Det hugger till i hjärtat

Jag har sett för mycket för att ens överväga att lägga några pengar i en McDonaldsmugg som någon av de hitresta tiggarna sträcker fram. Ignorerar när dom skriker saker och är närgångna, ägnar inte en blick åt de som sitter utanför matbutiken. Jag skulle inte vilja sitta där mitt i vintern och frysa, men pengarna går ändå inte till den som sitter där. Det är säkert så i vissa fall, men inte dom jag sett. Och där anser jag mig ha spenderat långt mer än tillräckligt många timmar i närheten för att få uttala mig så.

Idag kom det däremot en helt vanlig kille, som pratade perfekt svenska, fram till mig och sa ”ursäkta”, som om han tänkte fråga mig om jag visste vad klockan var eller hur man hittar till spårvagnen, men fortsatte med en fråga om jag kunde undvara några kronor så han kunde köpa mat. Av ren vara svarade jag ”nej, jag har inga” och fortsatte gå. Det var en lögn. Först några steg senare kom det där hugget i hjärtat. En helt vanlig svensk kille (om än med utländskt påbrå, men det är irrelevant i detta fall) som ville kunna köpa något att äta – och jag bara gick.

Nu vet jag ju inte om det var sant, att pengarna faktiskt skulle gå till mat för att han inte hade råd själv. Jag vet inte om han är ute och tigger åt några som tar pengarna från honom. Men i min plånbok ligger en tjugolapp som jag skulle klara mig precis lika bra utan.

Annonser

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s