Arkiv

Söndagens ridlektion

Söndagar = ridlektionsdagar. Åtminstone de senaste fyra veckorna, och även denna. I söndags var det alltså dags för lektion nummer fyra av fem. Tidigare lektioner har jag ridit samma halvblodsdam, men nu blev det dags att prova en annan. Denna häst kallas Molle, han är importerad från Irland om jag inte minns fel och är en rätt bastant herre.

Han var riktigt rolig! Jag brukar fastna för hästarna som inte är jättelätta, och det var han verkligen inte. Han var väldigt bekväm av sig, på så sätt att han inte gärna satte upp högre fart än absolut nödvändigt och helst maskade sig lite halvdant igenom övningarna. Men med lite envishet, timing och mycket beröm fick han lite eld under hovarna till och från. Och efter lite tragglande av volter och annat lösgörande gick han riktigt fint till och från.

Dagens övning var framdelsvändningar, och där blev jag varse om att det ändå fanns en rätt känslig häst inne i den sävliga kroppen. Både jag och ridläraren tolkade det som lite prestationsångest hos honom. Det var som att han försökte förekomma hjälperna, och sedan blev lite förtvivlad när jag bad honom vänta för att därefter bli lite lätt blockerad. Men det gick bättre och bättre. Efter lektionens slut så var ridläraren nöjd med vår prestation, och det var jag också. En trevlig liten häst det där, det ska bli roligt att se vad vi ska hitta på nästa vecka.

Annonser

Första ensamma uppsittningen

Idag har jag och Lilly genomfört något historiskt. Vi har genomfört uppsittningar alldeles ensamma för första gången.

Till en början höll vi till i stallgången, för att jag skulle kunna se hur hon reagerade på att människan på golvet försvann. Hon fick då även lära sig att man får godis när man står still med ryttare på ryggen. Och denna häst är som sagt världens största gottegris.

Sen gick vi ut till ridbanan. Jag longerade lite enkelt för att se om hon var på vettigt humör även ute, vilket hon var. Sen gjorde vi samma procedur även där. Ställa sig snyggt intill pallen = godis. Stå still vid uppsittning = godis. Att gå framåt för smackning var dock ingenting som hon förstod utan att ha någon som visade vägen. Hon skulle bara ha sitt godis, och godiset fanns bakom huvudet = ponnyn försökte backa. Men hellre backa än bocka, så hon fick hållas tills hon provade att stå still igen och sen tog ett minimalt kliv framåt. Direkt beröm och godis. Vi gjorde två sånna uppsittningar ute, och skrittade kanske 15 meter baklänges och en meter framlänges totalt. Men hon var superduktig på att stå vid pallen, och visade inte minsta antydan till att hitta på hyss så just nu är hon värd sin vikt i guld i mina ögon. Och det bästa av allt är att det nu verkligen känns som att vi kommer någonvart, det här var en rejäl milstolpe!

Tog en snabb bild uppifrån när jag konstaterat att hon var oerhört lugn och tillfreds med situationen. Innan uppsittningarna hade jag dessutom ringt till Danne för att berätta om uppsittningsplanen och sagt att om jag inte hört av mig inom en kvart så skulle han ringa och kolla om allt gått bra. Kan man inte ha både hängslen och livrem så kan man åtminstone ha välsittande byxor, eller nåt.

Ridhästen

Igår hade jag hjälp av en tjej som kommer vara med när Lilly ska börja ridas igen. Planen är att jag står på marken, och hon gör det uppsuttna till en början. Lilly kan nämligen ha en del idéer för sig och inte vilja lyssna på personen på marken, medan hon inte bryr sig ett dugg om att ha någon på ryggen. Därmed känns det bäst att det är jag som håller i snöret tills vidare.

För lite mer än en vecka sedan satt jag upp i sadeln på henne för första gången på några månader, och idag var det premiär för min medhjälpare. Lilly stod helt perfekt vid pallen och rörde inte en fena över att få ryttare på sig igen. Däremot var hon helt galen efter att försöka få tag i godis. När hon är riktigt godissugen så existerar liksom ingenting annat, hon skulle på riktigt kunna gå genom eld för en liten godbit.

Vi fick i alla fall till tre uppsittningar, med en liten volt i skritt mellan varje, och på slutet fick hon gå hela vägen från ridbanan och upp till stallet. Hon brydde sig inte ett dugg, och stod som sagt perfekt vid pallen och inväntade signal för att skritta framåt. Sen hade hon ju dock gärna fått låta bli att nästan klättra över mig i jakt på godiset. Men hellre lite dåligt beteende p.g.a. godis, än att det har med själva ridningen att göra. Hon fick dessutom springa lite lös i hagen mellan uppsittning två och tre, för att jag skulle kunna markera mitt eget space bättre än när jag hade henne i lina på banan. Det gjorde rätt bra skillnad!

Vi har även återupptagit klickerträningen. I helgen gjordes det första försöket sedan i somras, med målet att hon skulle lyfta det ben jag petade på med ett dressyrspö till samma position som hon har när man kratsar. Till en början enbart med vänster fram, och sen enstaka försök med vänster bak. Hon förstod jättefort, så nu när hon tigger ställer hon sig med vänstra frambenet uppe i luften och tycker att hon är jätteduktig. Himla smidigt sätt att slippa skrapande i marken! Det är rätt bra hjärngympa för henne också. Hon är lite för smart för sitt eget bästa, så hon hittar på egna grejer för att liva upp stämningen om man inte aktiverar henne själv hela tiden. Det ska definitivt utnyttjas för att lära in praktiska tricks (cirkuskonster är inte prioriterat i dagsläget). Målet med hovlyften är att hon själv ska lyfta hoven när det är dags att kratsa för att på så sätt underlätta hantering och belastning för både mig och hovslagaren, men även att man får en helt annan precision vid styrning som kan vara användbart vid exempelvis lastning. Framtida grejer att lära in är bl.a. att hon ska ställa upp fint vid pallen, parkeras på matta/ruta och komma på inkallning. Något säger mig att utvecklingskurvan kommer bli väldigt brant uppåt när jag väl har ork och tar mig tid, för hästen är snabblärd som få! Jag brukar säga att hon är hästvärldens motsvarighet till en bordercollie.

Den dyra hästen, och reflex

Vinylskärarmaskinen kan vara ett av mina bästa köp någonsin. Lilly har nu fått reflex på sitt ena regntäcke, i form av sitt namn samt ett gäng stjärnor. Enkelt att veta vems täcke det är, och bättre synlighet. Tog idag en jämförelsebild. Visserligen mitt på dagen (dock molnigt), men man ser ändå en del av effekten. Utan blixt:

Med blixt:

Dagens motion blev en stund på linan iförd grimma (och täcket, eftersom hon ändå inte skulle jobba länge eller hårt). Idag hade jag pisken i handen, eftersom hon blivit lite krånglig med att försöka vända i tid och otid. Det gjorde susen med den förlängda armen! Utöver några varv åt varje håll med övergångar skritt/trav och halter så tränade vi även start, stopp och back vid hand. Hon var riktigt duktig idag! Inga vansinnesrusningar, inte bufflig, snarare väldigt skärpt och med på noterna. Provade även hur hon reagerade på när pisken ”pickade” försiktigt på benen, då flög det berörda benet upp och hon fick beröm. Planen är att det ska leda till en bättre precision i uppställning och förflyttning, och på sikt kanske även att hon kan lyfta för röstkommando.
Det är sån himla stor skillnad på henne när hon verkligen får använda hjärnan, jämfört med när hon blir uttråkad och börjar hitta på egna grejer. Hon är som en hästvärldens bordercollie den här. Det ska bli himla roligt att börja rida henne ordentligt framöver, för hon är en väldigt ambitiös arbetsmyra när hon väl lagt sina egna idéer åt sidan. Sånna här dagar är hon väldigt dyr!

På bilden nedan var hon inte alls imponerad över att behöva stå still en meter ifrån mig, för att jag skulle försöka få till en bild. Grimman är ett hemmabygge inspirerat av Monty Roberts dually-grimma, den fungerar fantastiskt bra när hon brallar iväg eftersom hon då inte drar iväg. Den är skarpare än en vanlig grimma, men hellre att det drar åt runt näsan och att hon stannar inom ett någorlunda kontrollerat område än att hon drar iväg och springer lös (speciellt när ridbanan saknar staket).

Lastträning och hoppning

Idag har Dannes mamma varit på sjukhuset, så jag och Danne har passat på att städa ur bilen samt att lastträna Lilly. Planen för lastträningen var bara att se hur hon skulle reagera på transporten, för att kunna göra upp en bättre plan framöver. Jag hade inte tänkt ta in henne hela vägen, om hon inte själv visade stort intresse för det.

När hon först såg transporten så tvärstannade hon, för det brukar vara tomt där den stod. Sen knatade hon glatt fram och klev upp med framhovarna. I ungefär tio-femton minuter övade vi att hon skulle kliva på, stanna, kliva av, kliva på igen, ta ett steg fram, ett bak, stanna o.s.v. Inga större konstigheter, hon höll sig lugn och sansad. Något bakben tänkte hon dock inte gå ombord med, så det försökte jag inte ens att övertala henne om. Hellre bara få på frambenen och göra det hela till en trevlig och lyckad träningssession, än att pressa henne och riskera bakslag som är svårare att reparera. Planen är nu att träna med transporten kanske två gånger i veckan, lite beroende på tid och möjlighet. När hon kliver på enkelt så är det dags att börja boka in löshoppningsträningar i ridhus.

Efter stallet blev det en sväng hem, ombyte, lämna av Danne på sjukhuset och sen begav jag mig till ridskolan. Idag stod det hoppning på schemat, och jag hade samma häst som vid tidigare tillfällen. Lite trist att det är rätt många i gruppen, för vi hann bara hoppa totalt sex hinder var och fick under tiden de andra red bara stå still och vänta. Det kändes väldigt ineffektivt, och svårt att få med sig hästen ordentligt när den stått och sovit tio minuter för att sen rida rakt på den lilla banan (bestående av tre små hinder på max 50 cm). Jag har inte hoppat på flera år, sen ett tag innan jag flyttade från Uppsala, men det gick helt okej ändå. Får ta upp det ordentligt sen när Lilly kan grunderna i dressyren.

Bettpremiär i arbete

Idag har vi testat att sätta tömmarna i bettet för första gången. Hon fick först gå som vanligt, med tömmarna fästa i nosgrimman. Jag ville checka av att hon inte var alldeles för överenergisk, på dåligt eller busigt humör. Hon skötte sig riktigt fint, så efter uppvärmningen flyttade jag tömmarna till bettet och provade med likadana volter samt på rakt spår längs fyrkantsspåret. Hon var ganska fundersam över det hela, och ville gärna krulla ihop sig. Men det lär ge sig av sig självt med mer träning. Idag blev det bara några varv åt varje håll, man ska sluta medan det går bra.

På bilden ovan satt linorna fortfarande i nosgrimman.

Så snart jag sett att det gick bra passade jag på att ta några bilder även med bettet. Jag ville inte sätta innertömmen genom gjorden, eftersom jag ville ha så lite häveffekt som möjligt.

Innan stallet passade jag på att göra ett tryck till ett täcke igen. Denna gången i vit textilvinyl, istället för reflex, eftersom det inte är ett utetäcke. Det matchade de vita kanterna riktigt bra!

Hoppjerkan

Den här hästen alltså. Hon har så mycket energi så hon vet knappt var hon ska ta vägen ibland. De fyra bilderna i kollaget nedan är från i förrgår. Hon fick gå med sadel för första gången sen september om jag inte minns fel. Den brydde hon sig inte ett dugg om, men hon for glatt omkring som vanligt när hon går på lina. Jag har inte bett henne om en galopp på evigheter, det och skutt i luften gör hon helt på eget bevåg medan jag försöker lugna och hämta upp hennes fokus. Fokus är dock överkurs i damens värld för tillfället. Att få till vettigt arbete på longerlinan är bara att glömma, den innebär enbart lattjolajban enligt damen. Nästa gång blir det tömkörningsgjord och tömmar, så det blir lite kvalitet mellan galenskaperna.

Hon går fortfarande på bettlöst, men med ett bett i munnen. Dvs linan är fäst i en av nosgrimmans ringar, och tur är väl det när hon flyger omkring. Vill inte att hon får ett ryck i munnen av att hon far iväg. Hon har i alla fall vett och sans nog att stanna när det tar emot över nosen.

En bra grej jag upptäckt är förresten att Hööks säljer stigbygelskydd, så man slipper lägga upp smutsiga/blöta stigbyglar mot kåporna. Dom funkade även för att binda fast stigbyglarna i uppfällt läge, och gjorde att det inte lät någonting när dom studsade mot sidorna. Jag brukar alltid hissa upp stigbygeln som vanligt, sen dra hela stigläderöglan ett varv runt den då bakre delen av stigbygeln, och fästa genom att trä den överblivna stigbygelflärpen genom den lilla kvarvarande öglan och sen genom sitt flärpfäste. Jättesvårt att förklara i bild, men det låser i alla fall stigbygeln bra så den inte flyger omkring och slår mer än nödvändigt. Ska se om jag kan komma ihåg att fota det någon dag.

Idag blev det ingen rastning alls. Jag hade kvällsfodringen och ville inte stå i mörkret på ridbanan, så hon fick nöja sig med en ryktstund på stallgången. När jag sen skulle gå ut med hennes morgonhö till hagen, det sista jag gjorde innan jag begav mig hemåt, så upptäckte jag att det faktiskt var riktigt ljust nere vid banan. Snön och månen lyste tillsammans upp allting rätt bra, men det var lite för sent för att upptäcka det då eftersom jag redan låst till sadelkammaren och fröken stod i boxen och tuggade på sitt kvällshö. Så hon får vila sig i form idag, för imorgon ska tömkörningsgjorden fram igen.