6 mil till cykel

Idag gav jag mig iväg hem till mamma, 3 mil bort, på cykel. Såhär såg det ut innan avfärd:

image
De tre milen dit avverkades ganska fort. Närmare bestämt på 1 timmar och 20 minuter, om man rundar upp ett gäng sekunder. Det kan jag tacka nedförsbackarna för, det skiljer nämligen väldigt många meter över havet mellan min bostad och hennes.

image
Efter ett helt gäng sociala timmar, pizza och hundklappande var det dags att bege mig hemåt igen. Hemåt är inte alls lika roligt, för då är benen lite stumma efter vägen dit, och så kommer alla uppförsbackar för att åter igen ta mig upp till mig. Enligt Google Maps ligger min lägenhet 80 meter högre över havet än hennes hus, inte konstigt att det känns tungt att trampa hem.
Jag är för övrigt galet glad för cykelskorna som inhandlades för några veckor sedan. Även om uppförsbackarna fortfarande är jobbiga så är dom åtminstone en gnutta mindre tuffa när man kan dra uppåt med foten också istället för att bara kunna trycka ner, tack vare att skon sitter fastklickad i pedalen. Ett himla bra inköp!

Passade dock på att ta en kort andningspaus med Hornborgasjön som utsikt. Solen lyste himla fint, som en strålkastare rakt ner på vattnet. Jag fick några droppar regn istället. Schysst.

image

Det var dock inte alls lika mörkt ute som bilden ovan säger. Träden ser svarta ut eftersom solen var så stark och mobilkameran fokuserade på ljuset. I själva verket var klockan runt 19 och det var fullt dagsljus. Passade på att ta en hyfsat meningslös cykelbild också, där man ser utomhusljusnivån betydligt bättre.

image

Så ja, 6 mil blev det totalt. Trots att jag hade träningsvärk redan när jag klev upp imorse. Men nu kan man lugnt säga att jag trampat ur den ur musklerna. Vilket den lär ge igen för flera gånger om under morgondagen. Vilken tur att jag inte planerat in några aktiviteter som kräver speciellt mycket benstyrka imorgon, för då är det tveksamt om jag skulle orka genomföra dom.
Har även lyckats förlägga mina vadderade cykelbyxor på något sånt där bra ställe. Hur bra det nu kan vara när det inte befinner sig på något av de två ställen där jag normalt sett förvarar alla träningskläder. Så mina arma sittben är om möjligt ännu mer ömma än dom hade behövt vara annars. Jag borde köpa mig ett geléöverdrag till min sadel, det vore en sittbensdröm det. Så om mina sittben hade haft var sin hjärna hade de definitivt drömt ljuva drömmar om härligt dallrig gelé att borra ner sig i under långa cykelturer. Nån dag kära sittben, ska jag uppfylla den drömmen. Så får man göra när man inte har en äkta landsvägsracer, det är nämligen helt okej att klä sin hybrid i både stänkskärmar, gelésits och mobilhållare.

Men nu ska jag placera mig i sängen och sova helt vansinnigt gott, hoppas jag. Det är ju åtminstone ingen större risk att jag ska känna mig för pigg eller rastlös. Godnatt!

 

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s