Arkiv

Trasig häst

Då var det stopp för ridträning på obestämd framtid. Lilly har fått en sparkskada på ett bakben, vilket orsakat några sår. Det ena är rätt djupt och fult, och flera centimeter långt. Benet är väldigt svullet från hasen och nedåt. Har varit i kontakt med veterinär, som sett både bilder och film, som sa att det är risk för fraktur på griffelbenet men att vi kan avvakta några dagar med röntgen eftersom hon ändå står normalt på benet. Så jäkla surt, nu när vi äntligen kommit igång med regelbundna träningar.

Så imorgon ska jag jaga fatt i en veterinär med portabel röntgen och försöka boka tid när jag själv har möjlighet att vara med.

Tills vidare är hon lindad med sorbactkompress, går på promenader för att minska svullnaden (hon haltar inte och knatar villigt på, så det var okej att fortsätta med), tränar nya trick och äter en årsförbrukning morötter.

Hennes senaste trick är att sätta hoven på en sten, som hon tidigare var livrädd för. Det tog mindre än två minuter innan hon fattade vad hon skulle göra, när vi testade första gången igår. Idag gick hon raka vägen fram och ställde sig i den pose som ger godisutdelning.

Annonser

Ett år

Det är svårt att förstå att ett helt år har gått. Morfar, du fattas mig.

30-årsdagen närmar sig

30 år. Det är helt galet. Hur kan jag snart vara framme vid den siffran? Oavsett hur det gick till så är planen att fira den här jämna födelsedagen, när det väl är dags i slutet av september.
Så jag har redan nu börjat fundera över en önskelista, så den är lätt att visa för de som undrar.

Den är kort och enkel:

  • En Hit-Air uppblåsbar säkerhetsväst. Dom är löjligt dyra (därav att jag inte köpt en själv), men skyddar ryggen och nacken om man gör en ofrivillig avsittning från hästen genom att en kolsyrepatron fyller upp västen som en airbag. Patronen byter man sen ut och använder västen igen, hållbarheten är ca 10 år enligt tillverkaren (perfekt 40-årspresent också alltså!). I och med att Lilly nu rids mer och vi kommer börja inkludera hinder i utbildningen snart så blir risken för avramling större, så det känns lämpligt att minska risken för problem efter luftfärder.
  • Dressyrträningar. Vill man bli bättre så måste man ha hjälp, helt enkelt.

Det är bara hästrelaterade grejer, för vi har allt vi behöver till hemmet (vilket för övrigt är en konstig sak att tänka på, det är sällan män önskar sig inredning eller saker till köket när dom fyller år om inte matlagning finns som intresse) och det är hästar som är min stora hobby.

Sen önskar jag mig som alltid en till fin häst och en hästgård, men det löser jag själv framöver. Ska bara dra hem en lottovinst först (vilket visserligen kräver att jag börjar spela, det är väl det enklaste i den planen).

Bild från ihopsläppet med Lilly och sin tidigare hagkompis i juni. Lilly står numera på lösdrift på ett annat ställe.

Mål 2018, halvårsavstämning

Över ett halvår har gått sedan jag skrev ner årets mål, och ärligt talat hade jag glömt bort dom. Men nu är det dags att stämma av hur det gått hittills.

  • Förbereda Lilly väl inför MorganRiks. Avklarat. Hade det inte varit för att hon passade på att växa över bakdelen precis innan så hade det kanske gått ännu bättre, men förberedelserna var det inget fel på och hon skötte sig utmärkt på tävlingsplatsen.
  • Starta Lilly i minst en tävling utöver MorganRiks. Så långt har vi inte kommit än, men jag hoppas att vi ska komma ut på någon pay and jump eller pay and ride innan årets slut.
  • Sy minst tre olika typer av plagg. Ett gjort (men i sisådär 15 exemplar), två kvar. Eller räknas svanspåse till hästen som plagg? För i så fall har jag sytt två hittills.
  • Tillverka minst tio kort. Jag har gjort tre tror jag, eller fyra? Sen finns det en hel massa bakgrunder som jag gjort men inte kommit på hur jag ska dekorera än. Det där löser sig!
  • Ta fram fotostudioutrustningen vid minst två tillfällen. Den står längst in i klädkammaren fortfarande, men jag har ju fem månader på mig.
  • Genomföra minst en ordentlig fotosession med Lilly. Fotade nästan hela stallets hästar för en dryg månad sedan, då även min egen.

På väg

Den här helgen har vi varit på besök hos min släkt. Det har varit ett intensivt åkande och umgänge med ett gäng släktingar och en vän. Vi har shoppat, spelat sällskapsspel (eftersom vi köpt Ticket To Ride i utförandena Nordic och Europe), fikat i massor och haft det trevligt.

Men nu är vi på väg hemåt igen. Danne kör bilen, jag försöker fördriva tid i passagerarsätet och Sparven sover. Innan dagen är slut är förhoppningen att jag ska hinna rida ett lätt pass, för att se om 2,5 dygns vila gjort väl för ponnykroppen.

Hon ska få testa nytt bett (nåväl, nästan samma men utan parerstänger). Borde hinna rida på det två gånger innan riks, sen hoppas vi att det ska funka.

Hårdträning och fullt schema

Lilly har varit inne på kliniken igen för en dryg vecka sedan, där det konstaterades att dom är nöjda med henne och att vi nu kan fortsätta på det inslagna spåret på egen hand. Vilken lättnad! Inte en enda spruta, inget smärtlindrande och ingen vila, allt som behövdes var bättre träning och att hovarna korrigerades utifrån röntgenbilder.

Hon ligger i hårdträning inför riks just nu. Hon rids enligt planen som jag och dressyrtränaren lagt upp, där hon går lite hårdare nu för att sätta allt som behöver sitta när det väl är dags och får sen ta det lugnare sista veckan. Hon har även löshoppats en gång i veckan i en dryg månad, idag var det sista gången inför riks och tränaren som har hand om det var väldigt nöjd med hennes insats.

Igår testade vi vår första ensamma uteritt, direkt efter att hon gått några varv på ridbanan där vi bara testade att båda galopperna gick att fatta och hålla så jag visste vilket humör hon var på. Väl ute var hon på helspänn, med öronen spetsade framåt och satte sedan igång en hel kedja av gnäggningar bland grannskapets hästar. Men hon hade alla hovar på jorden och när vi närmade oss stallet igen några minuter senare var hon mjuk som smör i båda sidorna och lyhörd för både hand och skänkel. En perfekt första uteritt!

Utöver stallet försvinner timmarna på ett gäng andra aktiviteter. Vi äter glass, umgås med folk, tar siesta, trycker bodys till Sparven, passar på att ta sovmorgon när det funkar och annat som faller oss in. Nu har de flesta täta besöken på sjukhus och bvc klarats av, så nu lättar det upp lite i schemat igen.

Var tar tiden vägen?

Vips så har det gått två veckor utan inlägg här. Under den tiden har Lilly varit iväg på löshoppning igen och ytterligare en dressyrträning är genomförd. Jag har även varit iväg och kollat på ny stallplats och bestämt att det blir flytt. Lilly kommer från och med augusti att gå på lösdrift med ett gäng andra ston. Vinterhagen är kuperad, varierad och jättestor. Personalen ser till att hästarna har mat, vatten och halm, vilket gör att jag inte kommer ha några pass eller behöva lägga tid på stallarbete. Dessutom har anläggningen ridhus, gigantisk ridbana, fälttävlanshinder och egen mark att rida på utan att passera bilvägar. Resultatet blir alltså att hon får bättre vardagsmotion, jag slipper pressen och måste-känslan över att hinna mocka, bära vatten och packa hökassar på stressiga dagar, träningsmöjligheterna på vintern blir bättre och om vi vill åka iväg för att hälsa på min släkt så behöver jag inte ordna med hästvakt. Det enda tråkiga i det hela är att flytta från människorna i stallet där vi står nu, eftersom vi trivts väldigt bra.