Dagarna går så långsamt

Jag kliver upp. Äter frukost framför datorn. Slösurfar omkring på alla sidor jag kan komma på fram till lunch (ibland med inslag av bildredigering och bloggande), med små avbrott för att klappa katter, gå på toa, dricka vatten, kolla temperaturen, plocka bort torra blomblad i krukväxterna. Äter lunch framför datorn. Slösurfar omkring på alla sidor jag kan komma på/läser/ritar målarbok/spelar TV-spel/kollar på TV fram tills ögonen går i kors. Går och lägger mig i brist på annan sysselsättning. Sover några timmar tills Danne kommer hem. Säger hej till honom. Hittar antingen på något stillsamt tillsammans med honom (typ tittar på TV eller åker ett varv runt stan i bilen) eller säger hejdå igen för att han ska iväg på nåt annat. Går och lägger mig för natten. Sover. O.s.v. Varje dag är så gott som likadan.

Jag är så jäkla less. Dagarna går så långsamt.
Benet gör att jag inte kan hitta på vad jag vill, för tar jag mig ut och är aktiv får jag sota för det genom att smärtan ökar rejält efteråt. Jag måste tacka nej till jobberbjudanden, eftersom dom innebär att jag måste stå/gå konstant i flera timmar, vilket gör att mina intäkter står på noll vilket i sin tur gör att jag helt enkelt inte har råd att göra saker även om jag kunnat.

Så här sitter jag. Framför min skärm. Med trötta ögon, en uppgiven min och en hjärna som är bitter. Såhär skulle inte min sommar bli.

 

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s