Ett liv på räls

Ombord på tåget igen nu då, på väg mot Västerås. En evighetsresa som nästan aldrig tar slut.

Idag har vi fortsatt med vårt teamarbete i skolan, genom att dietisterna och sjuksköterskan i vårt team visade lite av vad dom håller på med (jag visade min del igår). Det var oerhört intressant! Och nu märks det väldigt tydligt hur jag som blivande fysioterapeut kan arbeta ihop med en dietist gällande bl.a. överviktiga patienter. Himla skönt att veta att man har någon att hänvisa till, när min egen kompetens inte räcker till (vi har ytterst lite utbildning om kost). När sjuksköterskan hade sin demonstration fick vi bland annat kolla vårt HB-värde, och mitt låg för en gångs skull riktigt högt: 144. Tidigare har jag haft en rejäl järnbrist, och tog mig upp till omkring 120 med hjälp av tabletter dagligen. Så det känns väldigt roligt att jag sedan dess kommit upp långt högre trots att tabletterna är slut sedan länge, och ingen broccoli har behövts heller.

Nu kvarstår bara en vecka på plats i skolan (förutom examensveckan då), det är nästan dags att börja räkna ner dagarna.

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s