Arkiv

Då växlar vi ner

Lilly har skjutit iväg i höjden över korset och kändes lite matt i förrgår, så nu växlar vi ner träningen inför riks igen. Det är bara att gilla läget, att pressa henne när kroppen vill lägga energi på att växa är en dålig idé. Jag är bara glad om hon har ork att visa upp en glimt av sin egentliga kapacitet på riks. Som löshoppningstränaren sa: det här är inte målet, det är ett steg på vägen.

De senaste veckorna har vi tränat på hårdare och mer målmedvetet än innan, och gjort flera framsteg. Nu får hon ta det lugnare lite tidigare än jag tänkt, men det är ju svårt att planera för en unghäst när man inte vet hur dom tänker växa. Det passar dessutom ganska bra med tanke på hur oerhört varmt det är ute just nu, ingen orkar väl prestera i över 30 grader?

Idag åkte jag ut till stallet tidigt på morgonen för att hinna med ett kort pass i skritt. Som vanligt efter att ha vilat en dag möttes jag av en oerhört arbetsvillig häst. På med sadel och träns, ner till ridbanan och upp i sadeln. Väl där bjöd hon på en riktigt fin uppvisning. Hon gick undan för skänkeln precis som önskat, var oerhört följsam för tygeln och svängde kvickt för vikthjälperna. I en dryg kvart ägnade vi oss åt lösgörande skrittarbete på volter och rakt spår. När hon gick så bra i skritten passade jag på att testa lite trav också, för att se om vi kunde plocka med oss åtminstone någon av delarna i ett högre tempo. Ganska snabbt snappade hon upp vad jag var ute efter, höjde ryggen och blev mjuk i sidan. Perfekt! Direkt ner i skritt på lång tygel och mycket beröm! Testade samma sak i vårt svåra varv, vilket krävde lite mer vägledning innan hon även där kom in på rätt spår. Berömde ljudligt, gav en rejäl eftergift och klapp på halsen, saktade av och skrittade några varv på lång tygel innan vi knatade in i stallet igen. Totalt 23 minuter, varav fyra i trav, fullproppade med god kvalitet.

Planen för resten av veckan:
Tisdag: Vila
Onsdag: Kort pass med mestadels skritt
Torsdag: Kort pass med mestadels skritt
Fredag-söndag: Vila

Den här hästen tror jag verkligen på inför framtiden. Idag fick jag känna på en liten del av vilken kapacitet hon besitter, i framtiden blir vi farliga på tävlingsbanan!

Annonser

Hårdträning och fullt schema

Lilly har varit inne på kliniken igen för en dryg vecka sedan, där det konstaterades att dom är nöjda med henne och att vi nu kan fortsätta på det inslagna spåret på egen hand. Vilken lättnad! Inte en enda spruta, inget smärtlindrande och ingen vila, allt som behövdes var bättre träning och att hovarna korrigerades utifrån röntgenbilder.

Hon ligger i hårdträning inför riks just nu. Hon rids enligt planen som jag och dressyrtränaren lagt upp, där hon går lite hårdare nu för att sätta allt som behöver sitta när det väl är dags och får sen ta det lugnare sista veckan. Hon har även löshoppats en gång i veckan i en dryg månad, idag var det sista gången inför riks och tränaren som har hand om det var väldigt nöjd med hennes insats.

Igår testade vi vår första ensamma uteritt, direkt efter att hon gått några varv på ridbanan där vi bara testade att båda galopperna gick att fatta och hålla så jag visste vilket humör hon var på. Väl ute var hon på helspänn, med öronen spetsade framåt och satte sedan igång en hel kedja av gnäggningar bland grannskapets hästar. Men hon hade alla hovar på jorden och när vi närmade oss stallet igen några minuter senare var hon mjuk som smör i båda sidorna och lyhörd för både hand och skänkel. En perfekt första uteritt!

Utöver stallet försvinner timmarna på ett gäng andra aktiviteter. Vi äter glass, umgås med folk, tar siesta, trycker bodys till Sparven, passar på att ta sovmorgon när det funkar och annat som faller oss in. Nu har de flesta täta besöken på sjukhus och bvc klarats av, så nu lättar det upp lite i schemat igen.

Var tar tiden vägen?

Vips så har det gått två veckor utan inlägg här. Under den tiden har Lilly varit iväg på löshoppning igen och ytterligare en dressyrträning är genomförd. Jag har även varit iväg och kollat på ny stallplats och bestämt att det blir flytt. Lilly kommer från och med augusti att gå på lösdrift med ett gäng andra ston. Vinterhagen är kuperad, varierad och jättestor. Personalen ser till att hästarna har mat, vatten och halm, vilket gör att jag inte kommer ha några pass eller behöva lägga tid på stallarbete. Dessutom har anläggningen ridhus, gigantisk ridbana, fälttävlanshinder och egen mark att rida på utan att passera bilvägar. Resultatet blir alltså att hon får bättre vardagsmotion, jag slipper pressen och måste-känslan över att hinna mocka, bära vatten och packa hökassar på stressiga dagar, träningsmöjligheterna på vintern blir bättre och om vi vill åka iväg för att hälsa på min släkt så behöver jag inte ordna med hästvakt. Det enda tråkiga i det hela är att flytta från människorna i stallet där vi står nu, eftersom vi trivts väldigt bra.

Löshoppning

Så var det dags för ett efterlängtat äventyr, nämligen att bege oss iväg på löshoppning med Lilly. Hon har aldrig provat det tidigare hos mig, eftersom vi inte haft någonstans att öva och vi haft andra problem som stått i vägen för att köra iväg de gånger det funnits möjlighet på annan plats. Men nu var det äntligen dags!

Medryttaren Emma var med för att hjälpa till, så Danne slapp att fösa häst och kunde istället ta några bilder (med mobilen, så det är mer dokumentation än fotografering).

Denna gång hölls hindren på låg nivå, eftersom jag inte vet om hon testat tidigare och det i så fall var längesen. Hon var lite skeptisk till att springa runt på egen hov till en början, men fattade sen snabbt vad hon skulle göra. Nästa gång kanske det går att göra mer hoppning av det hela, men man måste ju börja någonstans. Som ni ser på bilderna nedan fick hon fart och hade ingen vidare teknik, men jag hoppas att den växer fram med högre hinder och lite mer erfarenhet. Öronen var dock konstant spetsade och hon verkade gilla det hela, det bådar gott inför framtiden!

Hon smygövade dock i lördags, skriver mer om det under löshoppningsbilderna.

I lördags hade vi fotosession med nästan alla hästar i stallet. När det till sist blev dags för Lilly fick jag hjälp att hålla så jag kunde ta bilder på henne också, men då var hon bara sugen på gräs. För att hindra henne från att äta föreslog jag att Ninni, som höll i grimskaftet, skulle ställa henne vid en stor trästam så hon inte skulle nå ner till marken. Det gick bra, i ungefär tio sekunder. Sen tröttnade Lilly, och hittade sin egen lösning på det hela: att hoppa över den. Ifrån stillastående. Hon verkar planera ett liv som fälttävlanshäst.

Dressyrträning

Igår var det då äntligen dags. Från att bara lalla runt på ridbanan hemma, till att åka iväg på dressyrträning. Det var inte ett så himla stort steg ändå.

Vi började med att skritta runt och jag berättade om att mitt stora problem är att jag lätt blir lite hängande i handen samt att höger är vårt svåra varv Jag hade valt bettlöst till träningen, eftersom jag upplevde att hon gärna stannar med bettet, vilket jag trodde berodde på att jag inte var snabb nog att släppa efter. Sen red vi i trav på åttvolt, och fick öva på vikthjälper samt att ge eftergift och berömma vid minsta tendens till ställning i nacken. Lilly välter gärna inåt, framförallt i höger varv, så fokus blev på att försöka komma ett litet steg ifrån det. Jag fick hela tiden träna på att ge eftergift, eftersom jag som sagt har en tendens att hänga kvar. Vi visade sedan båda galopperna längs långsidan, och Lilly var så taggad att det var svårt att få stopp. Själv hade hon nog helst fortsatt rakt igenom speglarna, vilket inte hade varit så lämpligt.

Därefter visade sig ett nytt problem, som vi bara haft i en vecka. Plötsligt bestämmer hon sig nämligen för att hon inte har lust att vara med längre, och tvärstannar. Där står hon sen, och vägrar att röra sig ett enda steg. Hon har gjort så vid tömkörning ute, vid tömkörning på bana och några gånger på ridpasset innan träningen (men då hade jag åtminstone skänklar att irritera med, så hon gick hyfsat snart ändå). Vid tömkörningen har jag haft pisk med mig, men den har hon ingen som helst respekt för så jag kan både peta med den och slå den hårt i marken utan att hon rör en fena. När hon gjorde så på träningen så försökte tränaren först att vifta bakom henne för att få henne att gå, vi smackade båda två, jag skänklade oavbrutet… till slut fick hon ta tag i tygeln och leda oss framåt. Därefter fick jag ett spö i handen, för att direkt kunna mana på med det. Så kom vi då runt ett varv till samma plats, Lilly slog på en tvärnit och där stod vi igen. Sådär höll vi på, ända tills vi kunde passera utan ofrivilliga stopp. Tränaren kunde konstatera att det definitivt inte hänger ihop med att jag skulle bli hängande i handen, eftersom hon gjorde likadant på långa tyglar. Så det var varken mina händer eller betslingen som var problemet.

I hemläxa fick vi att öva sidförande på volt från marken med dressyrspö, så hon lär sig att både gå fram och att kliva åt sidan utan att framdelen välter inåt. Samt att använda spöet för att driva på vid andra situationer än när hon redan stannat, så hon ska lära sig att det verkligen betyder framåt.

Vi provade en sväng redan idag, eftersom gårdagens träning inte varit så jobbig för henne rent kroppsligt. Vi började lite smått från marken, och när hon gjorde den övningen fint satt jag upp. Under hela dagens pass stannade hon inte en enda gång. Hon hade jättebra driv och motor, och rörde sig betydligt bättre på volterna redan nu. Vi provade även att galoppera på stor volt, vilket hon gjorde bra för att vara första försöket. Hon är en helt fantastisk liten häst är hon vill vara med, och idag får hon definitivt tumme upp!

Ny kompis

Lilly har fått en ny vän. Efter dagens dressyrträning (som jag tänkte skriva ett inlägg om imorgon) var det dags för ihopsläpp. Det har nämligen flyttat in liten appaloosakorsning på två år, och eftersom Lilly gått själv en period p.g.a. hennes utredning av benen och sedan skoning så var kompisparet givet.

Det hela gick någorlunda lugnt till. Den lilla nykomlingen travade glatt iväg mot Lilly som stod i bortre hörnet, blev ivägjagad, åt lite gräs, försökte på nytt, jagades iväg en liten bit igen o.s.v. Inga sparkar eller bett från något håll, himla skönt!

Tog ett gäng bilder, men hade helt fel objektiv med mig. Därför ligger fokus fel rätt ofta och jag kunde inte zooma i närheten av så mycket som jag velat, så jag har fått klippa bilderna i efterhand för att bli av med allt för mycket omgivning. Nykomlingen gjorde dessutom grimaser på en hel del foton och Lilly har flätor i manen (för att hon inte ska bli lika varm som när den hänger fritt), så det blev inga omslags-snygga bilder direkt. Men här är några i alla fall, dock inte i kronologisk ordning.

Lättlärda djuret

Idag blåste det halv storm när jag kom ut till stallet. Åtminstone kändes det så. För en stund övervägde jag att skippa dagens ridpass, men om jag ska hoppa över ridningen varje gång det finns något som kan störa hästen så kommer jag nästan aldrig kunna sitta upp igen. Så hon fick vackert bli iklädd sadel, benskydd och träns. Det senare med bett, dessutom.

I söndags provade jag bett uppsuttet för första gången, men hade då extra tyglar som satt i nosgrimman för att kunna växla direkt till något hon är mer van vid. Jag hann dock bara prova i max tio minuter, för sen började det regna och himlen blev svart. Då satt jag av, gick in i stallet och lyckades precis undvika när himlen öppnade sig fullständigt.

Idag hade jag bara ett par tyglar. Dom satt i nosgrimman först, för att checka av att vi hade en fungerande broms för både hand och röst. När det kunde bockas av flyttade jag tyglarna till bettet och provade det med. Inga problem! Lätt hand och mjuk kontakt, så var det ingen större skillnad. Och blåsvädret påverkade knappt heller. Hon skuttade till vid ett tillfälle, men i övrigt var det som vilken annan dag som helst.

Jag bestämde mig för att prova en till grej, nämligen att flytta bakdelen på henne med skänkeln. Hon har aldrig varit med om det tidigare, och brukar även vara seg att flytta sig åt sidan när jag ber henne göra det från marken. Men testa kan man alltid. Resultatet blev att hon förstod så gott som direkt. Jag provade från halt och fick bromsa framdelen en gång, sen vid första steget i rätt riktning fick hon en hel hög med beröm samt en godis (sånna har jag nästan alltid i fickan när jag rider). Därefter hade polletten trillat ner, och hon gjorde gladeligen framdelsvändningar undan vänster skänkel. Som att hon aldrig gjort annat. Åt höger var hon lite svårare, men vi fick till det där också. Hon är så löjligt lättlärd när hon är på rätt humör, då gäller det att själv inte frestas att avancera vidare för fort. Efter att ha gjort en jättesnygg vändning hoppade jag därför av och skrittade av henne vid hand, samtidigt som jag berättade för henne vilken fantastisk häst hon är.

Bilden är tagen när hon fortfarande gick i vinterhagen, och fick lite halm att sova i när dom började stå ute dygnet runt. Nu går hon i gräshage sedan några dagar tillbaka.