BMI. Body Mass Index. Det vi nog alla bedömts efter på hälsotester någon gång. I media pratas det ofta om BMI, och hälsoriskerna med att avvika från normalspannet. Men det är ett oerhört trubbigt mätinstrument. Det fungerar nämligen inte på individnivå.
Som ni säkert hört tidigare så väger muskler mer än fett, alltså kan en mycket vältränad person anses lida av fetma om man bara tittar på siffrorna för dennes BMI. I verkligheten har den personen kanske 3% fett på kroppen. Inte vettigt någonstans.
Idag räknade jag ut mitt eget BMI. Enligt det är jag överviktig. Och det hör jag ju själv hur galet det är. Men jag tänkte inte nöja mig med att konstatera det för mig själv, utan delar även med mig till er. På så sätt får fler upp ögonen för att BMI inte ska användas på individnivå, det är bara gjort för att användas på större grupper som ett slags medelvärde.
Ska man testa sig själv är det midjemått man bör hålla sig till. Midjemåttet är nämligen en mer sann hälsoindikator. Som kvinna bör man ha ett midjemått (mäts mitt emellan höftbenen och nedersta revbenet) under 80 cm, män bör ha under 94 cm. Ett midjemått som överstiger det korrelerar med ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Extra stora hälsorisker ser man när kvinnors midjemått överstiger 88 cm och männens 102 cm (källa: 1177.se).
Observera dock att även midjemått kan vara missvisande på en del individer, men det är betydligt mer tillförlitligt än just BMI.
Mitt midjemått är 72 cm. Jag har alltså åtta cm tillgodo innan jag räknas som överviktig enligt bukmått. Men enligt BMI är jag redan där. Själv anser jag att jag inte är ett dugg överviktig. Och förresten, kläderna jag har på bilderna är i storlek small.
Ida 