Jag gillar inte tisdagar

Ännu en tisdag, ännu en dålig händelse. Förra veckan var det cykelstöld, denna veckan blev jag biten av en lös hund.

Skulle ut och testköra nya cykeln en sväng på kvällskvisten. Eftersom Danne var iväg på annat tänkte jag att jag då kunde trampa på lite och testa hastigheten, när jag inte hade någon annan att tänka på. Provade en ny väg och skulle bara ta en sväng genom ett villaområde för att komma tillbaka till cykelvägen för att slippa göra en tvärvändning. En lång uppförsbacke, ett ganska långsamt tempo där och då när det helt plötsligt kutade ut en hund från en parkeringsplats och sprang rakt emot mig. Jag tvärbromsade för att inte köra på den, och den högg mig i benet. Djupt.

Ägaren kom fram och sa att det var andra gången hunden gjort så. Jag krävde att få hans namn, personnummer, adress och mobilnummer på en lapp och kontaktade Danne för att bli hämtad. Blodet rann rejält och fyllde upp skon samt droppade på vägen och på trottoaren dit jag stapplade mig upp för att inte stå i vägen för bilar.

När Danne kom blev det raka vägen till akuten. Väl där sköljde dom ur såren flera gånger, vilket gjorde helt vansinnigt ont. För att inte tala om när dom klämde på benet, då var jag inte ett dugg kaxig kan jag lova. Det blev tre rätt djupa hål rakt in i muskeln, varav ett större än dom andra, sisådär en hörntand djupt (och en amstaff har inte så värst små tänder).
Några stygn blev det inte, eftersom dom inte vill riskera att kapsla in bakterier. Istället är det tejpat till hälften på det största hålet och resten är lämnat öppet för dränage. Så det lär bli fula ärr efteråt, eftersom det glipar rejält. Efter tejpningen packades det hela in i kompresser och lindor, stelkrampsvaccin injicerades och ett recept på antibiotika skrevs ut (tre stora tabletter dagligen i tio dagar, snacka om rejäl kur).

Nu får jag inte bada eller ägna mig åt andra aktiviteter som riskerar att det kommer in smuts i såren, samt att det gör helt vansinnigt ont till och från. Att stå upp är knappt att tänka på, då rinner blodet ner i benet och fyller på svullnaden. Att sitta med benet i högläge fungerar hyfsat för det mesta, men det kommer en smygande smärta som blir onödigt intensiv till och från, trots att jag stoppat i mig både ipren och alvedon.

Härmed tänker jag stanna inne på tisdagar. I en isolerad liten cell. Inlindad i bubbelplast. Där all mat smakas av någon annan innan den erbjuds till mig. Och jag får bara äta den med sked. Samt att den givetvis bara består av någon slags mos eller puré, så jag inte sätter i halsen. Givetvis inga cyklar inom synhåll.

skithund

Valde en bild där man inte ser såren eller för mycket blod, om någon som läser är känslig. Här har blodet på benet torkats bort, och man ser inte den fors av blod som snabbt fyllde på igen på insidan. Det pumpade blod ur dom där såren i flera timmar efteråt, men jag tänkte bespara er dom bilderna.

Annonser

One thought on “Jag gillar inte tisdagar

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s