Den eviga väntan

Lilly är nu på dygn 338, och inget föl finns i sikte. Hon började visa vissa tecken redan dygn 320, så jag har vakat till och från i olika omfattning sedan dess (tack gode gud för att jag har hjälp). Igår eftermiddag ändrade hon beteende. Hon var rejält sur så fort man tittade på henne, såg ut att gå in i sin egen bubbla, ville inte äta… ”Nu då? Nu kan det väl vara på gång?” tänkte jag.

Igår kväll var vi ute och betade en sväng. Eller ja. Lilly betade och jag stod mest och frös, eftersom det blåste isvindar. Under tiden försökte jag förklara för fölet att den kommande natten var ett synnerligen bra val av födelsetillfälle. Förstärkte det hela genom att berätta att när jag knackar tre gånger på magen är det okej att komma ut.

Så när Lilly betat klart (nåväl, när jag ansåg att hon betat klart) gick vi in, spolade av de leriga hovarna och borstade bort lite av den sista vinterpälsen. Sen knackade jag tre gånger, och förtydligade det hela med att även berätta för fölet att det den precis upplevde var just tre knackningar ifall om att hen inte vet hur man räknar.

Men det verkade vara något fel i kommunikationen. För i natt kom inget föl.

Snart längtar jag mer efter att få sova en hel sammanhängande natt än efter fölet självt… Det är ju tur att varje dag av icke-nedkomst ändå innebär en dag närmare födseln. Men mest önskar jag att Lilly kunde sätta upp en skylt några timmar i förväg.

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.