Lång tystnad

Att det varit tyst här beror på att vi helt enkelt inte gör så mycket för tillfället.

Lilly har varit hos veterinären och fått konstaterat att hennes kvarvarande besvär rör sig om muskelskador, mest troligt till följd av sparkar. Så vi skrittar vidare. Eller ja, jag försöker få henne att skritta och hon skuttar runt så mycket hon kan.

För att känna att vi ändå gör något meningsfullt när vi håller på med skritt-rehab har jag bokat en hingst till henne. Så i år blir det betäckning. Då spelar det ingen större roll hur mycket eller lite vi kommer igång. Och skulle det visa sig att hon p.g.a. muskelskadorna inte funkar som sporthäst så kommer det då förhoppningsvis en påläggskalv om ett år.

Hon har blivit ultraljudad kring boglederna, därav den fula klippningen.

Ett varv till

I tisdags var Lilly hos veterinären igen. Det konstaterades att hon är halt i höger kotled på nytt. Dock ingenting i vänster eller i bogleden denna gång, så det har åtminstone gått åt rätt håll.

Hon har därför fått en kortisonspruta igen, och ska skrittas dagligen i två veckor. Därefter återbesök hos veterinären och equiterapeuten dom samarbetar med. Hon rörde sig bättre redan efter vilan hon fått i väntan på veterinärbesöket, så förhoppningsvis blir hon bra fort.

Igår roade vi oss med lite trickträning, fick lite på film som finns att se på instagram:

View this post on Instagram

Two more clips from yesterday. We haven’t trained the bow outside the stable for a while, so here you can see the whole procedure to make her know what I’m asking for. It’s basically how you train it from scratch, but in a speed up version 😅. She gets a click to mark where she did right, and a treat for the click. At the end of the first video I ask her to stretch out her hind end. I never tell her that she’s doing wrong, just ignoring the movements I don’t want (like her moving backwards). The bow is her go-to-trick in the stable, she always tries that when she wants a treat. The other video shows how the hind foot kiss looks from the other side from yesterday 😁 . #clickerhorse #clickertraining #trickhorse #morganhäst #morganhorse #palomino #hästärbäst #stallingelsta #positivereinforcement #häst #horsesofinstagram #frihetsdressyr #positivehorsemanship

A post shared by Ida (@idakck) on

Mål 2019, utvärdering

Det här inlägget skulle skrivits på nyårsafton, men så blev det inte. Alltså får målen för 2019 utvärderas några dagar för sent.

  • Starta en dressyrtävling med godkända procent (p&r räknas också). Vi har ridit både LC:1 på pay and ride på hemmaklubben och två olika onlinetävlingar.
  • Starta en hopptävling och rida felfritt (p&j räknas också). Det här har vi gjort flera gånger om, övat självförtroende och tävlingsmoment på låga höjder.
  • Rida en WE-träning. Två WE-träningar blev det i våras.
  • Rida en trail-träning. Någon träning fick vi aldrig till eftersom vi ägnat oss åt skador och rehab senaste halvåret, och innan krockade det alltid med andra saker, men vi tävlade i trail på rikset och tog oss igenom hela banan.
  • Lastträna Lilly så att vi kan åka iväg själva. Det här har vi också gjort flera gånger.
  • Sätta Lilly för vagn. Hon har dragit vagn med mig i flera gånger, men även inkörningen lades på is p.g.a. skadan (vi har dock tömkört en hel del under rehabtiden, för att vänja vid skygglappar).
  • Lära Lilly minst två nya trick. Puss på kinden och lyfta framben blev de trick vi övade in. Sen har vi finslipat på de hon kunnat sedan tidigare.
  • Dekorera två nya pannband (till träns). Lilly har fått fler än två hemmablingade pannband under året.
  • Genomföra vårruset (eller motsvarande). I ösregn tog jag och Emma oss fram, och fick våra efterlängtade medaljer till slut.
  • Göra 12 julkort. Helt ärligt så vet jag inte hur många jag fick till i slutändan, för jag har varit dålig på att dokumentera dom. Nu när jag skulle leta bilder så hittade jag bara tre som jag lagt upp på instagram, men jag vet att det finns många fler (jag har målat ett helt gäng i akvarell). Men jag skulle tro att det faktiskt blev fler än 12 totalt, så jag vågar stryka den punkten nu. Se bilderna jag fick ihop nedan.
  • Prova nya grejer med textil-/skyltvinyl. Recepttryck på handdukar, laglappar till kläder, etsat glas med vinyl som schablon, dekor till stigbygelskydd, skyltvinyl i fyra lager, leksaker, månadsfiltar, målat med textilfärg med vinyl som schablon m.m. Se bilder på några grejer nedan.
  • Göra något jag längtat efter. (det blev att fösa kor uppsuttet, samt rida för Andrew McLean)
  • Läsa minst fyra av mina böcker, pärm till pärm, och recensera dom här.

 

Mål 2020

Nytt år, nya mål. Tradition sedan 2012.
Förra året valde jag att ha ganska små och hyfsat enkla mål, och jag tänkte fortsätta på det spåret. Ingen prestationsångest och ingen direkt tidspress. Uppfylls dom inte så är det inte hela världen heller, för det är som vanligt inga löften utan sånt jag vill få ner i text och sträva mot att uppnå under året.

  • Läsa en hästbok från pärm till pärm
  • Läsa en till hästbok från pärm till pärm
  • Genomföra en fotosession med Lilly
  • Genomföra en fotosession med katterna
  • Skärmflygning
  • Tävla onlinetävling med Lilly minst två gånger
  • Ta en placering (rosett) i onlinetävling
  • Göra något jag velat göra länge (vad det blir återstår att se)
  • Skriva minst två blogginlägg per månad (nu blir det ibland lite tyst här, pga att instagram är så mycket snabbare och enklare)

Utöver det som står här har jag även lite andra planer för året. Men dom karamellerna ska jag suga på en stund till, ni lär få höra om det när/om det blir av.

Lugn period

Lilly har fått en liten viloperiod. Delvis pga att jag haft vansinnigt ont i bäckenet sen jag råkade hamna på backen, och delvis för att hon känts ovillig. Hon ser lite ojämn ut i frambenen igen, så om det inte blir bättre blir det en ny vända till veterinären efter nyår. Ojämnheten visade sig i slutet på ett tömkörningspass för några dagar sedan.

Efter den upptäckten drog jag av skorna, så inte broddarna bromsar upp steget (dom satt för hårt för att jag skulle få av dom, har försökt flera gånger och hon blir jättesur när det börjar dra i leden när inte brodden ger sig), eftersom det ändå inte väntas bli halka förrän hovslagaren varit här och lagt på nya skor.

Hon har även fått vila helt från träning nu, och bara myst med massage. Har jag tur räcker det med de åtgärder som gjorts, tänkte låta henne springa lite på ridbanan imorgon och se hur det ser ut. Annars blir det samtal till veterinären så snart som öppnar efter julledigheten.

Jag tror fortfarande att hennes sparkskada ligger bakom det hela, även fast båda veterinärerna vi besökt säger att det inte hänger ihop och att hon inte har minsta problem med bakbenen. Frågan är om jag någonsin kan släppa den nojan. Min tanke just nu är att låta henne bli avelssto ett år, eftersom hon har rena röntgenplåtar, trevlig stam och fina exteriörpoäng, och senaste veterinären ansåg att hon hade känsliga leder för att hon växer. Hon har ju tyvärr inte hunnit visa sig så mycket på tävlingsbanan, men ändå plockat hem en del rosetter i flera olika grenar och visat god potential på träning. Jag har sett ut en hingst som jag tror passar henne väldigt bra. Jag måste bara lösa bostad för Lilly och fölet efter att det fötts, eftersom det blir för dyrt att ha två uppstallade där vi står nu och känner jag mig själv rätt så kommer jag inte kunna sälja fölet…

Dra åt sadelgjorden

Igår provade vi något nytt, som jag inte alls hade önskat. Vi gjorde nämligen en premiäravramling. Det är första gången jag åker av på mer än 11 år, och så jäkla onödigt.

Jag hade precis suttit upp. Skrittade på lång tygel och skulle som vanligt ta en snabb bild, vilket jag brukar göra i början och slutet av varje pass för att ha koll på hur lång tid jag ridit när jag senare skriver upp det i träningsdagboken. Så med tygeln i ena handen och mobilen i andra tog vi oss fram sisådär 15 meter. Sen började en fågel hoppa runt på ridhustaket. Lilly blev rädd och for fram, jag hamnade efter i rörelsen och kunde inte bromsa eftersom jag höll längst ut på tygeln. När hon därefter svängde vänster för att inte springa rakt in i väggen så snurrade sadeln runt åt höger och då var det kört. Jag lyckades landa med korsbenet först, i samma sekund drogs sprinten ur airbagvästen så resten av ryggen och nacken klarade sig fint (hade inte sadeln snurrat med runt så hade sprinten dragits ur betydligt tidigare).

Det blev helt enkelt för många felaktiga grejer på en gång. Hade jag haft kort tygel så hade jag fått stopp på henne omgående. Hade jag inte hållit i mobilen så kunde jag kortat upp tygeln med den handen. Hade jag dragit åt sadelgjorden ordentligt så hade sadeln inte snurrat runt. Om bara en av dom där sakerna åtgärdats så hade jag förmodligen suttit kvar, dvs det var en så himla onödig händelse.

Jag tog av mig västen, eftersom den gjort sitt (måste byta patron i den innan den kan fyllas på igen), och tänkte att jag ändå skulle hoppa upp igen för att ha det gjort. Så det gjorde jag. Och då hoppade fågeln igen. Denna gång satt dock sadeln bättre och tyglarna var kortare, så hon kom bara någon meter framåt innan hon stod still igen. Vi provade att trava runt lite, i hopp om att släppa lite spänningar i hästen. På mig gjorde det mest ont, men jag gjorde mitt bästa för att ignorera det. Då hoppade fågeln igen och Lillys nerver satt helt på utsidan, fick dock stopp ganska fort. Vi tog en liten volt i galopp och sen kände jag att det fick räcka för dagen, för att inte utmana ödet för mycket. Så vi gick in, sadlade av, ut i hagen igen. Där började jag känna hur smärtan ökade mer och mer kring kors-/ländrygg. Och med viss utstrålning ner i benen. Så det fick bli en tur iväg till akuten.

Kom in rätt fort när jag väl fått komma fram i kassan för att berätta vad som hänt. Dom var mer oroliga för huvudet, eftersom jag inte kunde komma ihåg vad som hänt mellan att jag landat med ryggen och att jag stod upp och sadlade om hästen (och ingen annan hade varit på plats i ridhuset samtidigt). Det kom dessutom en tilltagande huvudvärk, som att inte ryggsmärtorna vore nog.

Efter ett antal timmar, med diverse tester och röntgen kunde man konstatera att det inte fanns några fynd som tydde på allvarliga neurologiska problem, ingen fraktur kring ländrygg eller övre bäcken (men möjligt att svanskotan ändå är bruten, den var inte med på röntgen eftersom man ändå inte gör något åt det). Så jag ska ta det lugnt ett tag, och äta smärtlindrande tills vidare. Inte riktigt så jag tänkte mig att december skulle se ut.

Mina råd till både mig själv åt andra: Dra åt sadelgjorden. Låt bli mobilen vid ridning.

Tränslös ridning

#NoStirrupNovember har man ju hört talas om. Och folk som utmanar till No Saddle November. Själv startade jag No Bridle November istället. Igår provade vi tränslös ridning för första gången.

Det är över tio år sedan jag red min dåvarande ponny, Bella, utan tyglar (tränset satt dock kvar på huvudet). Men hon var av den mer sävliga och lyhörda typen. Lilly är för stunden mer av ”tjohooooo vad det är kul att springa! håll i dig matte!!”. Så också igår, vi skuttade runt både hit och dit under uppvärmningen – när tränset fortfarande satt på. Sen var det lite nu eller aldrig över det hela, eftersom en stallkompis var på plats i ridhuset och kunde filma just då. Så tränset plockades av. Hon fick ett grimskaft runt halsen, men är inte tränad med halsring tidigare mer än att hon haft det som extrahjälp när vi tränat in ryggningar vid ett tillfälle för flera månader sedan. Den kunde jag lika gärna struntat i, för den gjorde ingen skillnad alls.

Lilly var dock mest sugen på att hänga vid skottkärran med bajs, som står i ena änden av ridhuset. Hon brukar försöka stoppa ner huvudet i den, men tillåts aldrig göra det. Men nu hade jag inga verktyg för att hindra henne. Att jag viftade med ett spö intill henne kunde hon inte bry sig mindre om. Det gick så långt att hon försökte lägga sig ner i den. Då fick jag säga till ordentligt med både röst och ben, så vi slapp kaoset som kunde uppstått.

Sen lyckades vi knata iväg en bit och få till några små galopper. Vi höll oss dock i bajskärreänden av ridhuset, eftersom jag inte ville att hon skulle få upp allt för mycket fart eller studsa omkring (och för att bajstunnan innebar en bra stopphjälp). Hon skötte sig jättefint.

Det vore kul att testa igen om några månader. Nu har vi ju precis kommit igång med galoppen, men gör inte så mycket jobb i den än. Och vi har precis börjat jobba på böjda spår igen. Så det där med att styra för sits och skänkel har blivit lite bortglömt när vi följt fyrkantsspåret. Men nu ska vi återgå till dressyrträning ett tag igen, ikväll ska vi prova en ny tränare som jag hört mycket gott om.

Filmbevis på galopp utan träns finns här:

View this post on Instagram

We tried bridleless for the first time today. She hasn’t been ridden with a neck rope before either. No one remembers a coward, right? Lilly first tried to lay down in the wheelbarrow full of poo, but then we managed to canter short parts (I didn’t want to go to he far end of the arena if she would gain too much speed or craziness, she jumped around quite a bit when I still had the bridle on). We had literally no steering at all 😂. But she did great, and maybe we can try again with a better result in a year or so 😉. Tomorrow we will be back in the dressage tack again… 🎩 . Big thanks to @lisa_gron who shot the video 😍 #morganhäst #morganhorse #palomino #horsesofinstagram #häst #bridleless #stallingelsta

A post shared by Ida (@idakck) on