Arkiv

Trav i vagn

Idag var det dags att trava i vagn för första gången för Lilly. Långsidorna gick bra, sväng åt vänster gick bra. Sen kom sväng åt höger. Det var hon inte beredd på, så hon hoppade till och startade en kedjereaktion. Vi hade snöre till tränaren på marken, och fick stopp på henne efter några skutt så gott som på stället. Dessvärre vred sig skakeln, så efter några få steg i skritt var det bara att ta av vagnen.

Himla synd, eftersom det gick så bra innan. Men nu har vi lite att öva på till nästa gång. Ska leta reda på något som vi kan leka skakel med utan vagn, så hon lär sig att gå undan för den ordentligt i skritt samt får prova på hur det känns i trav utan att riskera hälsan på häst, kusk eller vagn.

Hon är lite skev i just höger varv, och skjuter gärna ut rumpan åt vänster. Det funkar inte riktigt när man befinner sig mellan skaklar, vilket Lilly nu fått erfara. Så mer lösgörande ridning (det har blivit väldigt lite ridning de senaste två veckorna, hon har vilat en del) och mer inkörningsträning, sen så! Om tre veckor är det dags för träning igen, då hoppas jag att vi ska kunna ta vid där vi började idag.

För tillfället är det bättre uppdatering via instagram: idakck. Det har varit mycket på gång på sistone och då blir bloggen nedprioriterad tyvärr.

Annonser

WE-Lilly

Idag har vi för första gången deltagit i en WE-träning. Lilly har haft en ganska lugn vecka, utöver träning i torsdags, och var därför lite tillbaka på samma ruta som innan. Dvs inte riktigt framme för skänkeln och ifrågasättande mot tygeln. Eftersom det skulle bli ett långt WE-pass så ville jag inte rida fram henne för länge innan, så hon hade bara skrittat några varv innan vi satte igång. Så jag hann liksom inte rida igenom henne så som hon behöver för att bli följsam, vilket också syntes i de hinder vi fick prova.

Vi fick träna på att göra halt framför och över bommar, vilket gick ganska bra. Det har vi övat på en del förut. Lilly anser dock att bom under magen = sidepass, så hon försöker smita iväg åt sidan om jag inte är snabb på att hålla emot.
Därefter parallellslalom, vilket inte alls var vår paradgren idag. Vi har sedan tidigare problem med att flytta framdelen, medan hon är väldigt lätt att flytta bakben på. Så när vi skulle vända utan att sladda iväg med rumpan gick det sisådär.
In i korridor med stort tigergosedjur som höll vakt, och backa ut. Inga problem in. Lilly vill mest stampa på och kasta iväg den där tigern, hon har provat förut. Ryggningen har vi precis introducerat uppsuttet, så hon tyckte att det var lite svårt och jobbigt att backa flera steg i följd. Fullt förståeligt. Men hon löste det bra ändå!
Därefter in i två tunnor, där vi höll oss i trav eftersom hon behöver hitta sin balans och hon som sagt inte var riktigt styrbar idag. Hon skötte sig fint, och kopplade fort vad uppgiften var.
Ifrån tunnorna styrde man sedan mot en bomserie med travavstånd, vilken hon tog sig an klockrent.

Vi har en del att öva på, men det mest sitter i vardagsdressyren. Hon är inte rädd för prylar, hon kan gasa på om jag ber henne och hon verkade tycka att det var ganska roligt. Kan vi bara se till att start, stopp och sidförande av såväl fram- som bakdel fungerar så lär det gå galant!

Övriga som var med satt på välridna hästar mellan 10-16 år, så vi kände oss lite vilda västern i det sällskapet. Men jag får påminna mig om att min häst är fem år och har hamnat lite efter p.g.a. höstens sparkskada. Vi får jobba vidare på grunderna i vår egen takt, när dom sitter bättre så lär det andra falla på plats. Vi har ju hela livet på oss (peppar peppar ta i trä, man ska inte ta hälsan för givet).

Bild från igår. Hon har fått ta några skogspromenader där hon får lära sig att se var hon sätter fötterna, och slippa bära omkring på mig.

En körhäst

Igår var det dags för körträning. Vi har varit med vid två tillfällen tidigare i år, där vi först bara fick öva på att stå still och invänta vidare kommando (inte Lillys paradgren direkt) samt hålla vagnen i rätt position och gången därefter gå raksträckor med vagn. Så igår var planen att vi skulle öva svängar för första gången. Jag var rätt säker på att det inte skulle bli några problem, eftersom vi flyttat hinderstöd uppsuttet och hon därmed gått emot dom utan att bry sig ett dugg. Och jag hade helt rätt. Svängarna var inga problem alls, hon knatade på som hon brukar: först lite långsamma steg medan hon hade fullt upp med att tänka, och sen sin vanliga skritt när hon kommit på vad som förväntades av henne.

När hon gått några varv utan problem fick jag instruktioner om att hoppa upp i vagnen. Det hade jag inte alls väntat mig, men det var bara att göra. Så skrittade vi runt några varv och Lilly fortsatte att bete sig som en stjärna. Sen klev jag av, vagnen togs undan och hon betedde sig som att hon aldrig gjort annat.

Det bådar gott inför framtiden! Ser mycket fram emot nästa träningstillfälle i april, då är planen att vi ska vara med på fler än ett pass så nu hoppas jag att bihålorna skärper till sig omgående.

Bild från september 2017, när vägen mot en säker körhäst startades lite smått. Någon bild från igår blev det tyvärr inte, men det lär åtgärdas framöver.

Torsdagsträning

En gång i månaden är det uppbyggande Sussiträning för Lilly, och den senaste genomfördes igår. Jag trodde först att jag skulle behöva ställa in, för jag mådde helt galet dåligt. Bihåleinflammation som ger huvudvärk, plus rejäla biverkningar av hostmedicinen jag fått utskriven, så jag hade bara legat utslagen i sängen hela dagen. Men jag bestämde mig för att försöka ta mig samman och genomföra träningen ändå. Sussiträningarna handlar ändå inte om att fixa till mig som ryttare, utan att ge hästen möjlighet att bygga upp sig själv genom smarta övningar.

Övningen för dagen var en solfjäder. Lilly har inte gått över sånna med ryttare förut, eventuellt har vi testat på töm men i så fall var det längesen. Det blev mycket skrittjobb så att jag skulle orka med, och det var lika bra det eftersom hästen hade fullt upp med att klura ut hur hon skulle lösa övningarna. Vänster varv var svårast för dagen, vilket är tvärt emot förra tillfället då vi hade problem åt höger.

Vi började med solfjädern på liten volt, fortsatte med solfjäder på en lite större volt (med en ensam bom på motsatta sidan), därefter åttvolt med solfjädern i ena och ensamma bommen i andra. Och så övergångar mellan bommarna eller hela i samma gångart. Så det blir som ett gäng övningar i en, himla praktiskt.

Sussi var väldigt nöjd med våra framsteg sedan sist. Hon sa att det är som en helt ny häst, och att det känns väldigt lovande inför framtiden. Väldigt roligt att höra att det jobb jag lagt ner lönar sig!

Men det tog uppenbarligen det sista uns av energi jag hade kvar. För när jag kom hem slocknade jag i sängen och sov tio timmar i ett svep, vaknade inte ens när Dannes väckarklocka ringde. Idag mår jag som tur är bättre. Hostmedicinsbiverkningarna verkar ha gett med sig så nu är det bara bihåletrycket kvar.

Foton från januari, om jag inte minns fel. Hade inte lagt in dom i något inlägg förut, så dom fick hamna här eftersom det inte togs några bilder under gårdagen.

Tävlingshelg

Sedan januari har den här helgen varit bokad som tävlingshelg. Ena dagen hoppning, nästa dressyr. Sen kom ett rejält halsont, tryck i bihålorna och tillhörande huvudvärk och störde uppladdningen, men jag valde att starta ändå.

Först ut var alltså lördagens hoppning. Tidigare har vi gjort två rundor på 30 cm, så jag tänkte att det var dags att höja lite nu. Fegade dock och valde 40, eftersom Lilly har lite dålig koll på sina ben och avstånd (det sistnämnda har jag själv tappat helt) och är broddad med fyra brodd runt om. Det gick strålande, hon sög tag i varje hinder jag presenterade och brydde sig inte det minsta om infångare eller banpersonal. Publiken tittade hon till lite på en gång, sen var det inget mer med det och applåderna efter rundan gav ingen reaktion alls. Så nu ska vi upp mer i höjd nästa gång, eftersom hon helt förstått vad hopptävlingar går ut på och broddarna åker ur nu i veckan.

De hoppstarter vi gjort har ingått i något som klubben kallar för pokaljakten, där man får en pokal efter tredje tillfället. Så den har vi nu gjort oss förtjänta av, och inväntar instruktioner om när och var den kan hämtas upp (det skulle komma framöver).

Sen blev det söndag och dressyrtävling. Jag blev tvungen att åka iväg ensam om jag ville tävla, så jag bad om hjälp att lasta i stallet och tänkte att det säkert finns någon som kan hjälpa oss när vi skulle hem igen.
På framridningen gick hon som en dröm stora delar av tiden. Likaså i collecting ring. Sen kom vi in på tävlingsbanan, och ungefär där slutade jag rida ordentligt. Jag hade mer fokus på vad som skulle komma härnäst i programmet, än på vad vi höll på med här och nu, vilket gjorde att Lilly inte fick den ram hon behöver och blev springig och stretig. Protokollet innehåller därför en hel del kommentarer om det, men även några ljusglimtar om fina halter och noggranna vägar. Resultatet blev 59,8%, vilket är tio procentenheter bättre än förra gången (då hon tappade hela motorn inne på banan och inte kunde ta vänster galopp). Hade vi fått en ynka halvpoäng mer så hade vi hamnat på 60%, vilket innebär att vi så gott som snittar på poängen som heter ”godkänd”, men det och mer därtill ska vi ta igen nästa gång. Då hoppas jag att galoppen ska ha blivit bättre också, som det är nu häver hon sig iväg för att hon inte har styrkan att göra fattningen snyggt och det drar såklart ner poängen. Nu vet vi i alla fall vad vi ska öva på: ryttarens hjärna, hästens balans och femtielva övergångar.

Men så till det allra bästa:
När vi skulle hem från dagens tävling fanns inte en själ att be om lastningshjälp på parkeringen. Det for ner slask från himlen, och jag skyndade att ta av utrustningen och lägga in i transporten. Sen provade jag att lasta själv. Lugnt och försiktigt, ett steg i taget. Max tre minuter senare stod hon inne i släpet, och stannade även när jag stängde igen bommen bakom henne. Största möjliga guldstjärna till Lilly idag. Sen om det berodde på den tomma parkeringen och att hon ville komma undan ovädret, det spelar mindre roll. Nu vet vi i alla fall att vi kan lasta ensamma under gynnsamma förhållanden, så nu är det bara att öva vidare i andra miljöer framöver.

Nu ska hon få en välförtjänt lugn start på veckan, sen vankas det Sussiträning på torsdag och inkörningsträning på söndag.

Hon fick prova en ny håruppsättning också, med en inbakad fläta på varje sida. Jag försöker få manen att ligga jämnt åt båda hållen, eftersom den är rätt tung.

 

Bok: Biomechanics and physical training of the horse

Bokrecension nummer tre. En bok på engelska, skriven av Jean-Marie Denoix. Han är professor i veterinärmedicin och har ett CV fyllt av forskning och andra större uppgifter gällande hästens rörelseapparat: bland annat arbetat med hältor och bilddiagnostik på World Equestrian Games (VM).

Boken är riktad till de som hållit på med hästar ett tag och vill veta hur hästen fungerar på detaljnivå. Den känns bäst lämpad för tränare och sjukvårdspersonal, då den är betydligt mer djupgående än vad gemene man har behov av. Läsaren behöver på förhand känna till hur riktningar och positioner anges inom den veterinärmedicinska världen (flexion, extension, adduktion etc. samt cranial, caudal, ventral etc.), eftersom det är ett språk som används genom hela boken. Men det funkar att googla sig till referensbilder och utgå från dom, om man inte vill läsa in det i förväg. Boken börjar med att gå igenom hur muskler fungerar, och vilka muskler som är viktiga för hästens rörelser. Det finns rikligt med illustrationer att titta på, så egentligen behöver man inte veta så mycket om vilka muskler som sitter var sedan innan (även om det såklart underlättar flytet i läsningen).

Texten är bitvis ganska tung, när det rabblas ordning för muskelaktivering och hur enskilda ben i skelettet rör sig. Men det hela lättas upp av de många bilderna, föreställande såväl foton som teckningar.

Bokens kapitel beskriver hur framben, bål eller bakben beter sig i en viss rörelse. Varje del redovisas för sig, vilket underlättar läsningen en hel del. Den börjar med muskelgrupperna i de olika delarna av kroppen, för att sedan gå in på specifika rörelser: skritt, trav, galopp, sänka nacken, ryggning, sidvärtsrörelser och hoppning. Varje rörelse/övning bryts dessutom ner i flera delar och studeras grundligt.

Totalt består boken av 191 sidor, inklusive register. När jag kom till sista sidan (nåväl, jag har inte läst registret) var det både skönt och tråkigt. Jag hade tagit mig igenom all tung text, men också lärt mig en hel del nyttigt och skulle gärna ha mer av den varan. Men faktum är att boken täcker det mesta vi gör med våra hästar: rider i alla gångarter, går baklänges, i sidled och hoppar. Den är som sagt ganska jobbig textmässigt en stor del av tiden, men det är samtidigt bra att det hela kondenserats till det viktiga och fluffet lämnas utanför.

Och så till det viktigaste: russinen ur kakan. Den här boken gör ingen besviken när det handlar om godbitar att lägga i sin burk. Allt motiveras tydligt utifrån hästens biomekanik, det är alltså inget tyckande och tänkande, utan rent ”såhär funkar det”. Jag har försökt att förenkla texten så gott jag kan i punkterna jag valt ut, den som vill veta mer får helt enkelt läsa boken.

  • Ryggning ökar hästens koordination, förbättrar frambenstekniken vid hoppning och ökar förmågan att stabilisera frambenen vid landning efter hinder.
  • Värm upp hästen innan du ryggar den. Träna inte ryggning på en häst som genomgår rehab efter muskelinflammation i ryggen (risk för överbelastning).
  • Sidvärtsrörelser leder till bättre frambensteknik vid hoppning och benens rörelseomfång.
  • Att hoppa studs (låga hinder) gör att hästen får öva på sin teknik och kvickhet bättre än över enstaka hinder, men utan den belastning som högre hinder orsakar.

Stjärnskott

Vi hade en svacka efter nyår när jag varit sjuk och inte fått rida eller anstränga mig på ett tag. Därefter gjorde jag en ordentlig analys av mig själv, på jobbet gjorde vi några tester som visade att jag var ganska sned och jag har jobbat hårt med att korrigera mina fel och brister efter det. Jag diskuterade saken med min tränare, som numera är väldigt noga med att jag inte får tappa hållningen (jag shiftar åt sidan, vilket är svårt att se när man bylsat på sig vinterkläder). I och med all träning av mig själv har Lilly blivit betydligt mer rak på köpet. Hon har också fått lära sig att gå undan ordentligt för båda skänklarna, vilket gjort att jag nu kan flytta henne både hit och dit. Vi gör inga snygga skänkelvikningar än, men vi har ett bra råmaterial att skapa ifrån nu.

Vi är lika mycket perfektionister båda två tror jag. För det går inte att jobba med det hela i skritt. Hon slår nästan knut på sig själv i sina försök att tolka min minsta rörelse i sadeln, och jag analyserar sönder mina tryckpunkter i atomer. I traven får vi ett annat flyt, när ingen av oss hinner tänka lika mycket utan bara gör (men även där har jag analyserat exakt var jag ska peta med skänkeln för att få bästa möjliga sidförande rörelse, så lite nytta har vi av allt tänkande).

Sits, övergångar mellan skritt och trav, rakriktning och att hon ska flytta sig för mina hjälper är det enda vi övar på just nu. Så viktiga grunder, som vi kommer ha igen framöver. Det går i alla fall solklart framåt hela tiden just nu. Får vi fortsätta på den banan en stund så kommer vi höja vår lägstanivå ett rejält snäpp.

Så snart det blir varmt nog att skippa jackan vid ridning ska jag trycka upp linjer på en tröja, så det blir ännu tydligare om jag sitter rakt eller inte. Det enda som är synd är att vi inte har speglar i ridhuset, så jag måste förlita mig till vad andra säger.

Bild från förra sommaren