Arkiv

Lilly

Då var det dags att presentera den nya hästen. Fröken Norrland i egen hög person: Lilly.

Hon är som sagt ett morgansto, tre år gammal och isabellfärgad. Efter Farceurs Austrian Spider 36, undan Tullesbo Lizzie D (e. SC Island Centavo). I dagsläget är hon d-ponny. För att komma till nuvarande stall fick hon åka lastbil 90 mil i slutet av juli, och p.g.a. avståndet hade jag heller inte varit uppe och tittat på henne själv. Hon köptes alltså utifrån de bilder, filmer och information som förra ägaren skickade.

Sedan hon kom till mig har hon provat att bära ryttare för första gången, vilket hon klarat med bravur. Vi har även kommit en bit när det gäller inkörning, då det först trillat ner en pollett gällande tömkörning och hon sen fått prova att dra plaströr. P.g.a. mina egna smärtor har jag svårt att komma så långt som jag önskar när det gäller ridningen nu i höst, och vi saknar i dagsläget en sele vilket gör att hon inte kunnat dra något tyngre än just plaströren. Men sele är beställd och ridningen får bli lite eftersatt helt enkelt. Hon kan i alla fall skrittas uppsuttet på ridbanan, svänga och göra halt, trava med ledare och har även varit iväg på en kort uteritt med ledare och sällskapshäst.

Mentalt sett har hon ganska mycket åsikter om saker och ting. Men hon är också väldigt lättlärd och ganska lyhörd. Supersnäll att hantera i såväl box som hage, men med glöd och egna idéer på ridbanan och i skogen. Helt enkelt en häst som förmodligen kommer att passa mig perfekt med tiden, då jag gillar de hästar som har egen motor och driv i arbete men som ändå snabbt kommer ner i varv och är lätta att ha att göra med från marken.
Hon får ytterst sällan godis ur handen, eftersom hon då blir i det närmaste odräglig i sina försök att få tag i fler.

Planen för framtiden är att först och främst köra in och rida in. Nästa sommar ska hon gå fyraårsklasserna på morganriks och därefter är vägen vidöppen. Förhoppningsvis ska vi kunna delta och även hävda oss i en handfull olika grenar framöver, bara tid och lust sätter gränserna. För som man brukar säga: morgans do it all.

Såhär såg hon ut när hon nyligen anlänt till sitt nya stall. Lite uppdragen efter transporten, och skeptisk över var hon hamnat.

En av de första gångerna med ryttare.

Tömkörning försöker jag få in så mycket jag bara orkar, vilket ändå är tillräckligt sällan för att hon ska få smälta det hon lär sig emellan. Att jobbas i töm på banan samtidigt som den sladdades med fyrhjuling var ingenting hon brydde sig om, hon är en himla cool häst när det gäller fordon.

Såhär ser hon ut uppifrån.

Tyvärr är det ganska ont om vettiga bilder på den här hästen än så länge. Jag tappade lusten att dokumentera saker och ting när Wally gick bort, samtidigt som det varit svårt för Danne att stå intill och hålla i en kamera när jag behövt hjälp med att hålla i hästen. Istället har det blivit mobilbilder när tillfälle givits. Men det blir lättare att fota ordentligt nu när hon klarar sig mer och mer utan en stödjande person vid huvudet.

Annonser

The show must go on

Eller hur man nu ska uttrycka sig. Den här sommaren har medfört så enormt mycket upplevelser som jag hellre varit utan, men det finns ju inget sätt att spola tillbaka tiden och ändra på någonting.

I april var allt på topp. Jag skrev på papper för ett bra jobb, skolan närmade sig slutet, Wally (hästen) utvecklades som tänkt och hela livet följde planen. I maj kom första bakslaget, därefter duggade dom tätt hela sommaren. I dagsläget är jag sjukskriven p.g.a. svåra bäckensmärtor och kommer mest troligt inte att kunna jobba igen på länge, Wally och min morfar finns som jag skrivit förut inte i livet längre, en hel del grejer som jag inte vill dra på bloggen har kommit som slag i ansiktet, de där livsplanerna har antingen grusats eller lagts på hyllan tills vidare. Fyra ynka månader, som vänt upp och ner på så mycket.

Men man kan inte gräva ner sig för det. Vill, men kan inte.
När Wally ryckts ifrån mig kände jag ganska snart att antingen skaffar jag en ny häst direkt, eller så lägger jag ner. För mest troligt skulle jag inte våga köpa en om jag väntade för länge och tänkte igenom riskerna för mycket. Det varierade från dag till dag, ibland var jag tvärsäker på att jag skulle köpa omgående. Nästa dag skulle jag aldrig se en häst igen, för att jag inte ville riskera att samma sak hände igen. Jag var iväg och kollade på hästar i närområdet, men trots att det var fina hästar så var det ingens om kändes som min. Min häst var ju den ettåriga gulbruna spjuvern vid namn Wally, och inte ens en fullvuxen, snygg hingst kunde mäta sig med det.
Jag ville inte ha en ettåring, för då skulle jag jämföra den utbildningsmässigt med Wally. Jag ville inte ha ett föl, för jag ville inte känna att jag gjorde om sånt som jag och Wally redan gjort. Jag ville inte ha en gulbrun, för då skulle den bli jämförd med Wally. Jag ville inte ha en häst med liknande stam, för då skulle jag leta efter likheter med Wally. Men jag ville ha samma ras, för det är den typ av häst jag drömt om i halva mitt liv.
Den häst som valet slutligen föll på är ett sto som heter Lilly. En häst jag inte ens träffat, men sett på bilder och filmer. Hon är tre år gammal, isabellfärgad och har någon enstaka gemensam nämnare på nära håll i stammen. Trots olikheterna så blir hon ändå jämförd med Wally. Det går helt enkelt inte att komma ifrån. Men i och med att vi påbörjat uppsutten träning så känns det inte som att hon ersätter honom, för han hade lång tid kvar till det momentet. Hon står även i ett annat stall, då jag inte ville ställa en ny häst på Wallys plats.

Jag köpte henne innan bäckensmärtorna kom, så de planer jag hade för henne vid köpet har justerats kraftigt. Idag är jag glad om jag lyckas mocka utan att göra grimaser av smärta, och jag hade aldrig kunnat ha henne om det inte vore för att min sambo ställer upp och hjälper till i stallet varje dag. Ridning i form av ”åka skrittande häst med ledare” går bra, men att sitta upp och hoppa av gör ont så det blir max en gång per vecka. Det passar dock ganska bra, för det är ingen risk att hon tränas mer än vad hon klarar av varken fysiskt eller psykiskt. Målet är att hon ska köras in innan snön kommer. Det enda som egentligen står i vägen är att vi inte har någon sele just nu, men jag jobbar på att lösa det.

Vi lever

Jag lever. Wally lever. Katterna lever. Danne lever. Vi alla lever. Jag har bara inte hunnit/orkat med att skriva här på sistone. Det tär på krafterna att börja på ett nytt jobb (vilket är av en karaktär som inte hör hemma på en blogg), samtidigt som hästen gått ut på bete och har sommarlov. Inte så mycket att skriva om, med andra ord.

Tänkte dock lämna ett livstecken, och i samma veva lägga upp ett gäng bilder som jag inte tror har publicerats tidigare. Dom är fotade i april om jag inte minns fel. Wally ser ut som en helt annan häst nu, när han tappat vinterpälsen och är alldeles gyllengul. Växer så det knakar gör han också, snart är han d-ponny.

Jag ska ta tag i att fixa bilderna från betessläppet för en månad sedan, dom har också fått hamna på väntelistan p.g.a. brist på energi (och intresse, det har inte varit så lockande att sitta framför en skärm och fokusera stenhårt på fotoredigering sen senaste tiden). Men som sagt, nu har han sommarlov och tas egentligen bara in i stallet för att få påfyllning av flugspray då och då. Förhoppningsvis blir det lite mer aktivitet till hösten när hästarna är tillbaka på lösdriften, och då blir det av naturliga skäl mer att skriva om också. Ni skulle förmodligen ledsna om jag två-tre gånger per vecka bara uppdaterade om hur många duschar med flugspray han fått den här gången. För den som är intresserad kan jag berätta att det ligger på totalt ca 12 st tryck á ca 30 cm Centaura per gång, och att han därefter ser ut som en dålig zebra.

Tömkörd

Idag fick Wally för första gången prova på tömkörning. Planen är att han ska köras in efter vintern, därav att vi börjar redan nu för att kunna sprida ut träningstillfällena ordentligt.
Han fick först gå i grimskaft med husse och bara känna lite styrning av linorna (att ha rep mot bakdelen samt en person gående bakom är han van vid sedan tidigare). Sen knäpptes han loss, men hade ändå husse intill/framför. Så jag kan inte påstå att särskilt mycket av styrningen gick genom tömmarna idag.
Det blev två-tre svängar åt höger, lika många åt vänster och så två-tre halter med godis där emellan. Det hela tog max fem minuter och sen sa jag att det räckte för idag, och husse utbrast ett förvånat ”vaddå? är han redan klar?!” :D .

Nu när han fått prova på, så ska han få smälta det hela i åtminstone en vecka innan vi gör nästa försök. Då tänkte jag att vi ska gå ut längs en stig i skogen, så det blir lite mer naturlig framåtbjudning och roligare för honom. Att göra krumelurer på en ridbana tycker jag att han är för ung för, då är det bara risk för att han börjar tycka att det är tråkigt där inne. ”Det ska vara lätt att göra rätt”, är mitt motto.

Planen är att han ska få prova att släpa däck framåt senhösten (om jag får fatt i en sele i tid), och sen få en ordentlig vintervila när det ändå är för halt, mörkt och kallt för att göra något vettigt, innan vi sätter igång igen med vagndragning som mål nästa vår/sommar. Det är ju trots allt på sommaren det är roligast att ha häst, när det är varmt i luften, solsken långt inpå kvällen och stadigt underlag.

Idag fick han ha på sig grimma, men nästa gång tar vi tränset (bettlöst), det blir lite mer stabilt och lättstyrt då.

Vårterminens bästa uppsats

Så var examensveckan slut. Det har varit vansinnigt intensivt, med saker att göra så gott som konstant. Det hela mynnade i vilket fall ut i en examensceremoni, där jag och min uppsatspartner fick ta emot ett diplom för bästa kandidatuppsats. Nog för att vi visste att den var bra, men inte att den var SÅ bra. Det var himla roligt, och en rejäl boost för självförtroendet!

Efter ceremonin bar det av hem till mormor och morfar för att fira ihop med släkten, vilket pågick tills det var dags att gå och lägga sig. Nu kvarstår bara att de sista poängen ska rapporteras in, så jag kan ansöka om examen och legitimation.

Igår fyllde även världens vackraste guldhäst ett år, det ska vi dock fira idag istället. Han ska få banangodis och ordentligt med klappar.

Världens vackraste guldhäst

Efter tio dagar är det dags att bryta tystnaden. Jag kan inte lova att det blir dagliga inlägg framöver, men då och då när jag har något som känns värt att säga.

På dessa tio dagar har klantskallen till häst lyckats ordna ett estetiskt fult sår på ena överarmen, efter att han tagit sig ut ur hagen. Han är något av en Houdini gällande det, så vi har även bytt elband och hoppas att han nu kan stanna på rätt sida framöver.

Idag fick han agera fotomodell i stillastående, och den obligatoriska schabrakbilden togs. Man kan lugnt säga att han vuxit en hel del de senaste två månaderna, nu börjar man ana en vuxen häst. Men det tar många år innan han kommit i sin slutgiltiga kostym, så det är bara att fortsätta fota jämförande bilder med samma schabrak.

På söndag ska dom släppas ut på bete, och kameran ska med. Då hoppas jag att hästarna passar på att leka och sträcka på benen lite så jag kan få några springa-i-frihet-bilder som inte är tagna på ridbanan.

 

Ett litet break

Efter flera månader av dagligt bloggande har jag bestämt mig för att det får bli en liten paus. Hjärnan orkar inte riktigt med allting just nu, och då blir det bara framtvingade inlägg utan vettigt innehåll. Det är så det varit den senaste tiden. Jag har inte velat ha några tomma dagar i listan, så istället har jag pressat ut några små ord ur fingrarna och resultatet blir då platt, trist och intetsägande.

Istället ska jag försöka skära ner på alla mina självupplevda måsten, skriva de sista korrigeringarna i uppsatsen (som har deadline på fredag) och bara varva ner. London erbjöd lite väl mycket intryck om man ser på det i backspegeln, men jag är ändå glad att resan genomfördes. Nu behöver jag dock ta det lugnt inför examensveckan i månadsskiftet maj/juni och därefter starten på det nya jobbet (vilken sker veckan efter examen). Det är ju trots allt långt viktigare med skola och jobb än en blogg. Helt tyst lär det dock inte bli, men jag vill slippa mitt eget krav om att skriva något varje dag. Istället är planen att logga in och knappa fram några ord när det finns inspiration, det blir roligare för alla inblandade parter.