Valentine

Escania’s Valentine (Wally)
Född: 2 juni 2016
Efter: Escania’s Vangelios
Undan: Hagas Uplands Mary
Ras: Morganhäst
Färg: Gulbrun utan tecken
Kön: Valack

Jag skulle egentligen köpa häst först när skolan var avklarad och jag fått tag i ett jobb, men ödet ville annorlunda. I flera år har jag kollat vad det funnits för morganhästar till salu, eftersom jag fastnade för dom som 14-åring och senare även hade praktik på ett morganstuteri och fick ännu mer klart för mig att jag en gång skulle ha en sån. Och vad var det då jag fastnade för? Jo, allsidigheten, temperamentet, utseendet och storleken – hela kittet. Rasens slogan är ”Morgans do it all”, och dom funkar till allt från western till fälttävlan. Dessutom känns det som en sund ras, där man inte avlar för eliten inom en specifik gren utan för mångsidigheten med bibehållet bra temperament vilket speglar sig i individerna som är produkter av det tänket. Därmed inte sagt att det är rätt ras för alla andra, har man som mål att vinna OS i dressyr gör man nog bättre i att leta bland halvbloden.

Så en dag dök den här killen upp bland sökresultaten. Wow, tänkte jag, men stängde ner sidan igen eftersom jag ju inte skulle köpa. Några dagar senare satt jag där igen och tittade, läste annonstexten och konstaterade att det här inte var vilken häst som helst, men stängde ner igen. Sådär höll jag på, skickade länken till vänner och visade denna fantastiskt fina häst och var besviken över att han inte väntat och fötts ett år senare.

Så skrev en vän tillbaka och frågade varför jag inte skickade en intresseanmälan till uppfödaren. Hans uppfödare har jag nämligen känt till i flera år, och sett hennes hästar online. Hon har alltid gett intrycket av att vara påläst och kunnig. Så jag mailade och beskrev situationen, och berömde den vackra guldgossen ur årets kull samt sa att jag är intresserad av en häst framöver. Svaret jag fick ändrade det mesta. Där skrev hon att det är möjligt med avbetalning (vilket jag visserligen inte hade behov av), att han kunde stå kvar där om jag ville och att hon väntade föl med liknande blodslinjer nästa år. Då gick det upp för mig att han ju inte skulle vara leveransklar förrän långt senare, och att bara handpenningen behövde läggas direkt. Fölet som planerats till nästa år kanske inte alls skulle få rätt färg eller form, och det skulle i så fall betyda ytterligare väntan på en ny häst (dessa säljs väldigt sällan som vuxna). Jag diskuterade saken fram och tillbaka med flera hästkunniga vänner, och bestämde mig sen för att åka ner och titta på honom. I huvudet upprepades meningen ”jag hoppas att han är ful, för då kan jag släppa det här”, samtidigt som jag ändå helst ville att han skulle vara den drömhäst jag tänkte mig utifrån bilder och beskrivning.

xida_2212

När jag först såg den här lille godingen i hagen låg han ner och sov, som att han inte hade ett bekymmer i världen. Att det kom en okänd människa och klappade på honom, samtidigt som hans jämnåriga vän nästan klev över honom, brydde han sig inte om. Han fick sen vackert stiga upp och visa upp sig på ridbanan. Rejält bakhög för stunden, och ändå fick han under sig bakdelen när han travade iväg. Men helst av allt ville han stå vid oss och bli klappad på. Hovarna lyfte han vid förfrågan utan minsta lilla problem. Så himla okomplicerad och kontaktsökande, precis lika mycket drömhästmaterial som jag hade hoppats på, hjärtat hade bestämt sig redan där men hjärnan behövde fundera vidare lite till.

xida_2187

Efter att ha mött flera av hans släktingar och dessutom fått provrida hans pappa och farmor begav jag mig hemåt igen. Jag hann knappt kliva ur uppfödarens bil innan folk ville ha rapporter om hur det gått, så då var det bara att börja ringa runt. En efter en fick mina vänner vara med och diskutera denna lilla häst och allt nödvändigt runtomkring. Till slut var hjärnan också med på spåret, det där skulle ju faktiskt funka.

Det slutade, som ni förstår, med att kontraktet skrevs under. Sedan slutet av juni 2017 bor han i ett stall i närheten av mitt hem.