Bort och fram

Idag hade vi en gästföreläsare i form av en patient. Han pratade om hur det är för honom att leva med artros, men det är inte det detta inlägg ska handla om. Däremot skulle han beskriva en grej och använde sig då av uttrycket ”det rör sig bort och fram”.  Det måste ju vara ett västgötskt uttryck?

Även jag har använt dessa fantastiska ord i följd. Jag ska åka bort och fram till stan. Han går bort och fram hela tiden. Helt enkelt betyder det ”fram och tillbaka”. När jag flyttade till Uppsala så fick jag dock många konstiga blickar gällande det uttrycket. Folk tyckte att så kunde man ju inte säga, att det var ologiskt och att det lät fult. Vissa förstod inte ens vad jag menade. Så sakta men säkert byttes det ut till just ”fram och tillbaka”, för att de där steltänkta uppsalaborna skulle förstå.

Idag användes det som sagt av en föreläsare, som att det vore det mest naturliga uttryck i hela världen. Och det flyter så himla bra och ligger mycket bättre i munnen än ett tillgjort ”fram och tillbaka”.

Nu har jag dessutom googlat det (mitt under tiden detta inlägg skrevs, alltså). Bort och fram används i en visa av Bellman, från 1788. Den heter Lidingösången och innehåller raderna ”På en hög och ljusblå bölja fladdra seglen bort och fram”. Med andra ord kan det lätt konstateras att nej, det är nog inte bara ett västgötskt uttryck eftersom Bellman själv var stockholmare. Och ett uttryck som funnits i över 230 år (för jag tvivlar på att Bellman uppfann det själv) kan ju inte vara annat än rätt. Det är alltså folk i Uppsala som borde skämmas för sin dåliga språkbildning.

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s