Arkiv

Flyttade hästar

När jag betäckte Lilly så visste jag att det förmodligen skulle innebära en flytt för henne, eftersom stallet vi stått i inte är så lämpligt för just sto med föl. Intagen sköts kollektivt, liksom helgerna, och att då hantera sto med föl är inte alltid det lättaste för någon som tidigare bara hållit på med hobbyridhästar. Hagarna är dessutom platta, och att låta mitt föl växa upp på box var inget alternativ. Så i våras började jag kolla runt efter någon annan lösning, att ta till när fölet väl kommit ut.

Valet föll på en lösdrift en bit ut i skogen, med en stoflock i varierande åldrar där den yngsta just nu är ett år. Så dit har Lilly och Viva flyttat nu. Än så länge går dom i egen hage, och ska sedan stegvis släppas ihop med övriga. Steg två, när hon hunnit landa lite, är att möta de andra på var sin sida av staketet, sedan släppas ihop med sin tidigare bästis och slutligen kommer dom släppas ihop med hela flocken i en större beteshage där alla har gott om utrymme. Det blir nog toppen!

Ca 80 dagar

Nedräkningen till fölets ankomst tickar på i rasande takt. Det är nu ca 80 dagar till det är dags. Jag försöker bestämma mig för ett uppfödarnamn, och att lista några möjliga namnalternativ till fölet. Det går sådär.

Lilly ser inte särskilt stor ut än, men det kommer väl. Hon fäller för fullt, trots att hon inte ens satt någon vinterpäls att tala om den här vintern. I helgen har hon fått njuta av solstrålarna lite extra, hon fick nämligen gå utan täcke en stund när dom åt lunch, mycket uppskattat! Vi passade även på att gå en kort sväng utanför hagen, Lilly ansåg dock att det var mer fikapaus än promenad så vi stod mest still.

Vi längtar nog lika mycket efter vår, värme och grönt gräs båda två.

Majföl

I maj är det dags för föl, om Lilly följer normal tidsangivelse. Jag hoppas innerligt att hon gör det, för ett aprilföl i den här delen av landet är ingen bra idé när man inte bor intill stallet.
Pappan är Rill’s Final Countdown och jag har beställt ett gulbrunt stoföl. Jag har dock inte fått någon orderbekräftelse på färg och kön, och det finns heller ingen ångerrätt så jag får ta det som erbjuds helt enkelt. Det viktigaste är att allt går bra och det kommer ut en frisk krabat med fyra ben och inga allt för stora avvikelser.

Lilly roar sig nu mest med att skrota i hagen, äta och lära sig nya tricks. Hon rids rätt sällan nu, men tycker att det är roligt när vi väl gör det (och enligt henne ska vi då mest galoppera, galoppera och galoppera). Dock orkar hon bara i sisådär tio minuter innan hon helst vill stå still och vila. Så då får de få ridpassen se ut så: skritta igång, trava något varv, galoppera ur hennes studs-och-race-energi och sen hoppa av för att skritta av vid hand. Ibland får hon rastas på lina, eller springa lös i paddocken, vilket också brukar vara lattjo lajban i tio minuter innan hon är nöjd.

Hennes senaste tricks är att stoppa ner huvudet när jag håller armarna som en ring, lägga huvudet på min axel samt kramas med hela halsen. Dom finns att beskåda som filmer på instagram: idakck

Det börjar synas lite mage på henne nu, bilden är från idag

Hästträning

Första inlägget på länge blir ett förhoppningsvis inte allt för svamligt sådant, om hästträning. Behövde mest få ur sånt som snurrar runt i huvudet, och kanske ge något att fundera på till den som läser.

Jag brinner för schysst träning av hästar. Träningsmetoder med forskning i ryggen, bevisat effektiva och hästvänliga. Idag pratade jag och en vän om grundträning. Den riktiga grundträningen, från marken. Basen till allting. Och om hur man först måste be om ett ynka steg, eller ibland bara en antydan till ett steg, innan man kan kräva tio stycken.

Du måste lära dig a, b och c (o.s.v.) innan någon kan kräva att du ska rabbla hela alfabetet från a till ö.

Det var precis det vi ägnade oss åt idag. Bokstaven A. Hon hade tagit ner sin häst till ridbanan, iförd grimma och grimskaft. Och det enda hästen fick öva på var antydan till sidvärtsrörelse, eller ett ynka steg om hästen själv bjöd på det. En väldigt låg ribba, för att öka chansen att lyckas. En hög success rate, om man ska svänga sig med engelska termer. När hästen förstått så kan man sen öka till två steg, vilket då även det blir en låg ribba jämfört med grunden man byggt upp. Steg för steg tar man sig vidare, och till slut kan hästen dansa oändligt många steg i sidled (dvs kan ”rabbla hela alfabetet”, för den specifika övningen).

Just den här hästen behövde öva på att lyckas, framförallt åt ena hållet. Att det inte skulle krävas tio perfekta steg från början, utan minsta lilla i rätt riktning gav direkt eftergift och paus. I början blev hon irriterad, kastade med huvudet, viftade med både svans och bakben. Ett solklart tecken på att hon behöver just en extremt låg ribba och stor chans att göra rätt (eftersom hon inte har några veterinära problem, annars ska sånt givetvis alltid utredas innan man börjar träna). Hon provade att gå framåt, bakåt, framåt igen, och när sedan första lilla embryot till en sidvärtsrörelse visade sig så blev hon kvitt från tryck och fick stå still. Trycket bestod av förarens kroppsposition och en tumme som petade henne lätt i sidan. Det tog inte lång tid innan hon började koppla vad hon skulle göra för att lyckas, och på slutet gjorde hon riktigt fina förflyttningar.

Ger man det två veckor av regelbunden övning, t.ex. några gånger före och efter ordinarie ridpass, så kommer polletten ha trillat ned och alfabetet sitter som ett rinnande vatten. Så länge träningen hålls enkel och föraren är konsekvent.

Man behöver dock ha viss utrymme för plötslig glömska. Det är något som drabbar alla, såväl hästar som människor. Alla känner nog igen sig från skolan, när man sitter och skriver prov och plötsligt blir det helt blankt i huvudet. Man vet att man vet svaret, men kan inte för sitt liv komma på det just då. För hästen kan det istället handla om att den plötsligt glömmer bort vad en viss signal betyder. Det som gick klockrent igår kanske inte alls funkar idag. Då får man utgå från dagsformen, backa de steg som behövs och börja därifrån. Om hästen idag kan alfabetet till F så spelar det ingen roll att det gick hela vägen till M igår. Då får vi nöja oss med F och träna vidare till G, och vanligen går det ganska fort framåt när den väl fått chansen. Det kommer definitivt inte gå fortare eller främja relationen för att vi skriker M-N-O-P på den, snarare leder det till mer frustration och stress hos både häst och människa.

Du är hästens lärare. Ingen vill ha en lärare som kommer in i klassrummet och skriker och härjar, som slår med linjalen över fingrarna för att du råkade säga att 1+1 blir tre eller kräver att du ska kunna räkna ut 75*23 när du går i andra klass. Var en inkännande lärare, en som är lugn och systematisk, som låter sin elev prova och göra fel och guidar vidare tills det blir rätt.

Wally, 2017

 

Ett nytt projekt

Förra sommaren väcktes tanken om ett projekt jag ville genomföra. Men då fanns varken tid eller ork. Det där gnagde dock i bakhuvudet, och jag började lite smått att titta på hur det kunde genomföras. En plan växte fram, och långsamt föll bit efter bit på plats för att kunna förverkliga det där som en gång bara var en lös tanke. Det är också en av anledningarna till att bloggen fått stå åt sidan, för att frigöra tid och tankeverksamhet till något nytt.

Resultatet blev en youtubekanal, som fått namnet Övningsbanken. Materialet som finns där hittills är skapat sedan i höstas, flera av filmerna är på Lilly i oktober. Planen är att samla en väldig massa övningar för att träna upp sin häst. Att bygga muskler, kondition, motorisk kontroll, rörlighet. Öka lydnaden och precisionen. Det mesta med hjälp av bommar i olika uppställningar.
Det går att använda en och samma bomuppställning på femtielva olika sätt, vilket också är det jag tänkt visa i övningarna. Att man kan lägga fram några få bommar på ett visst sätt, låta dom ligga kvar på ridbanan och ändå kunna rida olika övningar hela veckan. Men också att man med samma bomuppställning kan träna hästar från lägsta till högsta nivå. Det går alltid att förändra och försvåra.

Det finns än så länge fyra basövningar publicerade, och tre teoretiska videor som handlar om målsättning, hur man lägger upp en träningsplan och styrketräning. Fler teoretiska videor är på väg, det kommer bli en om varje träningstyp.

Prenumerera gärna på kanalen: https://www.youtube.com/channel/UCnrpuGByT4yDzSpuqlBxqbw
Ju fler prenumeranter, desto fler funktioner låses upp. Bland annat att kunna göra en enklare länk.

Det finns också en Facebooksida, gilla och dela gärna till andra som kan vara intresserade: https://www.facebook.com/ovningsbanken

 

Trav

Efter senaste veterinärbesöket har vi fått börja trava lite smått. Från början var det två minuter per gång 3-4 gånger per vecka, och nu är vi uppe i fyra minuter alla dagar i veckan.

Vi har en del problem med överskottsenergi, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på att hon inte får göra av med energin någonstans. Men hon sköter sig oftast riktigt bra när man sitter på (så länge det är i ridhuset, ute har jag inte velat prova utan lugnande än).

Vi fokuserar mest på att försöka rakrikta, eftersom veterinären varit väldigt tydlig med att hon ska röra sig rakt för att förbättra chanserna till en lyckad rehabilitering. Tidigare har hon velat falla ut med högerbogen, så den hämtas upp regelbundet och hon får vända framdelen åt vänster när det inte räcker med en liten påminnelse. Det har gjort stor skillnad!

I tömkörningen återgår hon gärna till sitt tidigare rörelsemönster, så just nu sker nästan all motionering uppsuttet. Vi varvar med lite skogspromenader vid hand, för att hon ska få lyfta på benen och se något annat än ridhusväggar.

 

Lång tystnad

Att det varit tyst här beror på att vi helt enkelt inte gör så mycket för tillfället.

Lilly har varit hos veterinären och fått konstaterat att hennes kvarvarande besvär rör sig om muskelskador, mest troligt till följd av sparkar. Så vi skrittar vidare. Eller ja, jag försöker få henne att skritta och hon skuttar runt så mycket hon kan.

För att känna att vi ändå gör något meningsfullt när vi håller på med skritt-rehab har jag bokat en hingst till henne. Så i år blir det betäckning. Då spelar det ingen större roll hur mycket eller lite vi kommer igång. Och skulle det visa sig att hon p.g.a. muskelskadorna inte funkar som sporthäst så kommer det då förhoppningsvis en påläggskalv om ett år.

Hon har blivit ultraljudad kring boglederna, därav den fula klippningen.

Ett varv till

I tisdags var Lilly hos veterinären igen. Det konstaterades att hon är halt i höger kotled på nytt. Dock ingenting i vänster eller i bogleden denna gång, så det har åtminstone gått åt rätt håll.

Hon har därför fått en kortisonspruta igen, och ska skrittas dagligen i två veckor. Därefter återbesök hos veterinären och equiterapeuten dom samarbetar med. Hon rörde sig bättre redan efter vilan hon fått i väntan på veterinärbesöket, så förhoppningsvis blir hon bra fort.

Igår roade vi oss med lite trickträning, fick lite på film som finns att se på instagram:

Dra åt sadelgjorden

Igår provade vi något nytt, som jag inte alls hade önskat. Vi gjorde nämligen en premiäravramling. Det är första gången jag åker av på mer än 11 år, och så jäkla onödigt.

Jag hade precis suttit upp. Skrittade på lång tygel och skulle som vanligt ta en snabb bild, vilket jag brukar göra i början och slutet av varje pass för att ha koll på hur lång tid jag ridit när jag senare skriver upp det i träningsdagboken. Så med tygeln i ena handen och mobilen i andra tog vi oss fram sisådär 15 meter. Sen började en fågel hoppa runt på ridhustaket. Lilly blev rädd och for fram, jag hamnade efter i rörelsen och kunde inte bromsa eftersom jag höll längst ut på tygeln. När hon därefter svängde vänster för att inte springa rakt in i väggen så snurrade sadeln runt åt höger och då var det kört. Jag lyckades landa med korsbenet först, i samma sekund drogs sprinten ur airbagvästen så resten av ryggen och nacken klarade sig fint (hade inte sadeln snurrat med runt så hade sprinten dragits ur betydligt tidigare).

Det blev helt enkelt för många felaktiga grejer på en gång. Hade jag haft kort tygel så hade jag fått stopp på henne omgående. Hade jag inte hållit i mobilen så kunde jag kortat upp tygeln med den handen. Hade jag dragit åt sadelgjorden ordentligt så hade sadeln inte snurrat runt. Om bara en av dom där sakerna åtgärdats så hade jag förmodligen suttit kvar, dvs det var en så himla onödig händelse.

Jag tog av mig västen, eftersom den gjort sitt (måste byta patron i den innan den kan fyllas på igen), och tänkte att jag ändå skulle hoppa upp igen för att ha det gjort. Så det gjorde jag. Och då hoppade fågeln igen. Denna gång satt dock sadeln bättre och tyglarna var kortare, så hon kom bara någon meter framåt innan hon stod still igen. Vi provade att trava runt lite, i hopp om att släppa lite spänningar i hästen. På mig gjorde det mest ont, men jag gjorde mitt bästa för att ignorera det. Då hoppade fågeln igen och Lillys nerver satt helt på utsidan, fick dock stopp ganska fort. Vi tog en liten volt i galopp och sen kände jag att det fick räcka för dagen, för att inte utmana ödet för mycket. Så vi gick in, sadlade av, ut i hagen igen. Där började jag känna hur smärtan ökade mer och mer kring kors-/ländrygg. Och med viss utstrålning ner i benen. Så det fick bli en tur iväg till akuten.

Kom in rätt fort när jag väl fått komma fram i kassan för att berätta vad som hänt. Dom var mer oroliga för huvudet, eftersom jag inte kunde komma ihåg vad som hänt mellan att jag landat med ryggen och att jag stod upp och sadlade om hästen (och ingen annan hade varit på plats i ridhuset samtidigt). Det kom dessutom en tilltagande huvudvärk, som att inte ryggsmärtorna vore nog.

Efter ett antal timmar, med diverse tester och röntgen kunde man konstatera att det inte fanns några fynd som tydde på allvarliga neurologiska problem, ingen fraktur kring ländrygg eller övre bäcken (men möjligt att svanskotan ändå är bruten, den var inte med på röntgen eftersom man ändå inte gör något åt det). Så jag ska ta det lugnt ett tag, och äta smärtlindrande tills vidare. Inte riktigt så jag tänkte mig att december skulle se ut.

Mina råd till både mig själv åt andra: Dra åt sadelgjorden. Låt bli mobilen vid ridning.

Tränslös ridning

#NoStirrupNovember har man ju hört talas om. Och folk som utmanar till No Saddle November. Själv startade jag No Bridle November istället. Igår provade vi tränslös ridning för första gången.

Det är över tio år sedan jag red min dåvarande ponny, Bella, utan tyglar (tränset satt dock kvar på huvudet). Men hon var av den mer sävliga och lyhörda typen. Lilly är för stunden mer av ”tjohooooo vad det är kul att springa! håll i dig matte!!”. Så också igår, vi skuttade runt både hit och dit under uppvärmningen – när tränset fortfarande satt på. Sen var det lite nu eller aldrig över det hela, eftersom en stallkompis var på plats i ridhuset och kunde filma just då. Så tränset plockades av. Hon fick ett grimskaft runt halsen, men är inte tränad med halsring tidigare mer än att hon haft det som extrahjälp när vi tränat in ryggningar vid ett tillfälle för flera månader sedan. Den kunde jag lika gärna struntat i, för den gjorde ingen skillnad alls.

Lilly var dock mest sugen på att hänga vid skottkärran med bajs, som står i ena änden av ridhuset. Hon brukar försöka stoppa ner huvudet i den, men tillåts aldrig göra det. Men nu hade jag inga verktyg för att hindra henne. Att jag viftade med ett spö intill henne kunde hon inte bry sig mindre om. Det gick så långt att hon försökte lägga sig ner i den. Då fick jag säga till ordentligt med både röst och ben, så vi slapp kaoset som kunde uppstått.

Sen lyckades vi knata iväg en bit och få till några små galopper. Vi höll oss dock i bajskärreänden av ridhuset, eftersom jag inte ville att hon skulle få upp allt för mycket fart eller studsa omkring (och för att bajstunnan innebar en bra stopphjälp). Hon skötte sig jättefint.

Det vore kul att testa igen om några månader. Nu har vi ju precis kommit igång med galoppen, men gör inte så mycket jobb i den än. Och vi har precis börjat jobba på böjda spår igen. Så det där med att styra för sits och skänkel har blivit lite bortglömt när vi följt fyrkantsspåret. Men nu ska vi återgå till dressyrträning ett tag igen, ikväll ska vi prova en ny tränare som jag hört mycket gott om.

Filmbevis på galopp utan träns finns här: