En egen guldklimp

För någon vecka sedan nämnde jag att jag hade en karamell att suga på en stund till, och nu ska ni få veta vad det gällde. Jag har nämligen köpt en häst! Så här följer historien om varför det blev så.

För ungefär 14 år sedan hittade jag en bild på en helt otroligt vacker häst. En isabellfärgad (gul med vit man och svans) morganhäst. Jag fortsatte vidare in på hans ägares hemsida, och såg en hel rad med vackra hästar i olika kulörer. Redan där och då kände jag att en SÅN ville jag ha, en morganhäst med gulgen. Den tanken har jag aldrig släppt. Några år senare hade jag praktik på ett ställe som föder upp morganhästar eftersom jag fastnat så för rasen, och där bekräftades allt jag tidigare läst om dom. Fantastiskt vackra, underbart temperament, allsidiga, lagom höjd, friska och sunda. Men då hade jag min travare och gick i gymnasiet, så att ens tänka tanken att köpa en till fanns inte på kartan.

Hans uppfödare har fött upp morganhästar länge, och jag har följt hennes hästar i flera år. Hon har ett bra tänk för sin avel och jag har länge tänkt att jag vill ha en av de som kommer från henne. Men det har aldrig varit genomförbart, för jag har haft annan häst, mina knäproblem, skola och andra saker som stått i vägen. Sen föddes en guldklimp. Jag hade tittat på hans annons många gånger och kunde inte släppa honom, så jag bestämde mig för att skicka en intresseanmälan inför framtiden och skrev att jag tyvärr inte har möjlighet att köpa just nu p.g.a. skolan. Helt enkelt att visa mitt intresse och sättas på en lista inför framtiden, eftersom jag gillar hennes uppfödningar.

Svaret jag fick vände min tillvaro uppochner. Där nämndes bland annat att om det är just denna häst jag är intresserad av kan han stå kvar hos henne ett tag, och att det även väntades föl med liknande linjer nästa år. En idé om att det kanske ändå skulle gå att få just exakt den här grabben jag fastnat för tändes, så jag beslutade mig för att åka ner till Skåne där uppfödaren håller till, och om jag inte skulle gilla honom lika mycket i verkligheten så skulle jag då i alla fall fått träffa hästarna hon avlar på och diskutera det hela öga mot öga.

När vi kom till hagen låg han där och vilade intill sin mamma:

xida_2124

Vi tog ut honom ur hagen och vidare upp på ridbanan. Tre månader gammal och inte det minsta osäker över att lämna flocken och gå ut på äventyr. Där uppe fick han springa runt lite, och jag försökte granska honom med kritiska ögon. Samtidigt skulle jag ta bilder för att kunna rådfråga lite mer opartiska hästfolk i min vänskapskrets. Det är nog de sämsta bilder jag någonsin tagit på hästar med systemkamera, vilket vittnar om att jag bara hade ögon för hästen och glömde bort inställningar och fokus i kameran. Men trots att han för tillfället var betydligt högre över rumpan än manken så fick han ner bakdelen under sig och kom fram med bakbenen, vilket bådar gott inför framtiden (det är nog bara hästfolk som förstår vad som menas, ni övriga kan nöja er med att få veta att det är positivt).

xida_2187

Han var även väldigt kontaktsökande hela tiden, och stod gärna nära och blev klappad.

xida_2212

Eftersom det här inlägget lär kräva ganska mycket mer text väljer jag att stoppa här och fortsätta med resten i ett annat inlägg imorgon, då ska ni få lära känna hans familj.

Annonser

2 thoughts on “En egen guldklimp

  1. Pingback: fortsättning gällande guldklimpen | Ida

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s