Bus i snön

Lilly rids mest inne i ridhuset, av den enkla anledningen att jag oftast rider när solen hunnit gå ner och hon är väldigt harig ute så jag vill inte riskera att hon far iväg för något jag inte hinner se. Som tur är har vi ett stort ridhus vid hennes stall, så hon kan tuffa på bra även mellan fyra väggar. Men igår fick hon sträcka på benen lite mer ordentligt, då fick jag äntligen till en ridtur på dagen och dessutom följde Danne med som fotograf. Hur nöjd han var över det är en annan historia.

Först rastades hon av i ridhuset, för att se hur pass bra hon lyssnade på styrning och broms. Det gick okej, så efter att ha blivit av med den värsta överskottsenergin gav vi oss ut. På stället där hon står är det väldigt inriktat på körning, så det finns en större gräsplätt för dressyr samt ett gäng maratonhinder på en äng (för den som inte är insatt: även körekipage tävlar enligt dressyrprogram). Så där höll vi till.

Superjalbans, tyckte ponnyn. Gasen funkade felfritt där ute. Bromsen blev dock betydligt sämre. Men det var ju också lite det som var tanken, att hon skulle få ta för sig mer än vad som är möjligt i ridhuset. Trist nog var det ett tag sen Danne stod bakom kameran, så de festa bilderna har jätteskarp bakgrund med ett gult sudd på mitten. Några blev dock användbara (och några gick att fixa till så man ser vad dom föreställer i alla fall), så här kommer ett gäng.

Jag hade gladeligen tagit sånna där superfina foton iförd en tjusig ullkappa och med hästen i en fantastisk form. Men med massa minusgrader var det bara att pälsa på sig några lager fleecetröjor under stalljackan samt komplettera med thermokjol. Pigg ponny gav också behov av säkerhetsväst, så på bilderna ser ni airbagvästen jag köpte efter att ha önskat mig bidrag till den när jag fyllde år. Den är inte snygg någonstans, men kan den rädda skelettet från skador så får den vara hur ful den vill.

Längtar redan efter nästa tillfälle vi kan ge oss ut såhär igen. Efter flera månader av mörker behöver man lite dagsljus.

Jag fick också en välbehövlig input gällande mina ben. Tårna pekar så gott som rakt ut på varje bild, vilket betyder att jag har helt fel vinkel i höften och använder fel muskler vid ridning. Det ska bli skärpning där, för sitter man på det sättet får man både sämre inverkan och låga poäng på dressyrtävlingar.

Ska slänga på henne en kinetonnosgrimma också, så det finns lite mer broms utan att hon får så mycket tryck i munnen.

Annonser

Bok: Trickonometry

Årets första bokrecension är här. Trickonometry, skriven av Carole Fletcher år 2002. Mitt exemplar trycktes 2007. Dumt nog tänkte jag aldrig på att kolla om den finns att köpa även idag, förrän jag skrev den här recensionen. Och svaret på den frågan är att det bara verkar gå att köpa från USA numera, något som blir ganska dyrt när man bor i Sverige. Jag ska se till att nästkommande recensioner blir av böcker som kan köpas för en rimlig peng. Men tänker att den här boken förtjänar sitt inlägg, när det nu ändå var skrivet.

Trickonometry är en bok på engelska, som handlar om trickträning. 22 trick har delats upp efter kategori och svårighetsgrad, och beskrivs steg för steg. Omslaget är något missvisande då stegringar inte finns med bland de trick som beskrivs, men å andra sidan är det inte heller något jag saknar (då jag anser att man bör vara försiktig med vad man lär hästen, men det är ett helt annat inlägg). Boken börjar med en introduktion om trickträning, hur man bygger en fin relation till sin häst och hur träningen kan läggas upp. Carole är hela tiden noga med att man inte ska skynda vidare till nästa steg, utan alltid se till att hästen först och främst har en god grundträning och därefter ta ett trick i taget. Hon nämner även flertalet gånger att man regelbundet ska repetera de trick man tidigare tränat in.

Hon bygger sedan vidare nya trick på dom gamla, genom att kombinera. Det finns alltså en tydlig röd tråd från början till slut. Något jag själv tänkte på när jag läste den var att jag och Lilly redan har gjort vissa av de trick som nämns, eftersom Lilly erbjudit dom och därmed förenklat inlärningen. Men vid läsning av boken känns det som att vi då gjort fel som inte gjort de tidigare stegen. Det hade varit trevligt med någon textruta angående individuella skillnader och alternativa vägar, eftersom dessa 22 trick i rätt ordning enligt de steg som beskrivs känns som en mall som kanske inte passar alla hästar.

Det är en väldigt trevlig bok. Varje trick har sin egen rubrik, tydliga steg och Carole skriver vad hon använder för kommando och kroppsspråk. Det är också lätt att följa svårighetsgraden, eftersom den börjar med simpla trick, går över till svårare och även bygger på kombinationer av dessa för att skapa nya trick. Boken fungerar nog bäst för en person som har ett intresse för trickträning men inte börjat så mycket än, eftersom det då blir lättare att följa stegen från början. Men den kan absolut ge en hel del idéer och tips även till de som tricktränat en del.

Själv har jag haft den här boken i bokhyllan i omkring tio år, jag har använt den som idébok men inte läst från början till slut. Det jag tidigare hoppat över har framförallt varit introduktionen, där författaren verkligen understryker att hon tycker att man ska göra alla trick i rätt ordning. Vi har uppenbarligen klarat oss bra ändå, men kanske hade det varit enklare om vi gjort det i den ordning hon föreslår? Nu tänker jag i alla fall ta till mig den inspiration boken gett och börja träna in tricken enligt boken. Kommer dock hoppa över tricket där hästen puttar iväg en med huvudet, sånt vill jag inte att hon ska belönas för.

Några russin ur kakan:

  • Trickträna max 15 minuter per gång. Avsluta eller byt till ett annat trick som hästen kan innan han tröttnar och tappar fokus (vilket kan hända redan efter några få försök). Låt sedan hästen ta en paus på minst en timme innan nästa omgång.
  • Börja med enkla trick, då bygger hästen självförtroende och lär sig att lära.
  • De första trick en häst lär sig är ofta de den kommer försöka med för att få din uppmärksamhet/tigga godis framöver, så välj dom med omsorg. Träna därför inte in något som kan vara farligt för häst eller människa, t.ex. stegring, i början.

Trick som ingår, uppdelade efter de kategorier som författaren använder (fritt översatt):

  • Huvud
    • Puss
    • Kram
    • Skäms
    • Ja
    • Nej
    • Puttas
  • Mun
    • Le
    • Ta en näsduk ur fickan
    • Ta av dig hatten och ge dig den
    • Vifta med en flagga
    • Dricka från flaska
  • Prestation
    • Skaka hand
    • Räkna
    • Stretcha
  • Ben
    • Stå med korsade framben
    • Buga på ett knä
    • Gå ner på knä med båda benen (på svenska kallat kompliment)
    • Ligga
    • Sitta
  • Cirkus
    • Cirkusbugning
    • Piedestalpose: ena frambenet höjt, ”Statue of liberty”
    • Piedestalpose: alla fyra ben på piedestalen, ”end of the trail”

Det finns även en ritning över hur man bygger en lämplig piedestal.

Såhär ser trickinstruktionerna ut. En bild på tricket, info om vilken utrustning som behövs och hur man gör steg för steg. Just det här tricket har även en liten extra text angående hur man kan använda tricket vid en uppvisning:

Ett helt bibliotek

Jag tog mig tid att uppdatera listan över hästböckerna, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Kunde därefter konstatera att jag kan driva ett eget bibliotek. 115 titlar. Och då var det ändå någon jag valde att inte skriva upp eftersom den eventuellt är redo för pappersinsamlingen.

Det enda som kommer bli svårt med att nå målet att läsa minst fyra av dom och skriva recension här på bloggen lär vara att välja ut en i taget. Har ni önskemål så hojta till!

Här kommer då själva listan, på alla titlar hos bibliotek Ida. Fast jag lånar inte ut böcker p.g.a. tidigare dåliga erfarenheter. Så det är väl snarare referensexemplar, som stannar här i hemmet och är tillgängliga att bläddra i på plats. Ett privatbibliotek, helt enkelt.

  1. 40 fundamentals of English riding – Hollie McNeil
  2. 55 corrective exercises for horses – Jec Aristotle Ballou
  3. 101 ground training exercises for every horse and handler – Cherry Hill
  4. 101 western dressage exercises – Jec Aristotle Ballou, Stephanie Boyles
  5. 181 fiffiga tips för dig och hästen – Karen Bush
  6. A whole bit better, en bok om bett och betsling – Dale, Ron och Bob Myler
  7. ABC of the horse – Pauli Grönberg
  8. Back to work: how to rehabilitate and recondition your horse – Lucinda Dyer
  9. Balans till häst – Susanne von Dietze
  10. BDS Bok om körning – British driving society
  11. Behavior modification for horses – Patti Dammier
  12. Casparssons ridråd – Göran Casparsson
  13. Cavaletti – Reiner Klimke
  14. Centrerad ridning – Sally Swift
  15. Clicker training for your horse – Alexandra Kurland
  16. Collection or contorsion – Gerd Heuschmann
  17. Connected groundwork – Peggy Cummings
  18. Connected riding – Peggy Cummings
  19. Core connection for rider and horse – Lindsay Wilcox-Reid
  20. Creative dressage schooling – Julia Kohl
  21. Den inre ryttaren – Cecilia Löfgren
  22. Den skadefria hästen – Amanda Sutton
  23. Detta är ridning – Gunnar Hedlund
  24. Dressage the light way – Perry Wood
  25. Dressyr – Erik Lette
  26. Dressyr, terrängritt, hoppning – Anders Gernandt
  27. Dressyr med Kyra – Kyra Kyrklund
  28. Ett med hästen – Sally Swift
  29. Equine behavior – Paul McGreevy
  30. Equine biomechanics for riders – Karin Blignault
  31. Equine fitness – Jec Aristotle Ballou
  32. Equipage: från lätt till svår klass – Tidningen Equipage
  33. Equitation science – Paul McGreevy, Andrew McLean
  34. Fit to ride in 9 weeks! – Heather Sansom
  35. Fitness evaluation of the horse – Jean-Pierre Hourdebaigt
  36. Friskare häst – Chris Olson
  37. Fälttävlan – Linda Algotsson
  38. Fälttävlan, utbilda och träna för tävling – Jan Jönsson, Amelie Bosson
  39. Förstå din ridhäst – Rikke Mark Schultz
  40. Förstår hästen – Lesley Bayley, Richard Maxwell
  41. Gymkhana, lekar till häst – Bruns, Hoffmann
  42. Hoppning med Jana – Jan-Olof Wannius
  43. Hoppövningar för dressyrekipage – Kajsa Ekdahl, Sissi Lilja
  44. Horse photography – Carol J Walker
  45. Hovvård – Fritz Rödder
  46. Håll hästen frisk – Harry Pettersson, Bernt Green
  47. Hästen: näringsbehov och fodermedel – Christina Planck m. fl.
  48. Hästens biologi, utfodring och avel – flera författare
  49. Hästens fysiologi – Björn Sandgren
  50. Hästens färger – Bo Furugren
  51. Hästens förutsättningar för arbete – Anders Eriksson
  52. Hästens konvalescens – Gustaf Björk
  53. Hästens naturliga beteende och välbefinnande – Henrik B Simonsen
  54. Hästens näringsbehov och utfodring – flera författare
  55. Hästen i rörelse – Gillian Higgins
  56. Hästen som hobby – flera författare
  57. Hästens sjukdomar – Anna-Lena Sköld
  58. Hästföretagaren – Lars-Gösta Nauclér, Arne Olofsson
  59. Hästföretagaren, arbetsbok med cd – Lars-Gösta Nauclér, Arne Olofsson
  60. Hästhoppning – Lesley Bayley, John Bowen
  61. Hästhållning i praktiken – Mats Mellberg
  62. Hästliv – Desmond Morris
  63. Hästmassage och markövningar – Linda Tellington-Jones
  64. Jens handbok för unga ryttare – Jens Fredricson
  65. Kinesiology taping for horses – Katja Bredlau-Morich
  66. Klick! Delfinträning för din häst – Alexandra Kurland
  67. Känn din häst – Ulla Ståhlberg
  68. Körning – Bengt Blomqvist
  69. Körning med Christer Pålsson – Eva Österlund
  70. Lydnadsträning för hästen – Tobbe Lincon Larsson, Ursula Wilby
  71. Nybörjarbok för ryttare – George H Morris
  72. Making your own jumps – Mary Gordon Watson
  73. Perfekt uppförande – Kelly Marks
  74. Problemhästar – Lisbeth Johnson, Marie Haglund, Ulf Owenede
  75. Rakriktning och samling – Hippson
  76. Rid i harmoni med hästen – Perry Wood
  77. Ride with your mind, essentials – Mary Wanless
  78. Rider biomechanics – Mary Wanless
  79. Ridhandboken 1 – Susanne Miesner
  80. Ridhandboken 2 – Susanne Miesner
  81. Ridlära – Bo Tibblin
  82. Ridning, lektionshandledning – Bo Tibblin
  83. Ridning och hoppning – George H Morris
  84. Ridning och rädsla – Sven Forsström, Inger Lantz
  85. Ridövningar – Eva Eternell Hagen
  86. Roligt med bommar och koner – Lina Zacha, Barbro L Russ
  87. Ryggvänlig ridning, för både ryttare och häst – Susanne von Dietze, Isabelle von Neumann-Cosel
  88. Ryttarcoaching – Marit Deuber, Britt Weide
  89. Ryttarens guide till träning och tävling i dressyr och hoppning – Per Dahlgren, Helena Tovås Persson
  90. Rätt foderstat bättre häst – Björn A Olsson, Christina Planck
  91. Sadlar, en vägledning – Kicki Näslund
  92. Sitsskolan – Mari Zetterqvist Blokhius
  93. Spänst och harmoni i ryttarens sits – Voghelius, Storm
  94. Stallmästarens bästa tips, knep och gamla huskurer – Christiane Gohl
  95. Stretching för ryttare – Mette Rosencrantz, Ulla Ståhlberg
  96. Stöd, schvung och påskjut – Hippson
  97. Takt, balans och lösgjordhet – Hippson
  98. The 100% horse – Michael Peace, Lesley Bayley
  99. The anatomy of riding – Sara Wyche
  100. The balanced horse – Sylvia Loch
  101. The horse conformation handbook – Heather Smith Thomas
  102. The horse’s pain free back and saddle-fit book – Josie Harman
  103. Tips för hästälskare – Ingrid Andersson
  104. Trickonometry – Carole Fletcher
  105. Träna hästen för hoppning – Anthony Paalman
  106. Tänk som din häst – Michael Peace, Lesley Bayley
  107. Tävlingsridning – Jane Holderness-Roddam
  108. Unghästar – Andersson, Lindberg
  109. Utbildning av den unga hästen – Jens Fredricson, Ingrid Andersson
  110. Utfodrings-ABC – Krafft
  111. Utfodringsrekommendationer för häst – Anna Jansson (SLU)
  112. Vitamin och mineral ABC – Krafft
  113. Westernridning, en totalupplevelse – flera författare
  114. Working Equitation – Eva Eternell Hagen
  115. Övningar och banor för hästhoppning – Hanna Mauritzon

En ny stjärna på himlen

Den där regnbågsbron, som tar en individ från denna värld till nästa, har spår av tassar idag. Stora, stadiga tassar, tillhörande en högt älskad hund.

Vi hämtade honom i Stockholm våren 2004. Då såg han mest ut som en liten björn. Luddig, rund och svart. Han blev äldre, fick längre ben och blev mer lik en hund än en björn, som tur var. Jag flyttade hemifrån, men varje gång jag kom hem fanns han där och mötte upp med svansen ivrigt viftande. Ibland blev svansen ackompanjerad av ljud, ifall jag inte hälsade på honom fort nog.

Det var inte bara vi som tyckte om honom. Flera uppfödare har använt honom i avel, och det finns ett stort antal hundar som har hans namn i stamtavlan. Ett avtryck som inte suddas ut.

Om tre dagar skulle han fyllt 15 år. Den dagen får han fira med andra älskade människor och djur, som gått innan honom. Det var dags att säga hejdå och vinka. Medan han åter gick med pigga raska steg, över regnbågsbron. Luddig, rund och svart.

Diamond Bluff Mickey Blue Eyes. Indy.
Alltid älskad, för evigt saknad.

En dressyrkatastrof

När jag satte ihop årets mål-lista konstaterade jag att vi ännu inte är framme vid att kunna rida ett godkänt dressyrprogram. Det fick jag verkligen bekräftat idag. Vi startade nämligen en pay and ride på vår ridklubb, i syfte att träna på tävling och låta Lilly se dressyrstaket för första gången.

Det började med framridning i ena ridhuset. Hon var mest fokuserad på var alla andra hästar befann sig och när dom gick ut (trots att det fanns andra kvar), samt de människor som satt på läktaren. Jag lät henne mest lalla runt på halvlånga tyglar, konstaterade att det funkade att sitta ner i traven idag, provade båda galopperna gick att få till och därefter var det dags att bege sig till framridning nr två/collecting ring i nästa ridhus. Där inne gick hon fram i en riktigt bra trav i ena varvet, och en duglig i andra. Sen fick vi komma in på själva tävlingsbanan, hon fick gå runt och titta på speglar och staket (men brydde sig inte om något av dom) och sedan kom startsignalen. Och därmed började min sämsta ritt i hela mitt liv. Förmodligen ponnyns också. Hon tappade allt fokus på mig, ville inte alls gå i någon rund form, energin tvärdog och hon kändes stel som en planka. Jag är imponerad över att vi över huvud taget tog oss runt hela programmet.

Normalt sett kan vi gå från skritt till trav för en liten sitshjälp. Inte denna gång. Jag har nog aldrig försökt driva på henne så mycket som det behövdes idag, det var som att hennes mat-och-sov-klocka ringt och meddelade att det var dags för en förmiddagslur. Vänstergaloppen som är vårat safe card normalt sett fick vi inte till alls, hon drog till med en högergalopp och jag lät henne hållas eftersom jag insåg att jag inte skulle kunna göra en ny och bättre fattning innan galoppdelen var över. Min egen sits var inte speciellt bra heller. Jag hade kortat stiglädren vid ett tidigare pass, för att det kändes säkrare när hon for omkring, och tänkte att det nog var lika bra att ha dom så ifall hon skulle kasta sig omkring p.g.a. dressyrstaket. Men nästa gång åker dom ner igen, för det gick inte att rida i dressyrsadel med stora stöd och nästan hoppläder.

Resultatet blev katastrofala 49,62% (från början lite lägre, men vid kontrollräkning hemma upptäcktes det att dom missat att räkna en av våra femmor). Hade vi inte fått ettor på vänstergaloppen så hade vi kommit över 50-strecket, men det vore ändå långt ifrån godkänt. Min känsla efter avslutad ritt var dock någonstans runt 40, för det var verkligen pannkaka. Vi fick en enda sjua, och den var för fria skritten. Hon blev inte så glad över att jag sen plockade upp tyglarna och skulle fram i högre fart igen, det tog flera meter att ens komma upp i trav. Hon kändes bara energilös, trots att hon borde haft mycket fysisk energi kvar. Den mentala däremot… Bättre lycka (och förberedelse) nästa gång, nu vet jag ju i alla fall att själva tävlingsbanan inte var några problem.

Min plan den närmsta tiden är att jobba mer med tömkörningen och se om vi får ordning på en del av våra problem den vägen. Och göra många övergångar, för att lägga fokus på känsligheten och bygga mer styrka. Och att ta tag i att rida ut. Hon behöver bygga kondition och lära sig att man kan vara ute utan att hoppa omkring så fort man ser en buske eller sten. Innan vi ägnar oss åt snabbare uteritter behöver hon dock få skor bak så det går att brodda, för med den isen som varit de senaste veckorna har jag inte ens velat skritta uppsuttet. Två veckor till nästa skoning, sen jäklar.

Ungefär såhär såg vi ut i traven större delen av tiden. Huvudet upp i vädret och en kropp som inte följde det böjda spåret alls (det här ska föreställa en halvcirkel åt höger).

Man fick rosett för deltagande. Och i vårt fall är det verkligen att vi fått den, för vi har inte förtjänat den.

 

Sitta ner i traven

Igår var planen att jag och Lilly skulle genomföra vårt första lite tuffare och ordentligare dressyrpass sedan jag blev sjuk (är nästan frisk nu, så jag vågar anstränga mig mer igen). Vi skulle öva på delar ur dressyrprogrammet LC:1, som bland annat består av långa bitar i arbetstrav med nedsittning och galopp på förutbestämda platser. Man kan säga att det inte gick jättebra. Lilly är inte van vid att jag sitter ner annat än när det börjar bli dags för galopp, och själv har jag inte övat nedsittning på länge eftersom Lilly är den enda hästen jag rider. Så att sätta sig ner i traven gav en häst som föll isär och laddade för kommande galoppfattning, även fast det inte var dags för någon galopp. Och när vi sen väl skulle fatta galopp så fick vi först fel galopp några gånger, innan det blev rätt och vi kunde göra den stora volt som ingår i programmet. Efter volten var det som att energin dog ut, och hon kunde inte hålla galoppen ända till punkten där avbrottet egentligen ska ske. Sen blev det fultrav igen.

När jag bytte till lättridning kom hon ihop fint och bar sig som hon brukar, så det enda felet verkar vara just det där med att sitta ner. Helt klart en träningsgrej. Problemet är bara att jag anmält oss till en pay and ride på söndag, där vi ska rida just det här programmet, så vi kommer inte hinna träna mycket mer innan det är dags att visa upp oss framför en domare. Men tanken med det är att få en bedömning av hur det ser ut nu, och sen se hur vi utvecklas under våren eftersom det kommer erbjudas fler träningstävlingar framöver. Planen är alltså att rida samma program flera gånger med några veckors mellanrum och förhoppningsvis höja resultatet. Och det lär vi väl säkerligen lyckas med om första tillfället ser ut som det gjorde igår ;) .

Att vi ska nå årets mål med en godkänd ritt har jag inga som helst förhoppningar om, för vi är ärligt talat inte där nu. Hade hon inte fått sparkskadan och jag sen hållit mig frisk så hade läget varit annorlunda, men jag får se det som att hon fått sin vintervila tidigt och nu är redo för att bygga upp sig igen.

Foto från en tidigare uteritt

Pay and jump – check!

För några dagar sedan såg jag att en klubb i närheten skulle ha en hel massa pay and jumps i vår, och la en lös plan för våren. Sen kom dom med en nyhet, som dom kallar pokalcupen. Om man deltar i tre av fyra tillfällen, så får man en pokal. Det kan man ju inte tacka nej till, tänkte jag. Oavsett om den är tre centimeter hög och gjord av plast, eller stor och gedigen. Första tillfället var igår, 6/1, så jag anmälde oss till 30 cm och tänkte att vi kan skritta över hindren i värsta fall.

Det behövde vi knappt göra. Hästen som bara sett ett enda riktigt hinder vid ridning tidigare skötte sig rätt bra. Det är ju inte så likt löshoppningen som hon deltagit i tidigare, där hon har en tydlig bana att följa och personer som står på marken och driver på. Så hon var lite tveksam mot vissa hinder, framförallt en vågig planka, men gjorde inga tvära kast eller stopp och hon gick fram när jag drev på så det handlar bara om rutin. De allra flesta hindren tog vi i trav, något enstaka i någonting mellan skritt/trav och hon fick rosett efter avslutad ritt. Så nu är ett av årens mål redan avklarade, det måste vara något slags rekord.

Vi hade dock lite kaos när Lilly skulle göras i ordning, eftersom det då upptäcktes att sadelgjorden låg kvar hemma i sadelkammaren. Tur att vi var på en ridskola, och att det fanns möjlighet att låna en gjord där. Lär nog aldrig glömma den igen, hoppas jag. Personen jag fick tag i för att fråga berättade att dom precis höll på med en grönt kort kurs i en av lokalerna, där dom gick igenom hur man förbereder inför tävling och vad man ska ha med sig. Perfekt med ett färskt varnande exempel från verkligheten alltså ;) .

Nästa tillfälle är den 27/1, då tänker jag att vi tar en 30 cm till och därefter kanske vi vågar höja när vi hunnit öva mer på hemmaplan. Jag kände mig lite fånig som red runt där som enda vuxen bland barn på små ponnier, men man måste börja någonstans och jag bygger gärna självförtroende på pyttehinder. Tävlingsmomentet i sig brydde hon sig inte om, hon var klockren på både framridning och inne på banan. Det är bara själva hindren vi behöver fortsätta att jobba med, så hon har klart för sig vad som förväntas när hon närmar sig ett.

Tränset har hon fått ärva från min förra storhäst, som såldes för tio år sedan. Nosgrimman är egentligen alldeles för stor, så det åker nog tillbaka ner i en låda inför framtiden. Himla synd, för det är rätt tjusigt med en hjärtformad platta på nosgrimman och matchande pannband. Ska leta reda på ett annat av hans gamla träns och hoppas att det passar henne bättre. Himla smidigt när man har bra grejer sedan tidigare!