Människan är rädd

Att vara rädd för det okända är en helt normal reaktion. Det ser man både hos människor och djur. Men sen brukar nyfikenheten ta överhanden, och människan/djuret undersöker det nya för att sen komma fram till hur det verkligen ligger till.

Men så är det tyvärr inte alltid. Det jag har i åtanke just nu är åsikter om hudfärg, härkomst, sexuell läggning, religion och kön. Folk som inte vet så mycket om det där okända, och som därmed blir rädda och hittar på egna sanningar. Utifrån dessa påhittade sanningar byggs ett ogillande, ibland hat. I själva verket hade det varit enklare om nyfikenheten tagit överhanden. Om personerna ifråga började prata med de som står för det där okända man inte vet så mycket om. Men tyvärr är det inte så, istället klumpar man ihop sig med andra folk som inte vet så mycket och bildar en egen liten cirkel som fylls av påståenden utan egentlig grund.

Jag själv är varken homo, trans, religiös eller har mörk hudfärg, och har dessutom svensk släkt sedan mycket långt tillbaka. De enda förutfattade meningar jag möter är de folk har emot kvinnor, och framförallt då blonda kvinnor. Nog för att kvinnor utsätts för oerhört mycket dolt förtryck (men som nu tack och lov lyfts till ytan allt mer), och att blonda kvinnor anses vara korkade, men denna gång var det inte den diskussionen jag ville åt. De flesta i Sverige har trots allt mött en hel del blonda kvinnor och det finns nog inte ett speciellt utbrett hat mot dessa.

Men så kommer vi tillbaka till det här med hudfärger, härkomst, sexuell läggning, religion och kön. Denna gången är det främst transpersoner jag tänker på när jag skriver ordet kön. De som upplever att dom fötts i fel kropp. I samma diskussion passar det alldeles utmärkt att även ta med personer av annan hudfärg, härkomst, sexuell läggning och religion än en själv. Helt enkelt personer man inte kan relatera till genom att enbart gå till sig själv, utan måste öppna sina gränser lite för att ta in.

Jag vill knappt tänka på hur mycket fördomar, påståenden utan grund och påhittade sanningar det finns om dessa kategorier. Sådana som existerar enbart för att många människor är rädda, och inte vågar ta reda på fakta. Som när folk förr i tiden hittade på sagor om bäckahästen och troll i skogen, med skillnaden att idag gäller dessa fula sagor människor som finns i vårt samhälle.
Man väljer inte sin hudfärg, härkomst, sexuella läggning eller kön. Det är något man föds med, oavsett om det syns på ytan eller bara känns inuti. Religion behöver inte heller vara aktivt självvald, eftersom man påverkas av sin omgivning under uppväxten. Samma sak gäller härkomst, att förutom ett nedärvt utseende påverkas man av sin familj och den kultur man lever i. Men under ytan ser vi alla likadana ut. Vi består av celler, som är ordnade på ett sätt som skapar en människokropp. Vi har så gott som samma förutsättningar från början, men formas av erfarenheter. Det är inte min färg eller sexualitet som säger vem jag är, det baseras på vad jag varit med om och lärt mig längs vägen.

Det gör mig besviken, förfärad och ledsen när någon trycker ner en enskild eller en grupp av människor p.g.a. något personen som uttalar sig inte förstår. Alla homosexuella är inte likadana, inte heller alla av en viss utseende eller från ett visst land, eller vad man nu använder för orsak till att klumpa ihop eller peka ut människor. Att man istället för att prata med personer ur den aktuella gruppen, och slå hål på sina fördomar, sitter och sprider osanningar.

Alla människor har fördomar. Den som påstår att den inte har det saknar självinsikt. Därför måste man hitta sina egna fördomar och bemöta dom. Om jag har fördomar om transsexuella så får jag leta reda på förstahandsfakta, d.v.s. genom att leta upp information från en transsexuell person (och det behöver inte vara i ett samtal öga mot öga, idag finns det enorma resurser via internet där man t.ex. kan hitta bloggar, intervjuer och forum). Då lär jag mig att det inte är enkelt att vara transsexuell ens i ett land som Sverige, att det inte är självvalt att vara trans och kan få lära mig att livet i övrigt är likt mitt. Att den enda egentliga skillnaden är att personen ifråga inte känner tillhörighet till sitt biologiska kön (och de problem det medför), men utöver det är precis som du och jag. För till syvende och sist är det nästan ändå alltid så, att personen bakom det där vi är rädda eller ha fördomar mot är en människa som är precis som du och jag.

Det är så enkelt att skapa ett ”vi mot dom”, men det är också oerhört fegt. Bemöt det du är rädd för, så kanske du lär dig ett och annat längs vägen.
Själv är jag rädd för och har fördomar mot svenska, vita, kränkta män, eftersom jag inte förstår hur dom tänker och många brer på de fördomar jag hade sedan innan. Men jag bemöter dom ändå, dagligen. Jag står upp för människans rätt i samhället, oavsett hur den människan ser ut på in- eller utsidan.

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s