick kravla mig upp för att göra övriga hästar nöjda. Samma sak nu på morgonen, hon ligger utfläkt på sidan och orkar på sin höjd titta upp på mig lite. Under natten har hon varierat mellan att ligga ner, stå och sova i sitt favorithörn samt äta lite ur sitt hönät (hon får hö på marken också, men det drar hon mest runt och skitar ner).

Snart får vi tvinga ut fölet med en modifierad Heimlich manöver.

Den eviga väntan

Lilly är nu på dygn 338, och inget föl finns i sikte. Hon började visa vissa tecken redan dygn 320, så jag har vakat till och från i olika omfattning sedan dess (tack gode gud för att jag har hjälp). Igår eftermiddag ändrade hon beteende. Hon var rejält sur så fort man tittade på henne, såg ut att gå in i sin egen bubbla, ville inte äta… ”Nu då? Nu kan det väl vara på gång?” tänkte jag.

Igår kväll var vi ute och betade en sväng. Eller ja. Lilly betade och jag stod mest och frös, eftersom det blåste isvindar. Under tiden försökte jag förklara för fölet att den kommande natten var ett synnerligen bra val av födelsetillfälle. Förstärkte det hela genom att berätta att när jag knackar tre gånger på magen är det okej att komma ut.

Så när Lilly betat klart (nåväl, när jag ansåg att hon betat klart) gick vi in, spolade av de leriga hovarna och borstade bort lite av den sista vinterpälsen. Sen knackade jag tre gånger, och förtydligade det hela med att även berätta för fölet att det den precis upplevde var just tre knackningar ifall om att hen inte vet hur man räknar.

Men det verkade vara något fel i kommunikationen. För i natt kom inget föl.

Snart längtar jag mer efter att få sova en hel sammanhängande natt än efter fölet självt… Det är ju tur att varje dag av icke-nedkomst ändå innebär en dag närmare födseln. Men mest önskar jag att Lilly kunde sätta upp en skylt några timmar i förväg.

Inget föl i sikte

Dagarna går och går, men inget föl verkar vara på väg än. Jag och Malin passade på att ta lite tjusiga bilder på både Lilly och Malins häst Lady, och jag slogs åter igen av vilken fotomodell till häst jag har. Vi började med Lady, som inte ville stå still, tittade åt helt andra håll, svårt att få till ett alert uttryck utan att hela hästen ville gå iväg, försökte äta allt hon såg och tramsade omkring lite. Sen tog vi ut Lilly. Hon äter möjligen på nåt träd i farten, i övrigt står hon still rätt bra där man ställer henne, poserar tjusigt och kan utan problem stå på samma ställe medan jag går runt och försöker hitta en bra vinkel.

Men så har hon också övat sedan jag köpte henne 2017, medan Lady bara varit hos Malin i ett år. Så hon kommer nog bli en bra fotomodell också med tiden.

Klockan tickar på

Lilly ser ut som att hon svalt en ballong. Fölet väntas i stort sett vilken dag som helst från nu, men det kan lika gärna dröja flera veckor till. Nackdelen med att man inte kan boka leveransdatum.

Ca 80 dagar

Nedräkningen till fölets ankomst tickar på i rasande takt. Det är nu ca 80 dagar till det är dags. Jag försöker bestämma mig för ett uppfödarnamn, och att lista några möjliga namnalternativ till fölet. Det går sådär.

Lilly ser inte särskilt stor ut än, men det kommer väl. Hon fäller för fullt, trots att hon inte ens satt någon vinterpäls att tala om den här vintern. I helgen har hon fått njuta av solstrålarna lite extra, hon fick nämligen gå utan täcke en stund när dom åt lunch, mycket uppskattat! Vi passade även på att gå en kort sväng utanför hagen, Lilly ansåg dock att det var mer fikapaus än promenad så vi stod mest still.

Vi längtar nog lika mycket efter vår, värme och grönt gräs båda två.