Arkiv

På väg

Den här helgen har vi varit på besök hos min släkt. Det har varit ett intensivt åkande och umgänge med ett gäng släktingar och en vän. Vi har shoppat, spelat sällskapsspel (eftersom vi köpt Ticket To Ride i utförandena Nordic och Europe), fikat i massor och haft det trevligt.

Men nu är vi på väg hemåt igen. Danne kör bilen, jag försöker fördriva tid i passagerarsätet och Sparven sover. Innan dagen är slut är förhoppningen att jag ska hinna rida ett lätt pass, för att se om 2,5 dygns vila gjort väl för ponnykroppen.

Hon ska få testa nytt bett (nåväl, nästan samma men utan parerstänger). Borde hinna rida på det två gånger innan riks, sen hoppas vi att det ska funka.

Annonser

Hårdträning och fullt schema

Lilly har varit inne på kliniken igen för en dryg vecka sedan, där det konstaterades att dom är nöjda med henne och att vi nu kan fortsätta på det inslagna spåret på egen hand. Vilken lättnad! Inte en enda spruta, inget smärtlindrande och ingen vila, allt som behövdes var bättre träning och att hovarna korrigerades utifrån röntgenbilder.

Hon ligger i hårdträning inför riks just nu. Hon rids enligt planen som jag och dressyrtränaren lagt upp, där hon går lite hårdare nu för att sätta allt som behöver sitta när det väl är dags och får sen ta det lugnare sista veckan. Hon har även löshoppats en gång i veckan i en dryg månad, idag var det sista gången inför riks och tränaren som har hand om det var väldigt nöjd med hennes insats.

Igår testade vi vår första ensamma uteritt, direkt efter att hon gått några varv på ridbanan där vi bara testade att båda galopperna gick att fatta och hålla så jag visste vilket humör hon var på. Väl ute var hon på helspänn, med öronen spetsade framåt och satte sedan igång en hel kedja av gnäggningar bland grannskapets hästar. Men hon hade alla hovar på jorden och när vi närmade oss stallet igen några minuter senare var hon mjuk som smör i båda sidorna och lyhörd för både hand och skänkel. En perfekt första uteritt!

Utöver stallet försvinner timmarna på ett gäng andra aktiviteter. Vi äter glass, umgås med folk, tar siesta, trycker bodys till Sparven, passar på att ta sovmorgon när det funkar och annat som faller oss in. Nu har de flesta täta besöken på sjukhus och bvc klarats av, så nu lättar det upp lite i schemat igen.

Var tar tiden vägen?

Vips så har det gått två veckor utan inlägg här. Under den tiden har Lilly varit iväg på löshoppning igen och ytterligare en dressyrträning är genomförd. Jag har även varit iväg och kollat på ny stallplats och bestämt att det blir flytt. Lilly kommer från och med augusti att gå på lösdrift med ett gäng andra ston. Vinterhagen är kuperad, varierad och jättestor. Personalen ser till att hästarna har mat, vatten och halm, vilket gör att jag inte kommer ha några pass eller behöva lägga tid på stallarbete. Dessutom har anläggningen ridhus, gigantisk ridbana, fälttävlanshinder och egen mark att rida på utan att passera bilvägar. Resultatet blir alltså att hon får bättre vardagsmotion, jag slipper pressen och måste-känslan över att hinna mocka, bära vatten och packa hökassar på stressiga dagar, träningsmöjligheterna på vintern blir bättre och om vi vill åka iväg för att hälsa på min släkt så behöver jag inte ordna med hästvakt. Det enda tråkiga i det hela är att flytta från människorna i stallet där vi står nu, eftersom vi trivts väldigt bra.

Strömsholm

Idag är jag på Strömsholm och kollar hästpolomatch. Himla roligt! Man blir ju lite sugen, men det är lite långt att åka till Stockholm så pass ofta som krävs för att träna, och Lilly kan nog inte komma med så mycket inom den sporten. Kanske lika bra det.

Snart börjar uppvisning i working equitation, vilket känns närmre till hands för oss.

Jag har redan varit ute i stallet idag. Vi har övat trick och tvättat manen och svansen. Så nu är åtminstone manen kritvit. Svansen var himla skitig så där behöver vi nog ta till ketchup. Silverschampot gjorde dock manen gnistrande kritvit igen, så nu är hon helt vansinnigt fin. Tog dock bara bild innan det torkat helt, för sen hade jag fullt upp med att fläta för att hon inte ska trassla till det.

Lokalkändis?

Är det nu man får klassas som lokalkändis i 15 minuter? Idag är jag, sparven och Lilly med i tidningen.
Det är dock ett litet tag sedan intervjun gjordes, så vikten har ökat till 5275 g (det står 4430 g i artikeln).
Det står även ett litet fel angående vad jag gjort efter studenten, där det nämns att jag varit sjukskriven p.g.a. onda knän. Jag var dock aldrig sjukskriven på riktigt, visst hade jag papper som jag kunde skicka in angående det till Försäkringskassan, men jag valde istället att läsa högskolekurser på distans för att få något att göra om dagarna och ändå uppleva att jag tog mig framåt. Innan knäna blev som värst hann jag dessutom jobba i stall, och mellan mina operationer arbetade jag strödagar inom eventbranschen. Knäna opererades till slut (där man skalade bort en stor medial plica, vilken gjorde att knäskålen hakade upp sig) och tre månader efter att knä nr två skurits upp började jag mitt nya jobb på Securitas. Där var jag sedan kvar tills jag sökte till fysioterapeutprogrammet i Göteborg, och kom in. Under mitt sista år på Securitas samt första året på högskolan drev jag dessutom eget företag, under namnet KCK Sports, men det fick jag tyvärr lägga ner p.g.a. att jag behövde lägga min tid på skolan.

Idag har jag ytterst sällan problem av mina tidigare knäbesvär. Orsaken till upphakningarna och smärtan som kom med det är borta, och nu krävs bara en liten dos av träning för att knäskålen ska vara stadig. Däremot har det varit en väldigt nyttig erfarenhet inför att arbeta som fysioterapeut, eftersom jag vet precis hur det är att sitta där som patient och ha rejält ont men att ingen hittar några fel och avfärdar det hela. I högstadiet påstods det till och med att jag hittade på mina smärtor för att slippa vara med på idrotten. Jag lär vara evigt tacksam till den ortoped som till slut konstaterade att ena knät skulle öppnas för att undersökas inifrån, trots att man inte hittat några fel ens på MRT (”magnetröntgen”), för det var då han såg och tog bort den knöl av bindväv som visade sig ha orsakat det hela. Idag tänker jag att varje smärta har en orsak, oavsett om den beror på något kroppsligt fel eller om det är psykiskt, och om man bara hittar orsaken så kan den behandlas på sikt. Det kanske inte går att få bort den helt hos varje patient, men det går åtminstone att förbättra eller att hitta bra så kallade copingstrategier. För mig tog det 9-10 år från att problemen först dök upp tills jag kom in på operation, idag har det gått snart lika lång tid efter operationerna och jag har hunnit med att både springa och cykla lopp. Det trots att min dåvarande sjukgymnast (som jag gick hos en gång före och i något år efter operationerna) trodde att jag aldrig skulle kunna springa igen. Det sa han ju dock aldrig högt, förrän jag kommit dit och berättat att jag varit ute och joggat igen.

Det sista som överger en är hoppet. Och det gäller allt från extremprematurfödsel till knäproblem.

 

 

Full rulle hela helgen

Långhelg med knappt en ledig stund, har det varit hittills. Vi har haft en hel massa av mina släktingar på besök. Dom bor vanligtvis nästan 30 mil bort, så dom har inte haft möjlighet att träffa sparven förrän nu.

Tiden har därför sprungit iväg när vi strosat på stan, skurit ut tårtdekorationer i skärmaskinen, grillat, pratat hemma i soffan, besökt stallet och ätit ute. Vi har även fått en hel del presenter, så vi får väl ha modevisning med sparven för att visa upp allt fint som vi fått både nu i helgen och innan dess.

Nu har dom dock tagit tåg och bil hem. Kort vistelse, men intensivt och väldigt roligt!

Tog mig friheten att låna två bilder som våra gäster tagit. På bilden ovan är det min mormor och moster som umgås med sparven, och nedan har hon på sig en av de outfits hon fått i present.

Ligger lite lågt

Vi fick lite akut byta kyl/frys när den vi hade blev knäpp. Den frös allting i kylskåpet, blev normal någon dag eller två, frös allting igen. Det fanns inget mönster i när den betedde sig så, så det var en tidsfråga innan det skulle lägga av helt. Därför köpte vi ett nytt, och skulle byta det lite snabbt och enkelt med hjälp av Dannes pappa. Trodde vi. Det visade sig att lägenhetens tidigare ägare hade lyckats bygga in den gamla kyl/frysen, när hen lagt nytt golv. Så för att få ut den fanns det två alternativ: slita upp golvet eller ta ner skåpet ovanför. Det lät enklast och smidigast att ta bort skåpet. Trodde vi. För skåpet satt tydligen fast onödigt mycket, vilket till slut krävde att gipsskivan ovanför skåpet fick sågas sönder så att skåpet kunde tas loss.
Så idag har dom jobbat med att återställa det hela igen, och nu ser köket inte längre ut som en byggarbetsplats. Den nya kyl/frysen höjde dessutom nivån på tillvaron några snäpp, eftersom den är långt mycket fräschare och alla hyllor i den är genomskinliga. Vi slapp dessutom att städa den gamla, vilket stått på att-göra-listan ett tag men som ingen orkat ta tag i p.g.a. allt annat som behövt prioriteras.

I övrigt ligger vi rätt lågt för stunden. Det görs inte många knop här, vilket också är helt enligt planen. Vila och återhämta. Det innebär också att det blir lägre aktivitet på bloggen. Jag hade egentligen tänkt sy lite grejer och visa upp nya alster, men det satte symaskinen stopp för. Så det var bara att lämna in den för lagning, och fortsätta att rulla tummarna.

Lilly vilar i väntan på veterinärbesök på onsdag. Förhoppningsvis är det ingen fara, för hon har blivit bättre sedan tiden bokades. Men jag vill ändå kolla upp henne ordentligt innan vi tränar vidare.

Sparven verkar sätta tänder, så hon är mest pipig.

Jag har köpt hem ett nästan ohälsosamt antal pelargoner. Om nu blommor någonsin kan klassas som ohälsosamma. Så nu räcker inte ens mina högar av krukor till. Istället står en del av dom i Sparvens gamla ersättningsburkar (dvs de som innehållit ersättning, men som hon ätit upp). Måste ta mig iväg till en lämplig second hand-butik snart, så jag kan införskaffa fler ordentliga krukor. Så snart jag snyggat till fönsterbrädorna lite så ska jag se till att fota nykomlingarna, så ni får se dom. Tills dess bjuder jag bara på denna. En miniatyr, med en tjusig fågeldekoration som jag inte kunde låta bli att ta med hem.