Dressyrträning

Igår var det då äntligen dags. Från att bara lalla runt på ridbanan hemma, till att åka iväg på dressyrträning. Det var inte ett så himla stort steg ändå.

Vi började med att skritta runt och jag berättade om att mitt stora problem är att jag lätt blir lite hängande i handen samt att höger är vårt svåra varv Jag hade valt bettlöst till träningen, eftersom jag upplevde att hon gärna stannar med bettet, vilket jag trodde berodde på att jag inte var snabb nog att släppa efter. Sen red vi i trav på åttvolt, och fick öva på vikthjälper samt att ge eftergift och berömma vid minsta tendens till ställning i nacken. Lilly välter gärna inåt, framförallt i höger varv, så fokus blev på att försöka komma ett litet steg ifrån det. Jag fick hela tiden träna på att ge eftergift, eftersom jag som sagt har en tendens att hänga kvar. Vi visade sedan båda galopperna längs långsidan, och Lilly var så taggad att det var svårt att få stopp. Själv hade hon nog helst fortsatt rakt igenom speglarna, vilket inte hade varit så lämpligt.

Därefter visade sig ett nytt problem, som vi bara haft i en vecka. Plötsligt bestämmer hon sig nämligen för att hon inte har lust att vara med längre, och tvärstannar. Där står hon sen, och vägrar att röra sig ett enda steg. Hon har gjort så vid tömkörning ute, vid tömkörning på bana och några gånger på ridpasset innan träningen (men då hade jag åtminstone skänklar att irritera med, så hon gick hyfsat snart ändå). Vid tömkörningen har jag haft pisk med mig, men den har hon ingen som helst respekt för så jag kan både peta med den och slå den hårt i marken utan att hon rör en fena. När hon gjorde så på träningen så försökte tränaren först att vifta bakom henne för att få henne att gå, vi smackade båda två, jag skänklade oavbrutet… till slut fick hon ta tag i tygeln och leda oss framåt. Därefter fick jag ett spö i handen, för att direkt kunna mana på med det. Så kom vi då runt ett varv till samma plats, Lilly slog på en tvärnit och där stod vi igen. Sådär höll vi på, ända tills vi kunde passera utan ofrivilliga stopp. Tränaren kunde konstatera att det definitivt inte hänger ihop med att jag skulle bli hängande i handen, eftersom hon gjorde likadant på långa tyglar. Så det var varken mina händer eller betslingen som var problemet.

I hemläxa fick vi att öva sidförande på volt från marken med dressyrspö, så hon lär sig att både gå fram och att kliva åt sidan utan att framdelen välter inåt. Samt att använda spöet för att driva på vid andra situationer än när hon redan stannat, så hon ska lära sig att det verkligen betyder framåt.

Vi provade en sväng redan idag, eftersom gårdagens träning inte varit så jobbig för henne rent kroppsligt. Vi började lite smått från marken, och när hon gjorde den övningen fint satt jag upp. Under hela dagens pass stannade hon inte en enda gång. Hon hade jättebra driv och motor, och rörde sig betydligt bättre på volterna redan nu. Vi provade även att galoppera på stor volt, vilket hon gjorde bra för att vara första försöket. Hon är en helt fantastisk liten häst är hon vill vara med, och idag får hon definitivt tumme upp!

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.