Upp som en sol, ner som en gråsten

Ner som en pannkaka känns som fel uttryck, eftersom en pannkaka är god och något man faktiskt vill ha. Men om man istället tänker det som ”platt ner på marken”, då är det helt rätt. Själv känner jag dock att ”ner som en gråsten” är en bättre beskrivning. Fort, tungt, kallt och grått. Till skillnad från den där varma, lätta, svävande, gula solen.

Upp som en sol, det var igår.
Redovisningen i skolan gick bra, gympasset gick strålande, hallonen jag köpte på vägen hem var goda, några föreläsningsanteckningar blev renskrivna och snygga.

Ner som en gråsten, det är idag.
Det finns nämligen något jag är fantastiskt bra på, och det är att stressa sönder mig själv. Det är en otroligt dålig egenskap, där jag gång på gång kör mig själv i botten till ingen nytta alls. Alltid skyhöga krav på min prestation, hundra bollar i luften och slår nästan knut på mig själv i mina försök att anpassa mig efter andra. Och mitt i allt det där tappar jag bort det som jag tycker är roligt, som jag vill göra för att det bara får mig att må bra eller att sätta mig själv i första rummet. Resultatet blir att hjärnan kraschar.

highschoolstress

High school.. tänk då när man gått några år till och nu befinner sig på ett universitet

Just så har det varit förut, och så är det nu igen. Synen går inte att fokusera på rätt ställe, jag tappar ord, minnet sviker, händerna blir fumliga, tålamodet försvinner, initiativförmågan sjunker, tröttheten är konstant, spänningen i nackmuskulaturen tilltar, huvudvärken är ett faktum, immunförsvaret fallerar, magen gör ont… jag kan fortsätta i evigheter. Det låter som en svår kroppslig sjukdom, men är egentligen grundad i en enda sak: stress. Kroppen pallar helt enkelt inte och hjärnan lägger ner verksamheten. En gång utbränd, alltid stresskänslig. Den där väggen smällde jag i för några år sedan, den dagen satt jag i bilen på en parkering och kunde inte för mitt liv komma på hur man gjorde för att ta sig ut. Då slutade det med skjuts till akuten p.g.a. blåa fingrar, låg puls och att jag var okontaktbar. Själv hörde jag varje ord dom sa till mig, men kunde inte få fram ett svar eftersom kroppen inte längre lyssnade. Där vill jag inte hamna igen.

Dessvärre har jag inte riktigt lärt mig mina gränser. Gång på gång är jag på väg ner i samma hål. Skillnaden är att jag nu ser det innan det är helt stopp, medan jag fortfarande kan skymta ljuset. Men för långt, det går det helt klart.

Idag är en gråstensdag. Min ribba har legat för högt, för länge. Jag stressar över saker jag inte kan påverka, som att hyran ska in i sommar eller att det ska regna i helgen. Jag stressar över det faktum att jag ska skriva tentor om en och en halv vecka, att jag måste packa rätt grejer när jag ska åka till Danne, att behöva städa/tvätta/diska/laga mat, att cykla tillräckligt fort, att komma upp i tid på morgonen, att komma ihåg att ge katterna mat, att ta bra bilder med kameran, att göra andra nöjda, att träna tillräckligt mycket… så gott som hela mitt liv baseras på stress och prestation just nu, och det är fel. Det tar jag konsekvenserna av idag, när ingenting i kroppen fungerar som det ska.

Egentligen skulle jag varit i skolan nu, och diskuterat patientfall med mina kurskamrater. Istället sitter jag hemma, med ett pannband av huvudvärk, ont i magen, okoordinerad, orkeslös, virrig och med nedsatt talförmåga. För att jag stressat för mycket, för länge. Och för det känner jag stress över vad jag missar den här skoldagen. Och stress över att jag måste vila upp mig ordentligt idag, så jag orkar jobba i helgen och gå i skolan nästa vecka.

Mitt enda mål just nu är att försöka stå ut i två-tre veckor till. Sen är terminen slut och sommarlovet börjar. Ett sommarlov utan planerat jobb, p.g.a. allt som står här ovanför.

thisisfine

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s