Arkiv

Himlens vackraste ängel

Idag tog himlen tillbaka den vackraste ängel som någonsin gått på jorden. Den vänligaste själ som någonsin skådats. Min klippa genom så många stormar, min glädje i så många år, mitt allt, min Boll.

Det började förra helgen, när hon inte tvättade sig så som hon alltid gjort. På söndagen började hon bli irriterad om jag rörde henne vid munnen, och ville helst inte tugga när hon åt. Och munnen luktade illa. Jag tänkte direkt att det nog var hennes FORL som nu påverkat fler tänder än de hon redan dragit ut. Så på måndag morgon ringde jag veterinären, och fick ringa runt till olika kliniker för att få tid hos en tandspecialist så snart som möjligt. De jag pratade med tyckte också att det lät som tänderna. Tiden vi fick var idag, fredag, kl 10:15.

I måndags kväll kändes hon ändå lite piggare. På tisdagen mer villig att äta igen. På onsdagen sprang hon för att möta mig vid dörren. På torsdagen tiggde hon mat. Jag tänkte att det kanske varit någon instängd inflammation, någon varböld i munnen som kanske gått sönder och lättat på trycket så hon kände sig piggare igen.

Så kom vi in till veterinären. Hon hade gått ner 4 hg i vikt, och var lite uttorkad. Veterinären som först trott att det skulle vara tänderna såg allt mer bekymrad ut. Hon pratade om att Boll verkade väldigt sjuk, och att jag kanske inte skulle kunna ta med henne hem idag. Förmodligen skulle jag få välja mellan att säga tack för de år vi fått ihop, eller åka till Strömsholm för inläggning över helgen om det var något som kanske skulle gå att ordna. Overkligt. Någon drog ner ridån framför mina ögon. Avliva? Katten som stod framför mig och gosade och spann. Strömsholm? Lämna henne på ett ställe med okända människor, utan att ha en aning om ifall det skulle hjälpa?

Vi bestämde oss för att börja med blodprover. Jag satt där i rummet och väntade, med Boll spinnande i knät. Jag berättade för henne hur mycket hon betyder för mig. Tårarna rann. Veterinären kom tillbaka, och berättade att alla prover såg fina ut. Att dagens första vägskäl fortfarande var ett vägskäl och inte en återvändsgränd. Ville jag fortsätta med att låta henne stanna där för att vätskas upp så hon kunde sövas lite lätt, så veterinären skulle kunna titta in i munnen ordentligt och se vad som fanns där inne? Självklart. Jag ville absolut inte välja avlivning innan jag visste vad problemet var.

Så hon fick stanna där, medan jag åkte till jobbet för att ta emot mina sista patienter för dagen. När den sista var klar ringde telefonen. Veterinären berättade att dom hittat en stor tumör i tungan, och att det bildats en krater under den. Det fanns ingenting att göra, annat än att låta henne gå över regnbågsbron. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att komma dit och säga hejdå. Hela mitt jag ville kasta mig iväg direkt. Veterinären sa att alternativet fanns, men att det egentligen inte vore ett alternativ för kattens skull, att behöva genomgå ett uppvak efter narkos i onödan. Jag ville inte att hon skulle lida, jag har sett henne efter uppvak tidigare och hon har varit desorienterad, mått illa, varit rädd. Det var ingenting jag ville att hon skulle behöva gå igenom bara för att jag skulle få se henne levande igen. Vi bestämde att det enda rätta var att låta henne somna in direkt.

Det känns som att någon slitit ut mitt hjärta, vridit om det som en disktrasa, hoppat på det med spikskor, kört det genom en köttkvarn. Smärtan är så enorm att jag mår illa och vill kräkas. Boll som skulle bli minst hundra år. Boll som varit med mig i nästan 14 år, vi skulle få så många fler. Och så blev det ett såhär abrupt slut. Min vapendragare och skyddsängel, vem ska hålla mig flytande nu?

Det finns ingen i hela världen som jag älskar mer än Boll. Gullebullen. Puffen. Gosebollen. Jag är halv utan henne.

Jag önskar så att din själ finns kvar i min närhet. Att du inte lämnat mig för evigt. Att du är kvar vid min sida, om än inte fysiskt. För jag behöver dig, även om du inte längre behöver mig.

Boll
19 oktober 2007 – 10 september 2021.
Alltid älskad. För evigt saknad.

Kakan tio år

Idag är ingen vanlig dag, för det är Kakans födelsedag. Idag blir det fantastiska Kakmonstret hela tio år gammal.

Hon sover intill min kudde varje natt, och sitter i knät för att bli klappad dagligen. Hon ylar när hon bär omkring på leksaker, och tigger mat så snart man kan ana botten av tallriken. Hon bits så fort något inte passar, och kommer springande när elvispen startar (för då kan man eventuellt få slicka grädde från vispen efteråt). Hon är väldigt speciell, och väldigt älskad.

Lillfisk mår bra

På tiden att det kommer lite uppdatering här. Strax över två dygn blev det på Strömsholm för Lillfisk, sen fick han komma hem. Han hade en rejäl förstoppning, som behövde lösas med massa dropp och lite medicin. Sedan han kom hem har han fortsatt med medicinen, och ska ha den några dagar till. Han är sitt vanliga, pigga jag, om än med lite mindre päls än tidigare (eftersom dom behövde sätta kanyl samt röntga magen). Han har även tappat lite vikt under sin sjukdomstid, så nu ska han gödas upp lite grann igen.

Dom andra katterna är väldigt nöjda över att det just nu mest serveras portionsförpackningar med mycket sås i.

Liten Fisk på djursjukhus

Lillfisk är just nu iväg på all inclusive-vistelse på Strömsholm. Han började kräkas i måndags, i onsdags slutade han att äta och ville inte dricka (det gick att få i honom en del med plastspruta i munnen dock), han blev raggig och ful och på torsdagsmorgonen blev han mer och mer slö, uttorkningen var ett faktum och slemhinnorna var bleka. Så jag ringde vår vanliga veterinär för att boka tid. Blev hänvisad vidare om jag trodde att han skulle behöva dropp. Ringde djursjukhuset för att rådfråga, och dom ville ha in honom direkt. Så det var bara att packa ner honom i buren och åka raka vägen till Strömsholm. Han jamade lite i trappuppgången, sen var han tyst hela bilresan vilket inte är likt honom.

Väl där konstaterades undertemp, så han fick mysa med filt och värmekuddar medan det togs blodprover och sattes en infart. Det gick inte att lyssna på hjärtat, eftersom han spinner som en dåre hos veterinären för att lugna sig själv. Han blev inlagd för ett dygn till att börja med.

När veterinären sedan ringde för uppdatering sa hon att han blivit lite piggare efter att ha fått dropp, men att han fortfarande var ganska uttorkad. Dom hade röntgat och sett en rejäl förstoppning, som förhoppningsvis skulle lösa sig själv med mer vätska. Blodproverna såg normala ut, förutom tecken på uttorkning då.

Så nu har han bott där i natt, och om han blivit mer av sitt vanliga jag lär han ha roat dom med skönsång. För han vill normalt sett inte sitta själv i någon bur.

Nu hoppas jag att dom ska höra av sig under dagen och berätta att han kan få komma hem i eftermiddag.

En trio julkatter

Tripp, trapp, trull. Eller Kakan, Boll, Lillfisk.

Kan ju börja med att säga att bilden är ett montage. Jag fick med som mest två katter på samma bild egentligen, för den enda som trivs bra i strålkastarljuset är Lillfisk. Det krävdes mycket kattgodis för att få till några användbara foton, men det lyckades till slut och nu slipper dom ha på sig julutstyrsel mer det här året. Lillfisk är den enda som inte bryr sig så mycket om att bli utklädd, den där västen skulle han lätt kunna ha i en timme om han fick. Dom andra två får däremot mutas med godis, fotas fort och sedan kläs av för att därefter åter igen erbjudas några godbitar. Eller ja, det är egentligen precis samma procedur även när dom inte behöver ha på sig någonting, för dom trivs bättre bakom kameran.

Kattvikter

När jag köpte mitt Nintendo Wii för sisådär fem år sedan så fick mina katter var sin användare. Det kanske låter jättekonstigt, men i spelet WiiFit finns faktiskt möjligheten att låta djur ingå i familjen. Dom kan såklart inte spela några spel, men det finns en funktion för att väga och följa deras vikt. Så det har jag gjort med ojämna mellanrum på både Boll och Kakan sedan den gången. När Lillfisk kom in i familjen la jag även till honom i spelet. I helgen var det dags för vägning igen, och då var det strax över ett år sedan sist.

Resultatet var mycket tillfredsställande!
Kakan hade tappat 0,9 kg. Lillfisk stod still på exakt samma. Boll hade tappat 0,1 kg. Mycket bra med långsiktig minskning av vikt för Kakan, och bra att både Fisk och Boll höll sig jämnt. Boll hade gärna fått stå på +-0 hon också, men en sån liten förändring som hon hade kan lika gärna vara borta någon dag senare beroende på tarminnehåll.

Det är himla bra att hålla koll på vikten på djuren ibland, eftersom man lätt blir hemmablind. Dock är det bättre att underhållsväga kanske två-tre gånger per år, istället för att vänta så länge som jag gjort den här gången.

Bild på Kakan från sommaren 2016. Många anser att hon är fet, när det egentligen främst är lös hud som hänger ner under magen. Nu har hon tydlig midja, revbenen känns utan problem (som dom ska) och hon har nått en normalvikt för sin storlek. Hon väger trots det strax över ett kilo mer än dom två andra, men så har hon också en helt annan kroppsbyggnad. Om man jämför med hästar så är hon en ardenner och Fisken en arab, det går liksom inte att sträva efter samma vikt på vågen då.

Tandlösa Fisken

Fem tänder blev han av med igår, den lille Fisken. Tre i överkäken, två i underkäken. Samtliga var framtänder. Tandlossning, var orsaken, men veterinären kunde inte säga vad den beror på. Det fanns ingen tandsten alls bland framtänderna, som kunde förklara saken. Däremot hade han ganska mycket tandsten på sina kindtänder, som efter rengöring inte hade minsta lilla fel.

4000 kr gick det hela på. Plus 1000 kr för undersökningen han gjorde innan operationen bokades in. Men nu slipper han lösa tänder och eventuell smärta ett tag framöver. Det finns stor risk att problemet kommer att drabba även andra tänder i hans mun, så han behöver kollas med jämna mellanrum. Han ska även kollas med blodprov om 2-3 veckor för att se om det kan ligga någon annan sjukdom bakom tandlossningen.

Framöver ska han få sina tänder borstade dagligen, men först ska eventuell ömhet efter ingreppet få lägga sig. Så barntandborste och kattandkräm är åter inköpt. Den tandkräm dom haft tidigare, när jag var väldigt flitig med tandborstning av samtliga katter (innan flytten från Göteborg, sen har allt varit mer eller mindre kaos och då har det glömts bort), är nog för gammal nu så det kändes fräschare med helt nya grejer.

Hur som helst är denna kaosmun ett minne blott. Vi får se om jag lyckas få till nya bilder på den tandlösa munnen framöver, jag vill inte tvinga honom att öppna nu när det säkerligen är ömt och känsligt.

Kattuppdatering

Det är alldeles för lite katt på den här bloggen just nu, så här kommer en dos av den varan.

Lillfisk har nyss lämnats av hos veterinären, där han ska spendera sin dag. Han ser nämligen jättekonstig ut i munnen, vilket upptäcktes för några veckor sedan. Jag kanske har nämnt det här tidigare, men i så fall får det bli repris. Han lekte för fullt med en kattmyntamus, och jag tog bilder på honom. När jag sedan kollade igenom bilderna såg jag hur han såg väldigt underlig ut i underkäken. Efter närmre visitering av katten kunde det konstateras att även överkäken såg ful ut. Det är som att någon möblerat om framtänderna på honom, och en saknas. Vad han har gjort är det ingen som vet. Han fick i alla fall åka in till veterinären vid påsk för att få det hela undersökt, och det konstaterades att han skulle sövas för att bli av med tandsten samt röntgas för att se om framtänderna behöver någon åtgärd. En tid för det bokades in, och det är alltså idag. Nu väntar jag bara på att veterinären ska ringa upp och berätta hur det gått, samt få en tid för upphämtning.

Boll och Kakan mår som dom brukar. Boll myser under täcket (se bild), Kakan brukar sova intill huvudkudden.

Lillfisk är oerhört lycklig över att balkongen äntligen är varm nog att vistas på. Han spenderar en hel del tid där ute, även när vi andra är inne.

Problem i fiskmunnen

Lillfisk har tandproblem. Av en slump upptäckte jag för någon vecka sedan att han såg konstig ut i munnen, efter att jag fotat när han lekte med en kattmyntamus. De främre tänderna i både över- och underkäke såg sneda ut, och det saknades dessutom någon. Tidigare har han varit jämn och fin, så jag ringde veterinären och bokade tid för kontroll.

Han verkar inte ha ont, för han äter torrfoder som vanligt och sliter i sina leksaker, men eftersom tandköttet såg rött och irriterat ut ville jag få det kollat ändå. Så vi var iväg hos veterinären i förrgår, och hon kollade så gott hon kunde på katten som inte alls gillar när man håller fast honom för att öppna munnen. Det kunde dock konstateras att han hade rätt mycket tandsten på kindtänderna, och att han som sagt inte ser ut som han borde i framtänderna. Jag vet inte riktigt vad som kan ha orsakat det, om han sprungit in i något eller så, och det får vi nog aldrig veta. Den enda tidsperioden där jag tänker att det kan ha hänt var när både jag och Danne befann oss på Karolinska och därmed hade kattvakt en period, annars borde jag ha märkt om Lillfisk inte betett sig som han brukar.

Tandstenssaneringen kommer landa på 2000 kr, sen tillkommer röntgen och eventuella tandutdragningar. Slutpriset vet man alltså inte förrän allt är klart, men jag skulle räkna med någonstans mellan nämnda 2000 och 10 000 kr sa hon. Finns det en frakturerad tand så tas den på försäkringen, är det FORL så får jag betala själv (vilket även gäller för tandsten). Alltid lika trist att lägga pengar på tandvård, oavsett om det gäller djur eller människa, men kan man ju inte gärna låta bli heller. Han förtjänar att ha en fin och smärtfri mun (även fast han inte visar smärta nu så kan den finnas där, men att han döljer den). Vid nästa kattköp ska jag dock välja en försäkring som täcker även FORL, det är för vanligt och dyrt för att inte göra det.

 

Permission

Så var då dagen äntligen här. Dagen då vi fick ta med sparven hem på permission i några timmar. Katterna har aldrig sett någon så liten förut, och jag tänkte att Boll och Lillfisk skulle försvinna som projektiler in under sängen medan Kakan säkert skulle vara lite modigare. Jag hade fel.

Alla katter var framme för att undersöka till en början. Sen ville inte Boll vara med mer. Kakan for iväg strax därefter. Lillfisk däremot hade helst klivit upp i babyskyddet, så honom fick vi stoppa. När sen Danne satte sig i sängen så kom Lillfisk farande. Han ska nämligen sitta i knät så fort någon sitter i sängen (inte i soffan, det måste vara just i sängen eller på golvet). På bilden nedan ser ni hans min när han inte fick ligga där själv. Han kom alltså dit och la sig intill sparven helt frivilligt, och var oerhört avundsjuk.

Jag hade aldrig trott att det skulle vara han som var mest framme och intresserad, så han överraskade verkligen. Plötsligt är han inte yngst eller minst längre. Det senare lär han dock bli snart igen, för sparven mättes in på 50 cm idag (och 36 cm i huvudomkrets, 3310 gram). Danne blev i alla fall övertygad om att oriental är rätt kattras för framtida inköp.