Introduktion till storhästvärlden

Dagen innan jag råkade stoppa min fot mellan Wallys hov och betonggolvet var Danne med och tog några bilder. Dessvärre hade solen redan hunnit ner bakom träden, så de där härligt upplysta bilderna jag hade planerat blev det ingenting av. Men några bilder blev det ändå, och jag passade på att låta lilla ponnyhästen få en första inblick i hur livet kan se ut framöver. En av de där sakerna som ska läras in är longering (för icke insatta: när hästen rör sig i en cirkel runt sin människa, och de båda befinner sig i var sin ände av ett snöre). Nu är han alldeles för ung för att träna sånt på riktigt, eftersom det är ganska slitsamt för benen att motioneras på det sättet, men en introduktion far han inte illa av.

Dessutom tränar vi mycket på att stanna och starta för verbala signaler, vilket kan hamna lite i skymundan om man alltid går intill hästen eftersom den då kan läsa av det hela på enbart kroppsspråk istället (vilket ju inte fungerar i framtiden när man ska sitta i vagn/sadel). Alltså är det perfekt med en möjlighet att träna det när man själv kan stå ganska still = vid longering eller lös på ridbanan. Och eftersom ridbanan just nu mer liknar en ishockeyrink är valet självklart, då får det bli kort introduktionslongering tills vidare.

Denna första gång blev det kanske fem varv åt varje håll, i lugn och sansad skritt. Och det är så det kommer fortsätta framöver, han har inte balansen att röra sig i snabbare gångarter på liten volt och jag ser ärligt talat ingen anledning till det heller i nuläget. Målet är ju trots allt att träna start och stopp, inte att motionera eller att lära in kommandon för ökad hastighet.

Han blev i vilket fall ganska förvirrad, när han plötsligt skulle röra sig utan att jag följde med och visade vägen i hans huvudhöjd. Då får man inta en drivande position, lite snett bakom. För att förstärka ytterligare viftade jag med änden av grimskaftet (mina är 4m långa, ett standardlångt grimskaft blir för kort), men lät det inte nudda honom. Polletten trillade ner ganska fort, och då ska hästen överösas med beröm. Sedan en snabb upprepning av det vi precis gjort, där hästen nu hade ett hum om vad som förväntats, beröm igen. Därefter varvbyte, förvirrad häst igen, polletten trillar ner, beröm, igång igen, beröm igen och vips var dagens övning redan klar. Nu i början handlar det mest om att han ska ta för sig även när jag inte går intill honom, ljuden för start och stopp är sekundärt precis i början. Men så snart han förstått hur han ska röra sig runt mig så blir det mer fokus på kommandon.

En sån här liten parvel har ett rätt kort attention span (vad kan det heta på svenska? uppmärksamhetsspann?), och eftersom man hela tiden vill öka förutsättningarna för att hästen ska göra rätt behöver man ha det i bakhuvudet. Vilket då också innebär att avbryta medan det går bra och att inte fortsätta eller kräva för mycket bara för att hästen fattar fort. Bygga självförtroende, helt enkelt, både hos häst och människa.

xida_4093

Som jag sagt tidigare följer jag ungefär samma mönster med den här hästen som med tidigare hästar jag ägt eller haft i träning. Mitt tänk grundar sig mycket i sånt jag lärt mig i kurser om etologi (genom bl.a. SLU och Linköpings universitet), samt praktisk erfarenhet. Sen är jag väl medveten om att det inte är den enda vägen till målet, men det är den väg jag känner mig trygg i att gå och har störst tillit till. Etologi (läran om djurens beteende) är lite av ett specialintresse, så nu när jag har egen häst igen lär det dyka upp mer och mer sånt här på bloggen.

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s