Känslan av att nästan vara klar

Mina ögon är snart fyrkantiga p.g.a. intensivt datorskärmsstirrande. Men det har också lett till att inlämningsuppgiften är så gott som färdig. Det enda som kvarstår nu är att läsa igenom det hela imorgon och korrigera eventuella konstigheter, lägga till några fler egna reflektioner samt skriva en kort sammanfattning av det hela. Sen ska uppgiften skickas in, och jag ska få minst femhundra klappar på axeln. Det tänker jag dock inte göra ikväll, för nu behöver jag verkligen vila både ögon och hjärna genom en hel natts sömn. Imorgon är det åter igen dags för praktik (precis som alla andra vardagar i fyra veckor till), sen ska jag försöka få ihop det där sista så jag kan knyta ihop säcken för vårens extrakurs. Och framförallt ska jag få en vardagspresent av mig själv för allt slit, det är jag verkligen värd.

Jag vill även tacka kära Kakan för att hon hållit mig sällskap nästan konstant under tiden jag ägnat åt den stora inlämningsuppgiften. Hon har snällt suttit intill, buffat på mig med jämna mellanrum och framförallt varit oerhört lyhörd för när jag sagt att hon inte får trampa på tangentbordet. Hon är den enda av mina katter som förstår när jag säger ”nej”, och då låter bli att hänsynslöst stövla fram över hela bordet (ja, jag tänker på dig Boll). Stor guldstjärna till Kakan, som ska belönas med Dreamies för sin insats.

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s