Arkiv

Vi lever

Jag lever. Wally lever. Katterna lever. Danne lever. Vi alla lever. Jag har bara inte hunnit/orkat med att skriva här på sistone. Det tär på krafterna att börja på ett nytt jobb (vilket är av en karaktär som inte hör hemma på en blogg), samtidigt som hästen gått ut på bete och har sommarlov. Inte så mycket att skriva om, med andra ord.

Tänkte dock lämna ett livstecken, och i samma veva lägga upp ett gäng bilder som jag inte tror har publicerats tidigare. Dom är fotade i april om jag inte minns fel. Wally ser ut som en helt annan häst nu, när han tappat vinterpälsen och är alldeles gyllengul. Växer så det knakar gör han också, snart är han d-ponny.

Jag ska ta tag i att fixa bilderna från betessläppet för en månad sedan, dom har också fått hamna på väntelistan p.g.a. brist på energi (och intresse, det har inte varit så lockande att sitta framför en skärm och fokusera stenhårt på fotoredigering sen senaste tiden). Men som sagt, nu har han sommarlov och tas egentligen bara in i stallet för att få påfyllning av flugspray då och då. Förhoppningsvis blir det lite mer aktivitet till hösten när hästarna är tillbaka på lösdriften, och då blir det av naturliga skäl mer att skriva om också. Ni skulle förmodligen ledsna om jag två-tre gånger per vecka bara uppdaterade om hur många duschar med flugspray han fått den här gången. För den som är intresserad kan jag berätta att det ligger på totalt ca 12 st tryck á ca 30 cm Centaura per gång, och att han därefter ser ut som en dålig zebra.

Tömkörd

Idag fick Wally för första gången prova på tömkörning. Planen är att han ska köras in efter vintern, därav att vi börjar redan nu för att kunna sprida ut träningstillfällena ordentligt.
Han fick först gå i grimskaft med husse och bara känna lite styrning av linorna (att ha rep mot bakdelen samt en person gående bakom är han van vid sedan tidigare). Sen knäpptes han loss, men hade ändå husse intill/framför. Så jag kan inte påstå att särskilt mycket av styrningen gick genom tömmarna idag.
Det blev två-tre svängar åt höger, lika många åt vänster och så två-tre halter med godis där emellan. Det hela tog max fem minuter och sen sa jag att det räckte för idag, och husse utbrast ett förvånat ”vaddå? är han redan klar?!” :D .

Nu när han fått prova på, så ska han få smälta det hela i åtminstone en vecka innan vi gör nästa försök. Då tänkte jag att vi ska gå ut längs en stig i skogen, så det blir lite mer naturlig framåtbjudning och roligare för honom. Att göra krumelurer på en ridbana tycker jag att han är för ung för, då är det bara risk för att han börjar tycka att det är tråkigt där inne. ”Det ska vara lätt att göra rätt”, är mitt motto.

Planen är att han ska få prova att släpa däck framåt senhösten (om jag får fatt i en sele i tid), och sen få en ordentlig vintervila när det ändå är för halt, mörkt och kallt för att göra något vettigt, innan vi sätter igång igen med vagndragning som mål nästa vår/sommar. Det är ju trots allt på sommaren det är roligast att ha häst, när det är varmt i luften, solsken långt inpå kvällen och stadigt underlag.

Idag fick han ha på sig grimma, men nästa gång tar vi tränset (bettlöst), det blir lite mer stabilt och lättstyrt då.

Vårterminens bästa uppsats

Så var examensveckan slut. Det har varit vansinnigt intensivt, med saker att göra så gott som konstant. Det hela mynnade i vilket fall ut i en examensceremoni, där jag och min uppsatspartner fick ta emot ett diplom för bästa kandidatuppsats. Nog för att vi visste att den var bra, men inte att den var SÅ bra. Det var himla roligt, och en rejäl boost för självförtroendet!

Efter ceremonin bar det av hem till mormor och morfar för att fira ihop med släkten, vilket pågick tills det var dags att gå och lägga sig. Nu kvarstår bara att de sista poängen ska rapporteras in, så jag kan ansöka om examen och legitimation.

Igår fyllde även världens vackraste guldhäst ett år, det ska vi dock fira idag istället. Han ska få banangodis och ordentligt med klappar.

Världens vackraste guldhäst

Efter tio dagar är det dags att bryta tystnaden. Jag kan inte lova att det blir dagliga inlägg framöver, men då och då när jag har något som känns värt att säga.

På dessa tio dagar har klantskallen till häst lyckats ordna ett estetiskt fult sår på ena överarmen, efter att han tagit sig ut ur hagen. Han är något av en Houdini gällande det, så vi har även bytt elband och hoppas att han nu kan stanna på rätt sida framöver.

Idag fick han agera fotomodell i stillastående, och den obligatoriska schabrakbilden togs. Man kan lugnt säga att han vuxit en hel del de senaste två månaderna, nu börjar man ana en vuxen häst. Men det tar många år innan han kommit i sin slutgiltiga kostym, så det är bara att fortsätta fota jämförande bilder med samma schabrak.

På söndag ska dom släppas ut på bete, och kameran ska med. Då hoppas jag att hästarna passar på att leka och sträcka på benen lite så jag kan få några springa-i-frihet-bilder som inte är tagna på ridbanan.

 

Ett litet break

Efter flera månader av dagligt bloggande har jag bestämt mig för att det får bli en liten paus. Hjärnan orkar inte riktigt med allting just nu, och då blir det bara framtvingade inlägg utan vettigt innehåll. Det är så det varit den senaste tiden. Jag har inte velat ha några tomma dagar i listan, så istället har jag pressat ut några små ord ur fingrarna och resultatet blir då platt, trist och intetsägande.

Istället ska jag försöka skära ner på alla mina självupplevda måsten, skriva de sista korrigeringarna i uppsatsen (som har deadline på fredag) och bara varva ner. London erbjöd lite väl mycket intryck om man ser på det i backspegeln, men jag är ändå glad att resan genomfördes. Nu behöver jag dock ta det lugnt inför examensveckan i månadsskiftet maj/juni och därefter starten på det nya jobbet (vilken sker veckan efter examen). Det är ju trots allt långt viktigare med skola och jobb än en blogg. Helt tyst lär det dock inte bli, men jag vill slippa mitt eget krav om att skriva något varje dag. Istället är planen att logga in och knappa fram några ord när det finns inspiration, det blir roligare för alla inblandade parter.

Tidig morgon i stallet

Klockan 06:50 steg jag ur bilen vid stallet idag. Onödigt tidigt, men så blir det när man måste hinna med hundra saker innan planet lyfter. Wally var i vilket fall på topphumör, och var knappt ens rädd för insektsmedlet idag. Normalt sett så blir han jättenervös så fort han känner lukten av det (ljudet är inga problem, för pälsglansen bryr han sig inte ett dugg om). Insektsmedlet är helt enkelt repellerande även för ett stort gult djur, inte bara insekter.

Efter att ha umgåtts med och utfodrat djuret i en timme fick han komma ut i hagen igen, lagom till att solen började steka. Nu ska han chilla i hagen hela helgen, med lite extra tillsyn av andra eftersom jag är borta. Om det blir tyst här också återstår att se, men det kan nog komma upp något inlägg från hotellet om kvällarna.

Bilderna nedan är fotade för ca två veckor sedan om jag inte minns fel, när vi var på ridbanan och hade provat att löshoppa för första gången. Det ska bli så roligt att fota nya bilder på honom nu när vinterpälsen är väck och han är alldeles gyllengul.

Utrustningsprovning

Min häst fyller ett år i början av juni. Han har ingen som helst användning för benskydd förrän nästa år, då planen är att börja löshoppa mer. Gissa vem som igår fick prova benskydd för första gången? Rätt, den ettåriga hästen.

Men det finns goda anledningar. Min plan är att han ska ha en del turkos utrustning, eftersom det är en färg som funkar bra ihop med hans guldfärg. Och just nu har Hööks en kampanj på just turkosblå prylar. Ett paket med benskydd runt om, ett par boots och ett schabrak landade på 500 kr. Därför undersökte jag saken närmre hos andra märken, för att se vad det skulle kunna kosta där framöver. Jag hittade då bl.a. Lamicell, som brukar ha den färgen, där ett fyrpack bensydd ensamt hamnade på 550 kr. Då var dessutom bakskydden av en modell som inte är tillåten vid tävling av unghäst (jag är visserligen inte helt hundra på att de från Hööks håller rätt mått, men de är åtminstone av rätt modell). Efter lite funderande kom jag därför fram till att jag lika gärna kunde köpa från Hööks nu direkt, och ha dom i mitt skåp tills den lilla hästen är stor nog att kunna använda dom. Han fick storlek cob, eftersom jag tänkte att han nog inte lär få några bastanta halvblodsben som kan fylla ut storlek full framöver.

Så igår dök dom upp, jag tog med dom till stallet och tänkte att han lika gärna kunde få testa lite direkt, trots att dom i nuläget är lite för stora. Sagt och gjort, han fick först på sig skydden på frambenen. Lite underligt, tyckte han, men helt okej. Han provböjde lite i benen, kollade in vad han fått på sig, och det hela gick strålande.

Sen fick han testa en boot (ja, i singular). Där märktes det tydligt att han behöver växa till sig, eftersom den tog i marken. Så jag valde att ta av den igen.

När han sedan fått på sig även bakskydden fick han provpromenera lite. Tidigare hästar som fått på sig skydd för första gången har antingen knappt vågat gå, eller traskat runt med oerhört överdrivna rörelser. Den här betedde sig som en van sportponny… Det enda som kunde avslöja att han aldrig haft skydd tidigare var ett aningen överdrivet bakbenslyft, i övrigt gick han precis som han brukar.

Och som den låtsassportponny han är ställde han sig givetvis och tittade längtansfullt mot transporterna.

Lapparna hänger kvar på skydden på bilden, eftersom jag främst ville testa hur storleken var nu. Hade de passat perfekt så hade han nämligen behövt en storlek större inför framtiden. Men dessa lämnade en bit utrymme för tillväxt, så dom ska nog bli bra framöver.
Schabraket fick han inte testa, men det är ett likadant som det jag tidigare köpt i dressyrmodell för att tömköra i. Fast det nya är ett allround, vilket passar bättre till sadel när det är dags att rida in eftersom planen är att han ska få en allroundsadel att ha vid inridning och grundträning.

Han har för övrigt dragit ifrån i höjd över rumpan igen, som synes på sista bilden. Fortsätter han växa i den här takten så lär han bli minst två meter hög till slut (men ska inte vara någon risk egentligen, för då skulle han ha tillväxtfel). Grimman han har på bilden har han snart vuxit ur också. Den sitter nästan så löst den kan i nackremmen, men är ändå på gränsen till att bli för tight runt käken. Synd att Hööks slutat att sälja de turkosblå grimmorna, annars kunde han haft ett helt matchande set om något år.